Jag tror att jag kommit underfund med något idag. Att det är lätt att införa otydliga kontrakt är egentligen inga konstigheter - det räcker med att två personer kommer överens om något och sedan visar det sig att man ändå inte är helt överens. Man förväntar sig helt enkelt olika saker av arrangemanget. Det svåra i detta ska egentligen vara att bli tydlig. "Jag förväntar mig detta, detta och detta och räknar med att detta är gjort tills dess och då", ska man säga. Och så är problemet löst (gärna ska man skriva ner det också).
Så enkelt är det inte. Det kan nämligen vara så att en person som man talar med tolkar "tar du ansvar för det här?" på ett sätt och en annan person tolkar det på ett helt annat sätt. Somliga personer säger ja och tar sitt ansvar och kutar och gör femtio procent mer än man räknar med och en annan tar sitt ansvar men gör femtio procent mindre än man räknar med.
Personer fungerar olika och det är inte konstigt med det. Det kluriga ligger i att man måste vara tydlig i olika grader med olika personer - att börja peta i detaljer med den där som gör femtio procent mer skulle ju onekligen vara ett slap in the face på denna person - har jag plötsligt slutat lita på dennes förmåga att ta eget ansvar och få saker gjort? Nä, det ju håller inte.
Men samtidigt kan man inte vara nog tydlig vad gäller den andra personen och att säga "tar du ansvar för detta?" och släppa det där skulle innebära både stress och oro.
Alltså har du två olika situationer, en där du kan delegera och en där du blir tvungen att detaljstyra. Och det är då frågorna dyker upp. När båda är i samma rum - hur gör man? Det blir ju helt klart lite snett. Och ofta verkar det bero på att man helt enkelt talar olika språk. Blir det automatisk favorisering och orättvist när två personer talar samma språk och därför rör sig snabbare framåt tillsammans?
Måste man vara lika tydlig mot alla, för att vara rättvis liksom? I just don't know.
/C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar