På vinterpromenad i Bjärred.

/C.

Görande, varande och vardande.

Om man googlar på görande (och det gör man så klart) så hittar man tydligen ett hälsobegrepp, nämligen görande, varande och vardande. Som hälsostudent blev det här plötsligt intressant.

Vad jag förstår så här långt så handlar det om hälsa på tre nivåer.

Görandenivån är problemnivån - är normativt och beskrivs som att ha hälsa.

Varandenivån omfattar människans behovstillfredställelse -är relativt och beskrivs som att vara hälsa. Vardandenivån berör ett begär till livet - är absolut och beskrivs som upplevelse av enhet och helighet.

Jag vet inte riktigt vad det här betyder. Jag ska ta reda på det. Jag ska också ta reda på om vi har läst om detta första året och jag sedan lyckats glömma det.

/C.

Tantgörande.

Ett görande som vilket som helst.

/C.

Plötsligt händer det.

Idag testade världens två sämsta shoppare, jag och min mor, en helt ny taktik. Vi åkte till Nova, tidigt tidigt, av den simpla anledning att någon dag kommer det ju hända. Någon dag kommer kläderna bara komma susande till oss, som en välsittande skänk från ovan - och då är det ju bäst att vi är där, i närheten av dem, för att öka chanserna liksom.

Sagt och gjort, vi åkte till Nova. Och visst hittade vi lite kläder för en gångs skull. Det här med att arbeta förutsättningslöst är tydligen helt vår grej.

Härnäst? Mer affärsidéplanering.

/C.

Två räta och två aviga.

Idag började jag sticka.

Det börjar bli dags att fara tillbaks till Helsingborg och verkligheten nu.

/C.

Affärsplanering och glögg.

Idag, i väntan på Den Stora Annandagsmiddagen, filar jag på vår affärsidéplan. Jag får göra precis det jag nästan tycker bäst om, näst att faktiskt göra planerna, nämligen att redigera. Jag klipper och klistrar, kapar och omformulerar. Det är inte bara roligt, det är också härlig terapi när man sitter med en affärsidé som inte är ens egen och som man inte riktigt tror på fullt ut och som man faktiskt aldrig kommer att arbeta med.

Richard Branson hånar mig från nattduksbordet. Men jag har clementinglögg. Så det går bra ändå.

/C.

The Economic Mental Patient.

Mitt nyutvecklade ekonomiska sinne har slagit över till ett mindre dårskap.

Syskonen och jag fick varsin slant i julklapp. Dessa är ämnade till den där prylen som man helst vill köpa själv, som brors fancy tröja eller systers systemkamera. Min slant är tänkt att gå till den nya datorn som jag går och trånar efter, den där med den omöjliga kombinationen - liten och nätt men kapabel till att bygga hemsidor (gärna på egen hand eftersom jag sure as hell inte har listat ut hur man gör ännu).

Men vad gör undertecknad när hon äntligen får chansen? Rusar till Elgigantens mellandagsrea kanske? Icke. Snabbt som tusan skickar hon över pengarna på sparkontot sen gluttar hon in på datorbanken en gång i halvtimmen. Inte för att hon egentligen tror att den nästintill obefintliga räntan på något vis skulle ha utfört något slags mirakel sedan förra gången utan bara för att det är en sådan mysig känsla att titta på konton som det finns pengar på.

The Economic Man? The Economic Mental Patient.

/C.

Ps. När denna Scrooge-liknande fas är över så är det dock tänkt att datorn ska köpas. Tips mottages hemskt gärna, somliga vet nämligen inte alls i vilken ände hon ska börja leta efter Den Perfekta Laptopen. Ds.

Fördelar.

Det finns massvis med fördelar med att vara hemma hos föräldrarna över julen. En sådan är att när man sitter och pluggar så kan någon plötsligt komma in med en kopp kaffe.

Det är kärlek det.

/C.

Upprepningar.

Det är bara ett enda flängande att vara hemma i Bjärred. Av någon anledning ska allting göras flera gånger om, antagligen är det viktigt för oss att inte missa något. Vi tycker exempelvis att det är viktigt att köpa gräslök flera gånger om. Vi tycker också om att fara till Center Syd flera gånger om. Men framför allt så tycker vi om att upprepa sådant som vi redan sagt. Flera. Gånger. Om.

Ni kommer ihåg när man hade musik i skolan? Och man fick träna på något som hette något som innebar att en person började sjunga en stund efter att en annan börjat sjunga? Så är det här, hela tiden. En person börjar prata om något och efter en stund så förstår en annan att mamma och/eller pappa inte förstår och börjar liksom om, efter en ännu en stund förstår pappa eller mamma och börjar förklara för den andra. Och så där håller vi på.

Det blir lite rundgång, det blir det. Men det är lite mysigt också.

/C.

Om att lyssna.

På systers rum hittade jag häromdagen Richard Bransons bok - Business Stripped Bare. Det är mycket självklarheter ("du bör lyssna på dem du arbetar med") men han skriver om dem på ett spännande sätt - tänkte jag till en början.

Idag när jag drog mitt strå till julstädningsstacken (jag strök ett par skjortor) så slog det mig plötsligt - Vi lyssnar inte alls på dem vi arbetar med!

Under en period nu så har vi i styrelsen brottats med bekymret att få alla ombord. Vi har slitit vårt hår i frustrationen som kommer sig av att personer i vår organisation inte delar våra organisationsvärderingar och inte förstår vad det är vi arbetar för. Vår (min allra mest så klart) första reaktion blir att gå i försvarsposition: "Att de inte förstår att det är för dem vi arbetar! Att de inte förstår att vi gör detta utan lön! Att de inte förstår vad det är vi kämpar för!"

För att lösa problemet håller vi möten där vi lägger upp strategier för att få folk att förstå värdet av det vi gör. Vi tror att om vi bara gör upp riktlinjer så kommer allt gå smidigare, då vet alla sina roller och alla vet vad de får göra och inte. Vi skickar in mig på möten för att förklara vad det är vi gör och varför vi är så bra. Vi ritar organisationsscheman. Vi försöker synka våra budskap.

Ack. Och. Ve. Det finns en enda sak vi borde göra egentligen och det är det enda vi inte gör. Vi borde lyssna. Vi borde få alla att känna sig involverade, inte genom att berätta för dem vilken plats de har utan genom att ge dem en chans att ta sig en plats. Genom att få göra skillnad, genom att få säga vad man tycker och bli lyssnad på även om det man tycker är sånt som gör lite ont i oss.

Värderingar är inget att värna om om de inte delas. Har vi en rad personer i organisationen som inte delar dem så är det dags att tänka om. Den första reaktionen är att kapa: "Förstår du inte bättre så kan du gå." Kanske är det snarare värderingarna vi ska tänka om. Kanske är det dags att våga låta organisationen styra oss snarare än att försöka styra en organisation åt ett håll som bara vi vill åt.

Eller för att göra detta konkret: Vill inte personerna i organisationen dra in pengar så ska kanske organisationen inte ska styras mot att ha pengar. Problemet kvarstår dock. Vi vet nämligen inte vad organisationen vill eftersom vi inte lyssnar på den.

Nu tänker jag: Tack Richard Branson, tack för att du pekar ut det självklara. Det var tydligen inte så självklart som man kunde tro.

/C.

Vinter.

Det blir bara inte mer vinter än så här.

/C.

Snö. Och mer snö.

/C.

Jullov i Bjärred.

Nu har jag hamnat tillbaks i Bjärred. Här snöar det mest hela tiden och här är det alldeles alldeles underbart. Syster, mor och jag har varit och lyssnat till Peter Jöback, något som börjar bli något av en ny jultradition.

Nu sitter jag här, i brorens gamla säng, iklädd pappas raggsockar och systers nattlinne, och känner hur lugnet lägger sig.

Det kommer att bli en mysig jul detta.

I Bjärred hänger vi tomtarna i fönstret.

/C.

It all comes down to one.

http://www.explodingdog.com/title/itallcomesdowntoone.html

/C.

Om att vara dålig.

"Cecilia, jag trodde att du skulle vara bra på sånt här, du är ändå ordförande och sånt. Men det är du inte. Du är dålig."

Idag, när jag promenerade hem genom mitt underbara vinter-Helsingborg, slog det mig: Desto bättre du är och desto mer du gör, desto mer kommer folk att tycka att du suger.

Det är ungefär som med kåren. Aldrig förr har vi varit så bra - aldrig förr har vi fått så mycket skit.

Ska fundera vidare på detta.

/C.

Toffeltankar.

Idag lufsar jag runt och småstädar i mina monstertofflor och tänker mest ingenting. Jo, emellanåt tänker jag på tacksittningen vi höll för våra utskott igårkväll, hur fantastisk styrelsen är och hur otroligt svårt det är att förmedla ett mission eller en vision genom en stor organisation.

Vänster monstertoffel.

/C.

Lite back.

Nu är det minsann till att ligga lite back.

Två dagordningar, ett tal, en temaklädsel, en del plugg och lite föreläsningsförberedelser back för att vara mer exakt.

Jag tänker emellertid inte göra ett jota åt det just nu. Så det så.

/C.

Apropå attityder.

"Life is too short to spend your precious time trying to convince a person who wants to live in gloom and doom otherwise. Give lifting that person your best shot, but don't hang around long enough for his or her bad attitude to pull you down. Instead, surround yourself with optimistic people."- Zig Ziglar.

/C.

En sådan där dag.

Idag har det varit en väldigt bra dag. En väldigt lång och tärande dag men en lyckad sådan.

En intervju som gav en sällsynt mäktig egoboost och i all ärlighets namn, mer hybris än vad jag tror att jag klarar av. Ett möte som tog flera timmar men som inte kunde slutat bättre än vad det gjorde.

Jag är nöjd.

/C.

Plangöranden.

Jag sitter och växlar mellan två dokument i förträffliga Google docs. Det ena är skoluppgiften - att skriva en affärsidéplan. Det andra är en konkretisering av kårens verksamhetsplan. Det går ganska bra. Det här med att smida planer är helt klart något jag trivs med att göra. Och det är nästan lika roligt att göra det genom Google docs hemma i soffan om det är att göra det över ett par glas vin på kårrummet.

Nästan.

/C.

En liten mening.

Inatt, efter en helt spontan utekväll som inte slutade förrän det nästan var morgon, har jag tydligen gett mig i kast med skriverier. Jag hittar nämligen en liten notering. En liten mening.

Just nu önskar jag att mina vänner var närmre.

Nu har dimman lättat men den där meningen är fortfarande väldigt sann. Både Sydamerika och Skottland är på tok för långt borta just nu.

/C.

En lite annorlunda resa.

Jag gillar mina böcker, var och en av dem. I fredags fick jag en ny. Den här boken fick en resa utöver det vanliga då den skulle ta sig hem till tryggheten i bokhyllan.

Var boken började sin resa är lätt att lista ut: Den trycktes 2002 hos WS Bookwell i Finland. Vart den tog vägen efter det är det svårare att veta. Vad vi däremot vet är att på fredagen den fjärde december 2009 hamnar den på en stol i Jacob Hansens Hus i Helsingborg och där finner jag den. Gäster som vi är på denna julfest regisserad av MiH Future får vi varsin bok och jag kände att Retorik idag av Göran Hägg liksom kallade på mig. Boken placerades på det fint smyckade bordet och kvällen tog sin början.

Där, lägligt placerad på granris och i juleljusens sken kunde Retorik idag bevittna hur sin nya ägare fick det märkligaste bordssällskapet någonsin. Från höger inleddes samtalet med en beklagan över mitt civilstånd - fröken hade ju en ring på höger finger. Från vänster ville man gärna gestikulera vilt över min tallrik, ett par gånger höll jag på att hugga sällskapets hand med min gaffel. Allt medan diskussionerna kretsade kring parkeringsmöjligheter och ... nä, det var nog mest parkeringsmöjligheter. Jag insåg fort att jag haft en väldig tur med bordsplaceringar i mitt liv förut. Vinet flödade och var min räddning.

Bordsällskapet till trots - det var en riktigt trevlig julfest vi lämnade senare på kvällen. Med Retorik idag säkert placerad under armen och med tjejerna som sällskap vandrade vi bort mot en mellanfest - ett resultat av seriöst bordsflirtande på andra sidan salen. Där möttes vi av en sådan där fest man liksom aldrig trott att man skulle vara på igen (var jag nu fått det ifrån). En sådan där som grabbar desperat försöker på tjejer att komma till och när de väl dyker upp vet de liksom inte riktigt vad de ska göra. Lite rart, men inte så rart att det hejdade oss från att plocka upp Retorik idag, som bland skorna blivit bundis med en annan Retorik idag och möjligtvis också bondat med En kortfattad historik över nästan allting, och bokstavligen springa därifrån i våra klackar med siktet på Helsing.

På Helsing började Retorik idag bli lite trött och jag kommer ihåg hur jag mer än en gång fick plocka upp stackaren från under bordet. En öl och lite nya bekantskaper senare gick resan vidare mot Tempel där Retorik idag sa tvärnej till allt vad dans och barhäng hette och placerades i tryggt förvar hos snälla DJ:n.

En trevlig promenad genom natt-Helsingborg tog Retorik idag hem och till min bokhylla, lite sliten i kanterna men nöjd och belåten med sin kväll.

/C.

Det där med Facebook och sverigedemokrater.

När min familj samlas diskuteras alltid Facebook, ibland lite grann och ibland väldigt mycket. Ett ständigt inslag är dock att någon förklarar ett eller annat knep för mamma:

- "Men mamma, du behöver ju inte se varenda upphittad valross, du kan trycka på hideknappen."

-"??"

-"Gömmaknappen."

- "Aha. Kan någon visa mig hur man gör det?"

Facebook kommer man ju helt enkelt inte undan längre. På gott och på ont. Idag märkte jag att en av mina bekanta gått med i en "Jag är inte rasist, men ..."-grupp. Uuuuusch. Fram tills idag var det största irritationsmomentet på Facebook när människor svor, gnällde eller la ut sin hjärtesorg i sin uppdateringar. Oj, vad störigt tänkte jag förut. Nu inser jag att jag nog helt enkelt varit förskonad den idioti och de vidriga åsikter som naturligtvis finns även bland Facebook-användare men som jag sluppit eftersom mina övriga trehundra bekanta helt enkelt väljer att inte lägga ut sina, om de skulle ha dem, äckliga åsikter.

Nu undrar jag, eftersom jag känner ett starkt behov av att ta bort denna person, om det är väldigt oartigt att göra det? Min Facebook känns ju alldeles besudlad.

Usch.

/C.

Adventsmysförberedelser.

Jag har fått äran att ordna med årets andra adventsfirande. Det är nästan lite nervöst. Efter att ha kirrat Daim till syster tror jag dock att det hela ska gå som en dans.

Innan det är dags för glögg ska vi bruncha på Dunkers och se En julsaga. Sämre söndagsplaner finns det helt klart.

/C.

En ny klänning.

Det var en gång, typ igår, en lång lista på kläder som jag verkligen borde köpa. Det var koftor och skjortor och linnen och jeans, allt sånt där som jag verkligen behöver. Idag bestämde jag mig för att gå på stan, det är ju trots allt MiH Futures julfest ikväll. Strunta i den där listan tänker reptilhjärnan -köp klänningen. Sagt och gjort.

Mamma, detta är till dig. Så att du inte behöver fråga femton gånger hur den ser ut. Mörkblå är den. Dyr. Och alldeles alldeles underbar.

/C.

Dåliga räkenskaper.

Nu har jag tänkt, finurlat och vänt och vridit lite grann. Inte för mycket dock, för jag har inte vågat ta tag i "men hur tänkte du med ..." - frågorna ännu. En sak är dock säker: Har du utgifter på närmare två miljoner men bara kommer dra in två hundra tusen - då kommer idén inte vara speciellt långvarig.

Ska nog räkna lite till på det här.

/C.

Idag hände det igen.

Den här dagen började med ett frukostmöte, som sig bör en torsdagsmorgon. Det var ett relativt lugnt och ostressat möte. Förmiddagen förflöt. Klockan ett började ett sådant där styrelsemöte som jag trivs väldigt bra med och ser framemot. Precis som vanligt så sköttes det galant och ledamöterna med sina olika kompetenser, discipliner och agendor sköt in sina åsikter om än det ena och än det andra. Efter mötet gick det någon timme, lite hålla-sig-underrättad-och-informerad-surf så där på eftermiddagen. Och rätt vad det är så händer det.

Hjärtat slår en volt i bröstet. "Nu har du hittat det du letat efter", viskar hjärnan och kommenderar resten av ens varelse att lägga ner allt utom livsväsentliga aktiviteter. Känslan är underbar och även om man vet att det här nya kanske inte räcker speciellt långt, det kanske till och med tar slut redan ikväll, så är det ändå en liten lycka. Att veta att det går att hitta det, om så bara för en stund.

Eureka - jag har en idé.

/C.

Attityder.

I den väldigt bitande vinterkylan gick vi och filosoferade lite grann idag.

Det här med attityder. Det är svårt. Det är fruktansvärt svårt. I ärlighetens namn har jag själv inte alltid haft den bästa av attityder. Förra året, hela förra året för att vara exakt, gick jag runt med en attityd som skrek martyr en bra dag och "kom och hjälp mig dö" en dålig dag. Det var mycket då - tungt och slitigt och mycket vatten över huvudet.

Det värsta med attityden är att den ställer om rum och energier och den påverkar andras attityder. Den klistrar sig fast på en som ett par regnblöta jeans och finns inte viljestyrkan så finns det inte någon chans att få bort den. Svårt är det helt enkelt.

Det vi gick och funderade på idag är hur märkligt det är att man har så fantastiskt lite överseende för andras dåliga attityder nu när man lyckats dra av sig sin egen. Det blir en slags stoppa-fingrarna-i-öronen-och-lalla-högt-för-sig-själv-effekt så fort någon gnäller. Man har ju varit där själv och man vet ju hur fasligt jobbigt det är att ta sig ur en attityd, eller ett par blöta jeans för den delen. Ändå så orkar man inte, orkar inte lyssna på smågnäll och negativa inställningar. Inte när det finns så många personer i ens närhet som kämpar på, som håller modet uppe trots att de går igenom ett rent helvete, som sprider glädje och optimism och som hejar på.

Kruxet är att du inte får välja vilka personer du har i din närhet. Kruxet är också att du ofta kommer att vara tvungen att arbeta med några av de där personerna med den kinkiga attityden. Det är det som är kruxet. Hur gör man?

Vi kom inte fram till något bra. Däremot kom vi fram till kärnantrappan där underbara underbara Helsingborg har ljusshow hela och alla dessa kyliga vinterkvällar fram till jul. Underbart, minst sagt.

/C.

Spot on.

Jag är lite bloggberoende, det är jag. Det finns bloggar i min lista som är helt otippade och som jag knappt vågar erkänna att jag läser. Men idag måste jag dela med mig, för det är liksom väldigt spot on. Läs detta och så tror jag att du får en ganska bra bild av hur både min syster och brorens flickvän ser på mig.

Om du är intresserad av det, vill säga.

/C.

Sovmorgnar.

Jag börjar tro att sovmorgnar mitt i veckan är den allra bästa typen av sovmorgon.

/C.

Produktiva dagar.

Idag har det varit en sån där härligt produktiv dag - en sån där dag när allt rasslar på och den där känslan av att det är så mycket att göra att man inte vet i vilken ände man ska börja i är som bortblåst. En dag som denna är alla ändar bra och man bara kör. Något som slog mig alldeles i detta nu är att såna här dagar så får liksom de runt omkring mig också mer att göra - medan jag checkar av att-göralistan så byggs de andras på. Jag antar att det går åt andra hållet också så klart. Men ändå.

Vad händer då en produktiv dag som denna, undrar ni. Jo. Det skrivs en avsiktsförklaring, ett förslag till institutionsstyrelsen och ett förlåt-brev på engelska till våra stackars internationals som har alla svårigheter i världen med att få till sin studentrabatt på SJ och det enda vi lyckats med är att stamma fram ett "I'm sorry, we just don't know what to do." Ordförandemappen rensas lite och en rad mail skickas också en produktiv dag som denna. Emellanåt diskuteras det lite mottagningspolicy och lite näringslivskontakter och lite flytt till Villan. Det letas efter och fixas med stadgar. Det diskuteras affärsidéer över en kopp te. Det städas, det kokas kaffe och det bråkas och man blir kompisar igen.

Och slutligen har man fått ihop en ny att-göralista. Så att man har något att göra imorgon också.

/C.

Första advent.

Första advent är något alldeles extra speciellt för familjen Larsson i Bjärred. Idag är det exempelvis äntligen godkänt för även oss att äta pepparkakor och clementiner och dricka julmust - något alla dödliga gjort i närmare en månad nu. November är på så vis lite kämpigt, men det är ett val vi gjort, vi står för det och jag tror minsann att vi njuter lite mer av den första clementinen än vad alla andra gör.

När vi samlas för första advent är det dock inte bara julmust och clementiner - det är också då vi skriver våra önskelistor. Det kan tyckas löjligt och lite barnsligt. Men när vi sitter där och rafsar ihop årets önskningar så blir det också en liten stund där alla våra jular, alla våra första advent och alla årens önskelistor knyts ihop och liksom samlas för just denna första advent också. Vi skrattar åt de där sakerna som önskas varje år och som man antingen alltid får (golfbollar) eller aldrig får (Pennan) och minns de där önskelistorna som det stod en sak och endast en sak på (soft air gun). Och så äter vi naturligtvis en drös pepparkakor och massor med choklad också.

Säga vad man vill om traditioner men detta är en alldeles extra fin sådan.

/C.

Dubbelgångare.

Undertecknad har tydligen gått och skaffat sig en dubbelgångare. Tänka sig.

/C.

Honung och skriverier.

I en vecka har det nu skrivits på ett reflektionspapper som handlar om affärsutveckling och värdeskapande. Mitt handlar om ett företag som forskar på honungsbin. Nu sitter jag här, vanan trogen, med en extremt krystad text som egentligen hade kunnat vara jättebra men är dålig och som ska lämnas in imorgon förmiddag. Uppgiften som sådan - jätteintressant. Mitt valda ämne - ännu mer intressant. Resultatet - undermåligt, minst sagt.

Jag förstår dem som måste åka ut till landet där det inte finns något alls att sysselsätta sig med bara just för att få ro till att skriva om något som de faktiskt är djupt fascinerade av. Jag förstår dem så väl. Men jag längtar ändå efter den dagen då jag hittar Mitt Ämne - det där som gör att jag frivilligt stänger av både facebook, teven och den underbara mobilen, bara för att få skriva om det i lugn och ro.

Asch. Nu får det bära eller brista.

/C.

Vad är väl en logga?

Idag kommer ännu en liten kärlekssång till Kårarbetet.

Det är allra oftast väldigt roligt att vara jag och få syssla med sånt som jag får göra. Men, helt ärligt, alla dagar är inte hundra procent. Idag var jag inte hundra procent - inlämningsuppgiften är inte tillräckligt klar, jag ligger lite efter med kårarbetet och vetskapen om att de där messen som man gått och vant sig vid inte längre kommer att trilla in, av naturliga skäl, gjorde sig påmind. Ingen fara på taket så där inte, men det var liksom lite mindre roligt idag. Hur som haver. När jag smyger in på kårrummet för att hämta mina prylar och gå hem har Informationsutskottet möte och jag får ett "Cesse! Vill du kolla loggan?" Och så har de gjort en ny logga till vårt nya namn!

Jag förstår helt och fullt varför det i era öron låter som att jag gått helt bananas eftersom något som en ny logga fullständigt lyser upp hela min dag, det förstår jag. Men då har man också glömt att vår omorganisation är det som tar upp merparten av mitt liv och min tid. Man har också glömt att kårverksamhet är mycket snack och lite hockey, speciellt på min post. Det är därför det är något alldeles speciellt att få se en logga som hjältarna i Informationsutskottet, som jag träffat kanske tre gånger, knåpat ihop och till detta kommenterar - "Vi tänkte att eftersom Agora betyder mötesplats så låter vi A:na gå ihop".

Det är något alldeles alldeles speciellt med att se visioner verkställas.

/C.

Premiär för Decembernatt.

... Nu sover stad, nu sover land och överallt står snön i brand

i natt kan inget kväva eller kuva

... Nu sover sorg och vredesmod med saknaden och hjältemod

och bitterhet får sova med det djupa

... Nu brinner ljus i mörka rum, nu blundar tvivlet för en stund

och om sanningen ska fram så får den ljuga

Har ni lyssnat på Peter Jöbacks Decembernatt ännu? Gör det. Nu.

/C.

Publicerad. Igen. Typ.

Idag märkte jag att vår uppsats om gatuvåld i Halmstad ligger uppe på kulturvetenskapliga institutionens hemsida.

So sue me, jag tycker att det är lite härligt att se mitt namn i print.

Detta betyder för övrigt också att för att hitta mig lite snabbt och lätt på Google ska man skriva in mitt namn och sedan antingen Alkohol eller Gatuvåld. Intressanta ämnen båda två, så klart, men är det dessa man vill bli främst förknippad med? Kanske. Kanske inte.

/C.

Prestationsinsikt.

Jag får nog helt enkelt inse att jag inte är en doer på det sätt jag naivt inbillar mig. Jag trivs bättre med planering, analysering och strategi, att ha översikt och pilla med pusselbitar för att få ihop en helhet.

Det blir så tydligt när man en kväll som denna sitter och pratar med Emma över msn. Jag är övertygad om att en bild på Emma är vad som borde finnas på sidan i uppslagsverket som tar upp vad det innebär att vara en doer. Medan jag småpluggar och allmänt filosoferar över projekt och kåren och sånt där och lyckas få ner tre rader i mitt pluggblock så hinner den här fröken skriva en hel verksamhetsplan för sitt utskott och fixa ett event och blogga om en gästföreläsning. Saker blir liksom gjort när fröken Jungmark är i närheten.

Jag inser också att det är sådana här personer som jag behöver ha i min närhet, de ger mig energi när jag lyckas trötta ut mig själv av allt analyserande och planerande. Det svåra är att inte känna sig underpresterande utan istället till och med någonstans känna sig nöjd med att vara bra på att analysera. För det är ju faktiskt inte fy skam det heller. Det är bara enormt viktigt att komma ihåg att ha människor som Emma med sig.

/C.

Ett meddelande från Skottland.

Det här damp ner i brevlådan igår.

Det är detta som är det fina med att ha bra tjejkompisar. De lyckas liksom pricka in precis när man behöver tre killar i kilt.

/C.

Irriterande. Men ändå inte.

Man försöker alltid. Kämpar emot. Går mot strömmen. Håller ut ända in i det sista. Till slut måste man dock inse sig vara besegrad. Till slut läser man ändå boken som aaalla andra läser.

Nu är även jag vampyrfrälst.

Irriterande. Men ändå inte.

/C.

Söndag 091122.

Behöver man säga mer?

/C.

En väderinsikt.

Detta med solljus alltså.

Lägenheten fungerar inte väl i solljus utan trivs bättre när det är mörkt, grått och gärna lite regnigt. Varför? Jo, i solljus blir lägenheten totalt överhettad och måste vädras. Hela tiden. I solljus, i motsats till skenet av levande ljus, ser man dessutom minsta dammkorn dansa runt. Och det är ju bara inte optimalt.

Ge mig novembervädret tillbaka. Detta är ju bara inte hållbart.

/C.

Ekonomi är att välja.

Jag kommer ihåg orden från någon grundläggande föreläsning i ekonomi där i ettan någongång. Ekonomi är att välja. Till orden ser jag ett diagram över smör och kanoner, tänker att det kanske inte hör ihop helt och hållet för att det där med smör och kanoner förstod jag aldrig riktigt.

Idag och nu för tiden när jag är extremt ekonomisk blir det så tydligt hur ekonomi är att välja. Det är ju dessutom inte de stora intäkterna utan de små utgifterna som man blir rik på. Som student utan extraknäck, eller mer korrekt - som student med extraknäck som inte betalar något, har man ju inte heller alltför mycket intäkter att spela på ändå. Alltså handlar det om att välja vilka utgifter man ska ha.

Idag var det fika, exempelvis. Det blev smörgås istället för latte. Till kvällen blev det plugg-godis men det blev också blodpudding till middag (4 kr för en portion, vem behöver oxfilé, klyftpotatis och bearnaisesås då liksom).

Troligtvis kommer jag att bli grym på det här med privatekonomi. Om inte annat så kommer jag blir grym på att tillaga blodpudding, och det är ju inte fy skam det heller.

/C.

En Klagomur.

Man kan prata hur länge som helst om hur mycket man lär sig när man sysslar med kårarbete - ledarskap, ekonomi, organisering, administration, kommunikation. Men det absolut bästa är chansen att få arbeta med människor som både har ett genuint intresse för något och dessutom presterar en massa för att göra en skillnad. Fantastiskt. Idag har vårt utbildningsutskott hållit i en Klagomur. Läs mer här.

/C.

Grekisk pastasallad.

Lite kort om min dag.

Vi har:

- Planerat grekisk pastasallad.

- Handlat ingredienser till grekisk pastasallad.

- Hackat grönsaker och kokat pasta till grekisk pastasallad.

- Serverat grekisk pastasallad till femtio personer.

- Diskat efter femtio personer som ätit grekisk pastasallad.

Jag kommer nog att drömma om grekisk pastasallad inatt.

I övrigt har jag också haft möten, sprungit rätt in i ett par ledarskapsmisstag och presenterat rapporten ännu en gång.

Det var min dag, lite kort.

/C.

Tre och ett halvt år.

Närmare tre och ett halvt år har det gått sedan jag flyttade till Helsingborg.

Och så är det först idag som jag ser Henke Larsson. Lite smådåligt. Men jag är nöjd ändå.

/C.

Lax sukiyaki.

Idag har jag nått nya kulinariska höjder. Idag har jag bemästrat Asien. Japan, närmare bestämt. Eller ja, okej. Jag har gjort lax sukiyaki, helt enligt Buffés instruktioner. Men ändå. Väldans gott, men det bästa med rätten är helt klart själva namnet, det är hur roligt som helst att uttala vilket har medfört att alla i min närhet vet att jag skulle göra just lax sukiyaki.

Det har för övrigt strosats inne i världens minsta köksaffär, där det finns världens minsta skålar. Det är en fruktansvärt mysig affär och jag hittade ett nytt litet åtråvärt objekt där idag.

Till önskelistan - ett redskapskrus i självaste Le Creuzet-serien. Inget snack om den saken, ge mig.

/C.

Det gäller att tänka på rätt sätt.

När det på samma gång är mörkt och grått ute och duggregnet ligger i luften, då är det svårt att gå upp ur sängen för att morgonpromenera. Eller rättare sagt, det hade varit svårt att gå upp ur sängen för att morgonpromenera om det inte hade varit för att man har världens bästa morgonpromenadssällskap.

Då blir det liksom inte att man tänker "hu, mörkt och grått", "hu, regn", eller "huuuu, motion" utan man tänker liksom bara "yeay, jag ska promenera med bästa morgonpromenadssällskapet!".

Hur bra som helst.

/C.

Första brödet.

Idag har jag bakat mitt första riktiga bröd! Med fil och bakpulver har jag gjort ett par halvdana historier förut. Men idag bakade jag mitt första riktiga, med jäst och allt.

Idag insåg jag också nyttan av en Kitchen Aid. Att "röra en deg kraftigt och utan att knåda den" i femton minuter är lättare sagt än gjort och jag förväntar mig seriös träningsvärk i händerna imorgon. Men det var det värt.

I sann husfruanda har jag också ställt till med brunch - amerikanska pannkakor, äggröra, bacon och allt sånt där.

Dagens lärdom: Med mycket matlagande och bakande blir det också mycket disk.

/C.

En bra start.

Idag är det lördag och jag är fullt medveten om att jag var och varannan lördag sjunger Mina Underbara Lördagars lov och förstår att ni kan vara ganska trötta på detta vid detta laget.

Det struntar jag i.

Idag borde man vara något sliten. Men icke. Istället sitter jag här och njuter av att må bättre än förväntat och av att ha två dagstidningar att plöja och av att ha absolut ingenting på dagens agenda utom möjligtvis en promenad.

Blir det bättre? Tror inte det va.

/C.

Lite coolt.

Lite coolt är det minsann att ha sitt C på skjortärmen.

Nu ska jag bara lista ut hur sjutton jag lyckats beställa en skjorta som kräver manschettknappar. Alternativt ska jag lista ut hur man använder en manschettknappsskjorta utan manschettknappar. Tips på det, tack.

Nu: Inflyttningsfest!

/C.

En torsdagkväll som vilken annan.

Det är torsdag och det är kväll. Jag är student och jag bor i Helsingborg. Ergo, jag borde just nu vara försenad till en eller annan förfest för att sedan ta en tur på Villan, snacka om att ta sig vidare till Tempel och/eller argumentera mot Cardinal för att i vanlig ordning skippa bådeTempel och Cardinal och istället gå direkt på efterfest/gå hem och sova.

Vad gör jag istället?

Och till råga på allt: Jag sitter och väntar på att Lyxfällan ska börja.

Nej, men detta känns ju bra.

/C.

En gratis skjorta. Typ.

Yeay!

Idag damp en paketavi in. Det är helt klart väldigt bra att köpa skjortor över internet, på kortet och innan man budgeterar sönder sitt liv. På här sättet känns det liksom som att man får en helt gratis skjorta, bara så där. Det är inte dåligt.

/C.

Dagens.

Dagens göranden i urval:

* Morgonpromenerat med bästaste Emma.

* Powernapat i två omgångar.

* Bränt en kastrull med bulgur på ett sådant brutalt sätt att det enda man kan göra är att tacka alla högre makter (läs: mig själv) att jag flyttat från Bryggaregatan till en nergången lägenhet utan minsta tillstymmelse till brandvarnare utan där det är mer var man för sig själv, så att säga. (Ja, jag tycker att det är mer obehagligt med brandvarnaren än branden i sig. Ja, jag kommer naturligtvis i och med detta uttalande dö i bulgurrök inom en snar framtid.)

* Läst en hel bok om omvärldsanalys, se nedan inlägg.

* Tillagat en GGG. (Gudomligt God Gryta, för er oinvigda.) Kassler, curry, paprika, purjo-& vitlök, tomatpuré, grädde och creme fraiche.

* Lärt mig allt om hur man i praktiken anställer någon.

Det går ju inte annat än att påstå att detta var en särdeles godkänd måndag.

/C.

Boktips.

Idag leker jag bokrecensent på kårbloggen.

/C.

Ett nytt planeringssystem.

Jag har infört ett nytt planeringssystem.

Istället för att varje söndag planera veckan utifrån de möten som redan är inbokade och i och med detta funnit mig själv utan inbokade trevligheter framåt veckoslutet har jag nu infört ett system.

Systemet fungerar på följande vis:

Jag har en mindmap där det i mittenbubblan står, i brist på kreativitet, "Någonslags Helhet". Från denna bubblan går det streck ut till "Människorna i Mitt Liv", till "Framtid" som i sin tur går vidare till "Karriär & Jobb" och "Sparande & Ekonomi". En bubbla heter simpelt nog "Lägenheten"och en annan heter "Hälsa & Fåfänga". Tanken med detta system är att jag inte längre ska planera min vecka utifrån mina måsten utan utifrån det som jag vill att livet ska bestå av. Metoden går i praktiken ut på att filofaxen läggs bredvid denna mindmap och sedan börjar man på en bubbla och går ett varv runt. På det viset ser man till att planera in alla aspekter av livet, så som det bör vara.

Jag tror att det här kan fungera ganska bra.

/C.

En höst i grytans tecken.

Söndag är som sagt göra plan-dag. Idag planerar jag att göra massvis med grytor i höst.

Varför? För att jag har en ny, fin och väldigt flashig Le Creuset-gryta som man får med livstidsgaranti och som man liksom bara måste lova livstidskärlek.

Förra veckan, innan Le Creuset-eran tog sin början, lagade jag bouef bourgignon vilket är fruktansvärt enkelt så fort man kommit över momentet "få-bort-senor-och-annat-mojs-från-väldigt-stor-köttbit". Högrev, bacon, chalotten- och vitlök, en hel del rödvin, tomatpuré, rosmarin, timjan och lagerblad i en gryta (läs pastakastrull denna gång) i ett par timmar. Alldeles lovely med pressad potatis och lingonsylt.

Imorgon tror jag minsann att jag ska inviga grytan med någonslags kasslerhistoria.

/C.

Om vänner och balans.

Idag satt satt vi, jag och en härlig ny bekantskap, och talade om ambitioner, balans och det där med vänner. Om hur saker har en tendens att balansera ut sig. Om hur väsentligt det är att ha människor som alltid stöttar och aldrig glirar. Vi talade om hur det ofta blir så där att när saker är riktigt jobbiga och tråkiga så checkar någon av de där människorna, som alltid stöttar och aldrig glirar, in och utan att veta om det, och utan att veta att det är just då det behövs, lyckas de vända hela ens bild av livet som det är just nu.

Idag var det just så där jobbigt och tråkigt. Och just idag gick jag och hämtade ut ett paket som blivit skickat från Skottland. I paketet finner jag en pocket, Twilight, och ett underbart brev. I inledningen, efter grattishälsningen, läser jag följande: "Tänkte att vad du behöver allra mest nu - förutom att hänga med din kära vän Kiks förstås - är att få möjlighet att fly vardagen lite dåråva." (Hur i hela friden visste du det?!). Även om tårarna har runnit varje gång jag läst detta brev så känns det alldeles underbart. Det liksom balanserar ut sig, precis som vi sa innan idag.

Lagerström, jag saknar dig alldeles sjukt mycket.

/C.

Det är ynkligt och oförmöget nu.

Asch då. Den här förbenade hostan har inte bara nästlat sig in och saboterat lungkapaciteten, gjort mig ynklig och oförmögen, den har uppenbarligen även tagit bloggförmågan gisslan.

Typiskt. Vi tar och lånar lite ord istället.

Det är bara strimmor

ett litet kliv ut i världen

vart vi än kom ifrån

vart vi än ska någonstans

håll min hand i vimlet

människor som tror har en chans

människor som tror har en chans

- Lars Winnerbäck. Strimmor.

/C.

Födelsedagen.

Tjugofem.

Oj, vad jag inte ville fylla år i år. Det var inte kul någonstans att bli tjugofem.

Men sedan finns det sådant som gör att allt sånt där bara försvinner.

Jag vaknade av att det ringde på dörren och när jag funnit mig i situationen, och förstått att det varken var mobilen som fått psykbryt eller brandlarmet som gått igång, och öppnar dörren denna okristligt tidiga onsdagsmorgon så är det en sjungande styrelseskara som står där! Detta hämtade jag mig inte ifrån förrän ... ja, typ nu. Helt fantastiskt!

Dagen kantades av grattismeddelanden och jag fick till och med ett samtal från Skottland. Det är såna här dagar som man förstår hur bra man har det.

Under eftermiddagen utsatte jag mig och mitt pyttekök för en och annan utmaning. Det är inte ett kök byggt för matlagning, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det är till hälften en garderob. Tillsammans lyckades vi trots ett par mindre missöden kreera en förrätt i form av toast skagen och en huvudrätt i form av bouef bourgignon. Jag har insett att det inte är jättesvårt att putsa kött, att det är härligt att stå och fibbla med en väldigt stor köttbit och att det inte kan gå fel i matlagningen så länge man använder mycket smör och en flaska rödvin.

För övrigt fick jag helt fantastiska födelsedagspresenter: en Le Creuset-gryta och en dito ugnsform, en kokbok, en riktig chick-lit-bok, handskar som matchar nya kappan perfekt och slutligen Lars Winnerbäcks 112 sånger - en bok med hans fina texter vackert ihopvävda med underbara konsertbilder.

"En elegi för alla vägar

som vi inte vandrat än

för en tid som bara går

och aldrig kommer igen

Vi skulle klara vadsomhelst

vi skulle aldrig säga nej

vad du anförtror åt mig

ska jag anförtro åt dig"

Tack för en perfekt tjugofemårsdag!

/C.

Snart.

Fyrtiofem minuter kvar.

/C.

Offentliggjord.

I somras skrev jag en rapport om alkoholvanorna på Campus Helsingborg. Världens bästa sommarjobb var det och för första gången fick jag skriva något på riktigt och på egen hand. Idag hade vi pressträff för att göra resultatet offentligt. Trots försöken att visa på arbetet som redan görs och som kommer att göras vinklades det naturligtvis som att vi dricker som fiskar och är fulla nästan jämt. Det var väl kanske inte riktigt det som var tanken där. Men okej, vi är nöjda ändå. Nu är rapporten i alla fall offentlig och inte hemlig längre. Det är minsann lite obehagligt att lägga ut sitt arbete på det här viset. Samtidigt är det naturligtvis sanslöst härligt.

Lite media kring det hela hittas här:

Tv4 och Helsingborgs Dagblad och HD igen. Pressmeddelandet hittar du här.

.

.

.

Just ja. Du vill ju säkert läsa rapporten också.

Hybris? Kanske. Men jag tänker att som blivande tjugoj*vlafemåring kan man få lov att gotta sig i att man faktiskt presterat något. Och detta i skrift dessutom.

/C.

Lustig statistik.

Idag hade jag ett skyhögt besökarantal. Fina grejer tänker man, men när man går in och kollar så är det en person som laddat sidan varannan sekund under två minuter imorse.

Tack för den liksom.

/C.

Vettigheter och nyttigheter.

Brace yourselves, allt detta vettigt och nyttigt har jag gjort i helgen:

- Ett stycke kostnadsanalys över oktober månad som resulterade i ...

- En budget för november månad (jag fyller uppenbarligen tjugojävlafem och måste således öka budgetposten "sparande" med någon hunka så att jag inte blir både gammal och fattig).

- Investerat pengar, som kunde gå till stundande pension och höftledsreparationer, i kurslitteratur.

- Städat lägenheten.

- Skrivit reflektionspapper om mitt ledarskap, eller snarare om mina kommunikations-issues.

- Skrivit ihop en referens till en i styrelsen (aah, så bra min hybris mår när jag får skriva referenser).

För att inte överdriva skrytet lägger jag av här och ska istället höra av mig hem till Bjärred, det är nämligen inte någon som varken kommenterat här eller gillat något på facebook på hela veckan. Bäst att kolla läget.

/C.

Ironiskt.

När man går runt i princip hela dagarna och funderar över organisation och ledning och förbannar alla högre makter för att man hela tiden måste klura ut allt själv och sedan plötsligt får möjligheten att faktiskt ställa alla frågor man kan komma på - då står det helt still. Ironi.

För övrigt tror jag att det är att jinxa sitt skrivande genom att ha en lapp liggandes där alla ens skrivuppgifter står uppradade, typ som så här:

*Skriva ned förslag A och förslag B

*Skriva ned årsberättelse

*Skriva reflektionspapper

*Skriva ned annat förslag

Denna lilla lapp är så hämmande att jag inte ens kan formulera mig här på bloggen och det är ju bara dåligt.

Hu för "att skriva"-listor.

/C.

Det bästa som kan ske en fredag som denna.

Vad är det bästa som kan ske om det är fredag när det är helt tomt i ens kalender och man har en lång helg framför sig utan en enda plan?

Jo. Det bästa som kan ske är nog att vakna härligt pigg runt nio, kunna äta frukost i lagom långsamt tempo, dricka te, läsa tidningen och hinna tänka "oj, vad jag är ledig idag" ungefär femton gånger. Efter det är det bästa som kan ske att det är oförskämt vackert väder ute och telefonen plingar till med "vill du ta en kaffe med mig om en stund?" Jovars, definitivt och självklart, tänker man och ger sig ut i det fina vädret för en kaffe. Fyra timmar/en kvart (faktisk tid/upplevd tid) senare landar man åter i soffan och inser ett par gånger till att "oj, vad jag är ledig idag", sover en stund och allmänt gör saker som vare sig är nyttiga eller vettiga.

Till slut, och nu är vi framme vid klockslaget nio, är det bästa som kan ske att man inser att den här helgen kommer att bli toppen, eftersom man efter en sån här fredag inte kan vara annat än upplagd för diverse nyttigheter, vettigheter och roligheter.

Check, check och check.

/C.

För att illustrera.

Min fredag.

/C.

Insikter om idéer och hjälp.

Idag har jag lärt mig ett par saker.

För det första. Om man ska införa något nytt i en organisation så är det klurigt as hell att förmedla sin vision så att den blir greppbar för de som ska verkställa den. Det kan vara så att man snarare räknar med att personer förstår hur man tänker än att de inte skulle göra det. Och vad är det som händer då?

Jo, du försöker förklara din idé på ett sätt som du tror att det behövs och när du tror att du gjort dig tydlig slutar du berätta. Om den andra personen då också tror att de greppat idén och inte frågar mer, eller ännu värre - inte vågar fråga, så är läget ganska kinkigt. Då sitter du nämligen där med en idé som endast finns i ditt huvud och ett missförstånd inplanterat i någon annans huvud. Hur gör man för att säkerställa att man delar idén? Genom att den andra personen ifrågasätter är ju helt klart en bra förutsättning.

För det andra. Att det är tråkigt att oftast vara ensam i det man gör är en kämpig insikt och en jag gjorde för ett tag sedan. En sådan banal sak som att skriva ihop möteshandlingar kan vara jättesvårt när man har svårtolkade stadgar att följa och ingen att fråga. Men det finns en silverlining även här och den hittade jag minsann idag. Känslan av att klara av saker på egen hand är bättre än att vädja om hjälp från ställen där den inte gladeligen ges. Känslan av att få hjälp av någon som gladeligen ger den blir också mycket ljuvare.

Slutfilosoferat för idag.

/C.

Skrivuppgifter.

Idag ska det skrivas en del.

En proposition till höstmötet. Ett strategidokument om mitt hypotetiska ledarskap. Ett brev för att få rätt chef att skugga under en dag. En dagordning. Och lite sånt.

När allt är skrivet hoppas jag emellertid på att det blir bio med familjen. Det är ju höstlov, trots allt.

/C.

Helgresumé.

Studentforum, hemlagad tortellini, rött vin, tapas, härligt glada människor, rabarberpaj, vitt vin, vanilj- och äppelglass, diskussioner, drinkar, dans, pizza i sängen, Coca-cola, varannanvatten-tröja, Per Morberg, sömn i mängder, mobilspel, mysigheter, underbart tidsfördriveri.

/C.

Om det där med farlig retorik.

Farlig retorik. Jag trodde väl aldrig att jag skulle använda mig av det begreppet själv. Så arg som jag blev första gången jag blev beskylld för att använda mig av sådan retorik.

Att använda sig av farlig retorik innebär att man talar om något på ett sätt som gör att man alienerar, skjuter bort, eventuella samarbetspartners. Det är nära på ohyggligt att bli slagen på fingrarna för att man använder farlig retorik. Believe you me. Detta troligen för att den farliga retoriken är något man använder när man tror att man befinner sig bland allierade. Och det är alltid mer otrevligt att bli slagen på fingrarna av allierade än av fiender.

Idag var det Helsingborgs studentforum, vilket innebär att alla styrelser för Helsingborgs olika studentorganisationer träffas och talar om olika studentfrågor. Och just nu är läget känsligt på olika håll. Organisationer ska omorganiseras, vissa står inför stora hot, vissa står inför utmaningar, vissa är nya och håller helt enkelt på att organisera sig och vissa har varit med länge. Jag kan känna en oro i luften.

Nuförtiden medverkar jag i många möten som går ut på att lösa problemet som är min organisation. Vi är nämligen lite udda, lite ute på hal is och utöver det är vi väldigt, väldigt, kaxiga. Vi borde ju faktiskt förstå att det smartaste vägen just nu är att bara ge upp, foga in oss i leden, inse läget. Därför går det mesta jag gör just nu ut på att försvara vår existens och vår rätt till den förbaskade kårstatusen. Försvarspositionen är helt enkelt lätt att ta till. Och i en försvarsposition har man inte alltid is i magen direkt. Att folk fortfarande tror att vi på något vis kommer att gå under nästa år gör mig så lätt förbannad. Att folk tror att de är vår räddning. "Kom, gå med oss, låt oss hjälpa."

Förra året lackade jag ur för att jag tog det personligt, för att jag är lite stolt av mig. I år lackar jag för att folk inte förstår hur duktig mitt gäng är, hur mycket tid de lägger och hur fantastiska de är. Att få höra att "om du har en vice kan du få ta med honom eller henne". Om? OM?! (Det är ungefär då man blir barn på nytt och vill skrika "ja, jag har en vice och han hade slagit din vice i vad som helst när som helst, så det så!")

Så, ja. Retorik kan bli farlig. Och den blir det ofta när man menar väl och inte förstår bättre. Det är antagligen det som gör den farlig, för det man menar egentligen tolkas annorlunda än vad det är tänkt. Men jag kan bara inte förstå varför folk bara inte gör sig insatta. Varför tala om sådant man inte kan? Varför göra antaganden?

Nu ska jag slita mig ifrån detta enorma inlägg och istället städa min lägenhet. Ikväll kommer styrelsen över för att göra egen pasta och komma på ett nytt namn till vår organisation. Och kanske möjligtvis dricka litegrann vin.

/C.

Kanske inte den bästa akademiska insatsen.

Hur gick det här nu?

Jo. Lagom till att tv4 började sända nyheterna i morse laddade jag upp hemtentan i hälsofrämjande arbete på skolans hemsida. Den blev ojämn, minst sagt. De första svaren, som skrevs någon gång redan i början på veckan, är långa och utvecklade. Vad gäller den sista, som jag skrev runt fyrasnåret i natt, så kommer jag inte ens ihåg vad det är jag har svarat.

Nu blev den inlämnad åtminstone och jag pallrade mig bort till Dunkers för att äta en smörgås, dricka lite kaffe och sedan slumra till en föreläsning som var långt ifrån så spännande som jag trodde. (Om vi säger så här, vi vet redan att kvinnor är underrepresenterade i styrelser, det behöver vi inte få förklarat för oss igen.) Man vaknade emellertid till ordentligt när det blev dags för auktion av två tavlor, vilket blev en minst sagt fartfylld upplevelse.

Den underbara känslan av att ha lämnat in hemtentan, den tveksamma insatsen till trots, gav energi till att jobba bort en ganska diger att göra-lista på kårrummet. Det gjordes dock i lite av en dimma, så här sömnig har jag inte varit på länge.

Fyra år på universitetet ... man borde ha lärt sig vid det här laget. Det borde man verkligen ha gjort.

/C.

En natt med hemtenta, kaffe och godis.

Nu är klockan kvart över tre, mitt becksvarta natten, och min kaffekokare puttrar så där mysigt som bara min kaffekokare kan. Godiset har nämligen tappat all sin kraft och det är dags att gå in på tyngre saker.

Jag har för första gången i livet tagit en powernap mitt i natten och just nu är jag inne i den där fasen där det enda man egentligen gör är att undra vad sjutton det är man faktiskt gör. Är det så på fullaste sanning att jag sitter här och rotar bland paragrafer i diskrimineringslagen för att utröna huruvida och i så fall hur mycket stackars Jenny ska få för att hennes överordnade stötte på henne så mycket att hon blev tvungen att sjukskriva sig? Jo, det är väl ungefär det jag gör just nu. Den viktigare frågan är egentligen - varför gjorde jag inte detta typ som i tisdags? Varför nu när det drygt fem timmar kvar till inlämning?

Ja, det kan man sannerligen undra.

/C.

Hemtenta.

Oj, vad det finns massor med andra saker att göra när man egentligen borde skriva hemtenta. Idag väljer jag att leka skjortdesigner.

/C.

Mötesteknik igen.

Jag har skrivit om mötesteknik förut och jag vill inte någonstans påstå att jag är speciellt bra på det själv, jag vet ungefär vart jag är på skalan och jag vet ganska precis vart jag vill vara och där emellan finns det ett ordentligt glapp. Förebilden har hållit i möten i ungefär hundra år längre än vad jag har och jag tänker därför hålla mig ödmjuk i frågan.

Men ändå. Att lära sig mötesteknik är precis som att lära sig vadsomhelst annat. Man kartlägger och funderar - vad är bra och vad är dåligt? Idag var det ännu ett dåligt möte. Det jag inser idag är att det inte bara är respektlöst att ha möte i tre timmar när man har bestämt att det ska vara i bara två. Det är också sorgligt att inse att man inte längre kan hålla personer som man förut hållit högt lika högt. Det blir helt enkelt som att bevittna hur giganter trillar.

Det handlar liksom om besvikelse, tror jag.

/C.

Om ansvar och rättigheter.

Massvis med ansvar och nada rättigheter.

Så skulle man kunna sammanfatta det som blivande chefer bör ta med sig ifrån en kurs som Ledarskap och den hälsosamma arbetsplatsen.

Du som chef får nämligen inte lov att inte anställa ohälsosamma människor - det är diskriminering. Du som chef får inte säga upp personer som inte sköter sin hälsa - du har istället rehabiliteringsskyldighet när personalen blivit sjuk. Du som chef får inte kartlägga hälsan på arbetsplatsen - det kan vara integritetskränkande. Du som chef ska samtidigt vara en ansvarsfull och relationsbyggande ledare - annars mår din personal dåligt och du blir tvungen att rehabilitera den.

Vart ijössenamn har individens ansvar tagit vägen? Det ligger troligen och ruttnar någonstans tillsammans med arbetsgivarens rättigheter. Vad har hänt, vad är det för grymma chefer som regerat under forna dagar som gjort att arbetstagarna forcerat fram detta enorma arbetsgivaransvar? Och hur kan man någonsin tro att man ska kunna öka nyföretagarandan så länge det ser ut på det här viset?

All cred till de som vågar sig på att anställa, säger jag. Och inser att mina egna arbetsgivarregistreringspapper snart är på väg till Skatteverket. Damn. Det är en förbannad tur att min nya projektkoordinator både är smart, duktig och dessutom är en sån där som går på morgonpromenader.

Pest åt LAS. (Och Jimmie Åkesson, men det är en helt annan diskussion.)

/C.

Om tydlighet och orättvisa.

Jag tror att jag kommit underfund med något idag. Att det är lätt att införa otydliga kontrakt är egentligen inga konstigheter - det räcker med att två personer kommer överens om något och sedan visar det sig att man ändå inte är helt överens. Man förväntar sig helt enkelt olika saker av arrangemanget. Det svåra i detta ska egentligen vara att bli tydlig. "Jag förväntar mig detta, detta och detta och räknar med att detta är gjort tills dess och då", ska man säga. Och så är problemet löst (gärna ska man skriva ner det också).

Så enkelt är det inte. Det kan nämligen vara så att en person som man talar med tolkar "tar du ansvar för det här?" på ett sätt och en annan person tolkar det på ett helt annat sätt. Somliga personer säger ja och tar sitt ansvar och kutar och gör femtio procent mer än man räknar med och en annan tar sitt ansvar men gör femtio procent mindre än man räknar med.

Personer fungerar olika och det är inte konstigt med det. Det kluriga ligger i att man måste vara tydlig i olika grader med olika personer - att börja peta i detaljer med den där som gör femtio procent mer skulle ju onekligen vara ett slap in the face på denna person - har jag plötsligt slutat lita på dennes förmåga att ta eget ansvar och få saker gjort? Nä, det ju håller inte.

Men samtidigt kan man inte vara nog tydlig vad gäller den andra personen och att säga "tar du ansvar för detta?" och släppa det där skulle innebära både stress och oro.

Alltså har du två olika situationer, en där du kan delegera och en där du blir tvungen att detaljstyra. Och det är då frågorna dyker upp. När båda är i samma rum - hur gör man? Det blir ju helt klart lite snett. Och ofta verkar det bero på att man helt enkelt talar olika språk. Blir det automatisk favorisering och orättvist när två personer talar samma språk och därför rör sig snabbare framåt tillsammans?

Måste man vara lika tydlig mot alla, för att vara rättvis liksom? I just don't know.

/C.

Trading up.

Min laptop har tydligen gått och fått något slags psykbryt. Den hänger sig, segar och gnäller allmänt. Jag tror att den kanske förstår att jag börjat fundera på att byta upp mig, skaffa en yngre modell så att säga.

Klart att den är bitter, det förstår ju vem som helst.

/C.

Stressfix.

Jag läste i helgen om hur man kan stressa av genom små rutiner och fixande, om hur kaffekokandet och småstädandet gör att man vilar upp sig lite sådär fort och smidigt. Detta förklarar ju faktiskt både det maniska städandet i tentaperioder och varför man kokar hur många kannor kaffe som helst under en dag i kårrummet. (Läser mer gör du här.)

Kan väl vara bra att veta?

/C.

Dessa kvällar och morgnar.

Dagarna trillar på som de brukar, de är långa men håller ett behagligt tempo. Kvällarna och morgnarna däremot ... de har varit lite annorlunda denna veckan.

Onsdagskvällen till exempel innehöll en väldigt, väldigt, jämn och riktigt rolig omgång Trivial Pursuit. Gårdagskvällen bjöd på vin och choklad med tjejerna vilket alltid höjer humöret ett par aningar.

Något annat som sätter guldkant på tillvaron är dessa morgnar. Vissa är ordentliga med te, yoghurt, tidning och tevenyheter. Vissa är spontana och mysiga med inslag av underbart och är sådana att de gör att man blir försenad till allt vad man skulle göra men gör samtidigt att dagen går bättre, just för att den började så fint.

Dessa kvällar och morgnar gör helt enkelt livet lite lättare.

/C.

I Lund och utanför zonen.

Det har varit en minst sagt omtumlande dag. Det har varit spännande, lyriskt, handlingsförlamat, inspirerande och allt annat möjligt.

Det började med anställningsintervjuer - mina första - och fortsatte med ett case i arbetsrätt (det är tydligen nära på omöjligt att avskeda personal). Ett litteraturseminarium om gruppdynamik, ledarskap och osynliga kontrakt följde på det. (Jag börjar ana att det inte går att förbereda sig på ledarskapsutmaningar genom att läsa böcker.)

Klockan fem började första lektionen på Leadership Academy nere på Ekonomihögskolan i Lund. Detta blev lite av en upplevelse. För det första fick jag för första gången på länge höra på en riktigt bra föreläsning. För det andra togs primus inter pares upp - att vara främst bland likar. Att vara kårordförande handlar ofta om att vara chef över kompisar och det handlar även om att ta på sig ansvar som inte många andra vågar eller vill ta på sig. Man är förtroendevald till en post som är utan pondus men med massa ansvar. Jag tänker med en gång på Jantelagen och Messiassyndromet.

Men det var inte det som jag funderade över mest på vägen hem. Det var kontrasten mellan att vara i Helsingborg där det alltid finns något att prata om med alla man träffar på till att åka till Lund och vara helt lost. Från att ha koll på de flesta sociala spel till att inte fatta ett enda internskämt. Det kändes nästan i kroppen när jag tog steget ut ur min trygghetszon. Ungefär som att promenera rätt in i ett moln av osäkerhet som lämnar mängder av små regndroppar på kläderna som inte torkar förrän man står där på perrongen på väg tillbaka och får ett sms från Helsingborg (Godkväll! Hur har din tisdag varit?).

Det är väldigt lärorikt att vara utanför den där zonen då och då. Alla sanningar står på spel utanför zonen och allt står på noll.

/C.

Lite om den här måndagen.

Den här måndagen började med att jag försov mig. Så det blev en sån där morgon då man på vägen till Campus funderar på om man faktiskt fick på sig alla klädesplagg - på cykeln drar man lite i ett behåband, rycker lite på stortån för att se om strumporna är på och drar en lättnadens suck när man försäkrat sig om att man är fullt påklädd.

Hela förmiddagen blev lite förskjuten men det hanns med både lite intervjuer och lite förberedande inför litteraturseminarium imorgon (om det där med osynliga kontrakt om ni kommer ihåg). Under en lunchgästföreläsning blev jag värvad till Unga aktiesparare och ska nu bli kung också på det här med aktier. Jag tror att det kan passa mig perfekt - lite tankemöda, lite strategi, men mycket pengar.

Eftermiddagen förflöt. Vi servade ettorna med lite fika till deras workshop. Vi jiddrade lite i kårrummet. Jag kokade vatten. Jag hällde det kokande vattnet över min hand. Jag gnällde lite över min hand. Handen överlevde.

Allt detta ackompanjerat av det helsingborgstypiska vinandet kring husknutarna.

/C.

Muffins, Ajax och annat skryt.

Det börjar gå trend i att det doftar nybakat och rengöringsmedel i lägenheten på söndagarna. Det är inte helt dåligt, om jag får säga det själv. Att jag underskattade bakpulvrets förmåga och skapade en monstermuffins istället för ett flertal normalmuffins behöver vi inte lägga någon direkt tyngd vid.

För att istället fortsätta på temat "Så här bra är jag" kan jag även berätta att det idag lagats pastasallad till ett par matlådor. Vidare har jag hållit mig borta från kaffet i fyrtioåtta timmar och istället druckit rysliga mängder vatten, bra för magen-fruktdryck och grönt te. Duktigt värre, jag vet.

Något som jag är långt ifrån duktig på är det här med att bygga hemsidor. Jag har emellertid idag ordnat mig ett förnuftigt webbhotell till min domän. Förnuftigt är det för att det inte kostar tusenlappar utan bara en hundralapp om året, förnuftigt är det också för att det verkar ha schysst service och ett värdefullt forum. Dessutom verkar det som att detta webbhotell är fullt införstådd med att jag inte vet ett skvatt om det jag nu planerar att ge mig in på men dömer mig inte för det utan tvärtom håller allt på en sådan nivå så att även jag exempelvis klarar av peka om en namnserver (eller vad det nu heter, det jag gjorde). ManuFrog heter denna guldklimp.

Det var längesen som jag var tvungen att uttala ord högt för att jag själv ska förstå vad jag sysslar med. Det är så jag jobbar med det här - jag ljudar mig fram. Vilket också är ganska coolt, att lära sig något helt från scratch. För att hålla oss till skrytet alltså.

Jag lovar att vara något mer ödmjuk imorgon.

/C.

Den här veckan var bra.

Förra veckan var galen. Den här veckan var bra. Mycket bra. Förra veckan var fullproppad, med både många möten, roliga upplevelser och tråkiga nyheter.

Den här veckan var skön - lagom många möten, en dag hemma, en dag med konferens och bankett, en fredag med vännerna. Dagar och kvällar kantade av inspiration och nya idéer, dagar och kvällar med roligt sällskap, med stöttande sällskap, med mysigt sällskap. Vissa nätter med mycket sömn och vissa nätter med mycket lite sömn. Men bara bra nätter.

Det är sällan som så mycket klaffar.

/C.

Jag älskar det här.

Det är höst på riktigt. Det är dessutom helg och jag är jätteledig. Jag älskar det här.

/C.

Fredagsklubben 091002.

Ikväll samlades vi efter särdeles långt sommaruppehåll. Vi åt chevrétoast med bacon och honung, rostbiff med ungsbakade rotfrukter och tomatconcassé och till slut chokladparfait. Till detta flödade både rödvinet och skvallret. Maten var underbar men långt ifrån så fantastisk som känslan av att få sitta ner med vännerna och prata om ditt och datt, utan att behöva formulera sig väl eller tänka på vad det är man säger, att bara få vara.

Jag har haft en alldeles jättetrevlig fredagskväll.

/C.

Detta ska säkert gå bra, det med.

Idag har det varit en lugn dag. Det mest spännande, utöver ett eller annat mail och sms som trillade in, var att jag fick skjutsa pappa till gymmet.

Såå ... jag har köpt mig ett domännamn.

Jag har med detta köp insett att det är långt ifrån själva webbadressen som är det svåra att fixa om man vill ha sig en hemsida. Och jag vill ha mig en hemsida, en som jag gjort själv.

Det ska väl inte vara så jädrans svårt ändå. Hoppas jag.

/C.

Om att ha både Jante och Messias efter sig.

Det var inte först och främst arbetsrätt idag, det var tydligen en bok till litteraturseminariet nästa vecka som ska läsas först.

Boken som min grupp valt att läsa heter Det osynliga kontraktet (Ninnie Gernandt 1992). I kort handlar den om överenskommelser som man aldrig kommit överens om. Luddigt? Jovars. Det handlar egentligen om vilka spelregler vi agerar utifrån i olika situationer och beroende av hur tydliga och uttalade eller otydliga outtalade dessa spelregler är skapar vi oss olika sorters relationer. Detta är naturligtvis bra saker att ha kännedom om när det gäller ledarskap.

Det finns en rad bovar i detta drama (Den hänsynslösa hänsynsfullheten och De valda måstena är ett par exempel) och en som jag fastnade för speciellt är Du ska inte tro att du är något - fast ändå. Denna bov är en kombination av Jantelagen (du är inte speciell) och Messias-syndromet (du är inte bättre än någon men gör inte du det som ska göras så görs det inte).

Tanken går direkt till den där känslan man får av sin omgivning när man är ordförande: "Du har ego stort nog att ta ansvar för allt och därför räcker det inte endast med att påpeka när du gjort fel - vi andra måste även spotta och slå, lite då och då, så att du inte får för dig att du är bra eller så." (Nu blev det på rim av någon anledning, deal with it.)

Det vackra i denna kråksång är att människor faktiskt tror att jag besitter någonslags säkerhet och tilltro till mig själv och det är bara alldeles alldeles underbart och så det ska vara.

/C.

Lite ledigt.

Idag smet jag från ännu en dålig föreläsning (rutinerad är det tydligen till att vara), arkiverade en massa papper och spenderade resten av dagen i kårsoffan.

Nu sitter jag i soffan hemma i Bjärred, med filten, laptopen och en riktigt härlig höstkänsla. Det doftar annorlunda i Bjärred när det blir höst, i alla fall jämfört med Helsingborg där det inte doftar något alls.

Imorgon är jag ledig och planerar att läsa arbetsrätt vid köksbordet, på det där viset som man gjorde läxorna förut. Och jag ser faktiskt fram emot det.

/C.

Det är mycket som är yta nu.

"Hej, jag heter Cecilia och jag är ordförande för [välj något]."

"Man bör komma ihåg värdet i [vad det nu kan vara]."

"Om jag förstår dig rätt så menar du så här och då måste jag säga att vi ställer oss [positiva eller negativa] till det. Dock bör tilläggas att [något smart]."

"Förslaget som ligger nu är därmed att [nånting], är detta något vi kan gå vidare med?"

"Är det ledamöternas mening att [något]? Vi finner så."

När dagarna fylls av möteshandlingar, mötesformalia och mötesprotokoll är det fullständigt underbart att då och då få en chans att sitta ner med någon som känner en annan sida av en själv, som drar ner en på jorden och pratar om helt andra saker. Som bjuder på godis och visar filmsnuttar på kompisens lekande kattungar. Som kanske pratar om jobbiga saker, men om verkliga saker som faktiskt spelar roll.

Det är guld värt. Tack.

/C.

Söndag = styra-upp-dag?

Optimalt hade varit om söndagarna varit dagar då det städas, planeras och livet överlag styrs upp. Det strävar jag efter varje söndag. Ibland händer det, men oftast inte.

Idag har jag däremot sovit, sovit och sovit lite till. Under en stund då jag var vaken åkte jag och mamma till Väla och "shoppade". Jag och mamma är världshistoriens sämsta shoppare. Vi är emellertid väldigt duktiga på att fika, så det gjorde vi. Två gånger. Mamma tyckte att jag var i ett något tragiskt tillstånd, ett resultat av en överdrivet tuff vecka och två kalaskvällar, så jag fick ett sov-gott-te. Och en ny bok, Wintersmith av Terry Pratchett. Glädje!

Lite planerande har det ändå blivit av och den kommande veckan ser ut ungefär som så här:
Måndag - möten, möten, möten.
Tisdag - föreläsningar i arbetsrätt.
Onsdag - en dag i Bjärred.
Torsdag - kommunikationskonferens med tillhörande bankett.
Fredag - Frukostklubb, avtackning och fredagsklubb.

Så vet ni det.

/C.