I Lund och utanför zonen.

Det har varit en minst sagt omtumlande dag. Det har varit spännande, lyriskt, handlingsförlamat, inspirerande och allt annat möjligt.

Det började med anställningsintervjuer - mina första - och fortsatte med ett case i arbetsrätt (det är tydligen nära på omöjligt att avskeda personal). Ett litteraturseminarium om gruppdynamik, ledarskap och osynliga kontrakt följde på det. (Jag börjar ana att det inte går att förbereda sig på ledarskapsutmaningar genom att läsa böcker.)

Klockan fem började första lektionen på Leadership Academy nere på Ekonomihögskolan i Lund. Detta blev lite av en upplevelse. För det första fick jag för första gången på länge höra på en riktigt bra föreläsning. För det andra togs primus inter pares upp - att vara främst bland likar. Att vara kårordförande handlar ofta om att vara chef över kompisar och det handlar även om att ta på sig ansvar som inte många andra vågar eller vill ta på sig. Man är förtroendevald till en post som är utan pondus men med massa ansvar. Jag tänker med en gång på Jantelagen och Messiassyndromet.

Men det var inte det som jag funderade över mest på vägen hem. Det var kontrasten mellan att vara i Helsingborg där det alltid finns något att prata om med alla man träffar på till att åka till Lund och vara helt lost. Från att ha koll på de flesta sociala spel till att inte fatta ett enda internskämt. Det kändes nästan i kroppen när jag tog steget ut ur min trygghetszon. Ungefär som att promenera rätt in i ett moln av osäkerhet som lämnar mängder av små regndroppar på kläderna som inte torkar förrän man står där på perrongen på väg tillbaka och får ett sms från Helsingborg (Godkväll! Hur har din tisdag varit?).

Det är väldigt lärorikt att vara utanför den där zonen då och då. Alla sanningar står på spel utanför zonen och allt står på noll.

/C.