På vinterpromenad i Bjärred.

/C.

Görande, varande och vardande.

Om man googlar på görande (och det gör man så klart) så hittar man tydligen ett hälsobegrepp, nämligen görande, varande och vardande. Som hälsostudent blev det här plötsligt intressant.

Vad jag förstår så här långt så handlar det om hälsa på tre nivåer.

Görandenivån är problemnivån - är normativt och beskrivs som att ha hälsa.

Varandenivån omfattar människans behovstillfredställelse -är relativt och beskrivs som att vara hälsa. Vardandenivån berör ett begär till livet - är absolut och beskrivs som upplevelse av enhet och helighet.

Jag vet inte riktigt vad det här betyder. Jag ska ta reda på det. Jag ska också ta reda på om vi har läst om detta första året och jag sedan lyckats glömma det.

/C.

Tantgörande.

Ett görande som vilket som helst.

/C.

Plötsligt händer det.

Idag testade världens två sämsta shoppare, jag och min mor, en helt ny taktik. Vi åkte till Nova, tidigt tidigt, av den simpla anledning att någon dag kommer det ju hända. Någon dag kommer kläderna bara komma susande till oss, som en välsittande skänk från ovan - och då är det ju bäst att vi är där, i närheten av dem, för att öka chanserna liksom.

Sagt och gjort, vi åkte till Nova. Och visst hittade vi lite kläder för en gångs skull. Det här med att arbeta förutsättningslöst är tydligen helt vår grej.

Härnäst? Mer affärsidéplanering.

/C.

Två räta och två aviga.

Idag började jag sticka.

Det börjar bli dags att fara tillbaks till Helsingborg och verkligheten nu.

/C.

Affärsplanering och glögg.

Idag, i väntan på Den Stora Annandagsmiddagen, filar jag på vår affärsidéplan. Jag får göra precis det jag nästan tycker bäst om, näst att faktiskt göra planerna, nämligen att redigera. Jag klipper och klistrar, kapar och omformulerar. Det är inte bara roligt, det är också härlig terapi när man sitter med en affärsidé som inte är ens egen och som man inte riktigt tror på fullt ut och som man faktiskt aldrig kommer att arbeta med.

Richard Branson hånar mig från nattduksbordet. Men jag har clementinglögg. Så det går bra ändå.

/C.

The Economic Mental Patient.

Mitt nyutvecklade ekonomiska sinne har slagit över till ett mindre dårskap.

Syskonen och jag fick varsin slant i julklapp. Dessa är ämnade till den där prylen som man helst vill köpa själv, som brors fancy tröja eller systers systemkamera. Min slant är tänkt att gå till den nya datorn som jag går och trånar efter, den där med den omöjliga kombinationen - liten och nätt men kapabel till att bygga hemsidor (gärna på egen hand eftersom jag sure as hell inte har listat ut hur man gör ännu).

Men vad gör undertecknad när hon äntligen får chansen? Rusar till Elgigantens mellandagsrea kanske? Icke. Snabbt som tusan skickar hon över pengarna på sparkontot sen gluttar hon in på datorbanken en gång i halvtimmen. Inte för att hon egentligen tror att den nästintill obefintliga räntan på något vis skulle ha utfört något slags mirakel sedan förra gången utan bara för att det är en sådan mysig känsla att titta på konton som det finns pengar på.

The Economic Man? The Economic Mental Patient.

/C.

Ps. När denna Scrooge-liknande fas är över så är det dock tänkt att datorn ska köpas. Tips mottages hemskt gärna, somliga vet nämligen inte alls i vilken ände hon ska börja leta efter Den Perfekta Laptopen. Ds.

Fördelar.

Det finns massvis med fördelar med att vara hemma hos föräldrarna över julen. En sådan är att när man sitter och pluggar så kan någon plötsligt komma in med en kopp kaffe.

Det är kärlek det.

/C.

Upprepningar.

Det är bara ett enda flängande att vara hemma i Bjärred. Av någon anledning ska allting göras flera gånger om, antagligen är det viktigt för oss att inte missa något. Vi tycker exempelvis att det är viktigt att köpa gräslök flera gånger om. Vi tycker också om att fara till Center Syd flera gånger om. Men framför allt så tycker vi om att upprepa sådant som vi redan sagt. Flera. Gånger. Om.

Ni kommer ihåg när man hade musik i skolan? Och man fick träna på något som hette något som innebar att en person började sjunga en stund efter att en annan börjat sjunga? Så är det här, hela tiden. En person börjar prata om något och efter en stund så förstår en annan att mamma och/eller pappa inte förstår och börjar liksom om, efter en ännu en stund förstår pappa eller mamma och börjar förklara för den andra. Och så där håller vi på.

Det blir lite rundgång, det blir det. Men det är lite mysigt också.

/C.

Om att lyssna.

På systers rum hittade jag häromdagen Richard Bransons bok - Business Stripped Bare. Det är mycket självklarheter ("du bör lyssna på dem du arbetar med") men han skriver om dem på ett spännande sätt - tänkte jag till en början.

Idag när jag drog mitt strå till julstädningsstacken (jag strök ett par skjortor) så slog det mig plötsligt - Vi lyssnar inte alls på dem vi arbetar med!

Under en period nu så har vi i styrelsen brottats med bekymret att få alla ombord. Vi har slitit vårt hår i frustrationen som kommer sig av att personer i vår organisation inte delar våra organisationsvärderingar och inte förstår vad det är vi arbetar för. Vår (min allra mest så klart) första reaktion blir att gå i försvarsposition: "Att de inte förstår att det är för dem vi arbetar! Att de inte förstår att vi gör detta utan lön! Att de inte förstår vad det är vi kämpar för!"

För att lösa problemet håller vi möten där vi lägger upp strategier för att få folk att förstå värdet av det vi gör. Vi tror att om vi bara gör upp riktlinjer så kommer allt gå smidigare, då vet alla sina roller och alla vet vad de får göra och inte. Vi skickar in mig på möten för att förklara vad det är vi gör och varför vi är så bra. Vi ritar organisationsscheman. Vi försöker synka våra budskap.

Ack. Och. Ve. Det finns en enda sak vi borde göra egentligen och det är det enda vi inte gör. Vi borde lyssna. Vi borde få alla att känna sig involverade, inte genom att berätta för dem vilken plats de har utan genom att ge dem en chans att ta sig en plats. Genom att få göra skillnad, genom att få säga vad man tycker och bli lyssnad på även om det man tycker är sånt som gör lite ont i oss.

Värderingar är inget att värna om om de inte delas. Har vi en rad personer i organisationen som inte delar dem så är det dags att tänka om. Den första reaktionen är att kapa: "Förstår du inte bättre så kan du gå." Kanske är det snarare värderingarna vi ska tänka om. Kanske är det dags att våga låta organisationen styra oss snarare än att försöka styra en organisation åt ett håll som bara vi vill åt.

Eller för att göra detta konkret: Vill inte personerna i organisationen dra in pengar så ska kanske organisationen inte ska styras mot att ha pengar. Problemet kvarstår dock. Vi vet nämligen inte vad organisationen vill eftersom vi inte lyssnar på den.

Nu tänker jag: Tack Richard Branson, tack för att du pekar ut det självklara. Det var tydligen inte så självklart som man kunde tro.

/C.

Vinter.

Det blir bara inte mer vinter än så här.

/C.

Snö. Och mer snö.

/C.

Jullov i Bjärred.

Nu har jag hamnat tillbaks i Bjärred. Här snöar det mest hela tiden och här är det alldeles alldeles underbart. Syster, mor och jag har varit och lyssnat till Peter Jöback, något som börjar bli något av en ny jultradition.

Nu sitter jag här, i brorens gamla säng, iklädd pappas raggsockar och systers nattlinne, och känner hur lugnet lägger sig.

Det kommer att bli en mysig jul detta.

I Bjärred hänger vi tomtarna i fönstret.

/C.

It all comes down to one.

http://www.explodingdog.com/title/itallcomesdowntoone.html

/C.

Om att vara dålig.

"Cecilia, jag trodde att du skulle vara bra på sånt här, du är ändå ordförande och sånt. Men det är du inte. Du är dålig."

Idag, när jag promenerade hem genom mitt underbara vinter-Helsingborg, slog det mig: Desto bättre du är och desto mer du gör, desto mer kommer folk att tycka att du suger.

Det är ungefär som med kåren. Aldrig förr har vi varit så bra - aldrig förr har vi fått så mycket skit.

Ska fundera vidare på detta.

/C.

Toffeltankar.

Idag lufsar jag runt och småstädar i mina monstertofflor och tänker mest ingenting. Jo, emellanåt tänker jag på tacksittningen vi höll för våra utskott igårkväll, hur fantastisk styrelsen är och hur otroligt svårt det är att förmedla ett mission eller en vision genom en stor organisation.

Vänster monstertoffel.

/C.

Lite back.

Nu är det minsann till att ligga lite back.

Två dagordningar, ett tal, en temaklädsel, en del plugg och lite föreläsningsförberedelser back för att vara mer exakt.

Jag tänker emellertid inte göra ett jota åt det just nu. Så det så.

/C.

Apropå attityder.

"Life is too short to spend your precious time trying to convince a person who wants to live in gloom and doom otherwise. Give lifting that person your best shot, but don't hang around long enough for his or her bad attitude to pull you down. Instead, surround yourself with optimistic people."- Zig Ziglar.

/C.

En sådan där dag.

Idag har det varit en väldigt bra dag. En väldigt lång och tärande dag men en lyckad sådan.

En intervju som gav en sällsynt mäktig egoboost och i all ärlighets namn, mer hybris än vad jag tror att jag klarar av. Ett möte som tog flera timmar men som inte kunde slutat bättre än vad det gjorde.

Jag är nöjd.

/C.

Plangöranden.

Jag sitter och växlar mellan två dokument i förträffliga Google docs. Det ena är skoluppgiften - att skriva en affärsidéplan. Det andra är en konkretisering av kårens verksamhetsplan. Det går ganska bra. Det här med att smida planer är helt klart något jag trivs med att göra. Och det är nästan lika roligt att göra det genom Google docs hemma i soffan om det är att göra det över ett par glas vin på kårrummet.

Nästan.

/C.

En liten mening.

Inatt, efter en helt spontan utekväll som inte slutade förrän det nästan var morgon, har jag tydligen gett mig i kast med skriverier. Jag hittar nämligen en liten notering. En liten mening.

Just nu önskar jag att mina vänner var närmre.

Nu har dimman lättat men den där meningen är fortfarande väldigt sann. Både Sydamerika och Skottland är på tok för långt borta just nu.

/C.

En lite annorlunda resa.

Jag gillar mina böcker, var och en av dem. I fredags fick jag en ny. Den här boken fick en resa utöver det vanliga då den skulle ta sig hem till tryggheten i bokhyllan.

Var boken började sin resa är lätt att lista ut: Den trycktes 2002 hos WS Bookwell i Finland. Vart den tog vägen efter det är det svårare att veta. Vad vi däremot vet är att på fredagen den fjärde december 2009 hamnar den på en stol i Jacob Hansens Hus i Helsingborg och där finner jag den. Gäster som vi är på denna julfest regisserad av MiH Future får vi varsin bok och jag kände att Retorik idag av Göran Hägg liksom kallade på mig. Boken placerades på det fint smyckade bordet och kvällen tog sin början.

Där, lägligt placerad på granris och i juleljusens sken kunde Retorik idag bevittna hur sin nya ägare fick det märkligaste bordssällskapet någonsin. Från höger inleddes samtalet med en beklagan över mitt civilstånd - fröken hade ju en ring på höger finger. Från vänster ville man gärna gestikulera vilt över min tallrik, ett par gånger höll jag på att hugga sällskapets hand med min gaffel. Allt medan diskussionerna kretsade kring parkeringsmöjligheter och ... nä, det var nog mest parkeringsmöjligheter. Jag insåg fort att jag haft en väldig tur med bordsplaceringar i mitt liv förut. Vinet flödade och var min räddning.

Bordsällskapet till trots - det var en riktigt trevlig julfest vi lämnade senare på kvällen. Med Retorik idag säkert placerad under armen och med tjejerna som sällskap vandrade vi bort mot en mellanfest - ett resultat av seriöst bordsflirtande på andra sidan salen. Där möttes vi av en sådan där fest man liksom aldrig trott att man skulle vara på igen (var jag nu fått det ifrån). En sådan där som grabbar desperat försöker på tjejer att komma till och när de väl dyker upp vet de liksom inte riktigt vad de ska göra. Lite rart, men inte så rart att det hejdade oss från att plocka upp Retorik idag, som bland skorna blivit bundis med en annan Retorik idag och möjligtvis också bondat med En kortfattad historik över nästan allting, och bokstavligen springa därifrån i våra klackar med siktet på Helsing.

På Helsing började Retorik idag bli lite trött och jag kommer ihåg hur jag mer än en gång fick plocka upp stackaren från under bordet. En öl och lite nya bekantskaper senare gick resan vidare mot Tempel där Retorik idag sa tvärnej till allt vad dans och barhäng hette och placerades i tryggt förvar hos snälla DJ:n.

En trevlig promenad genom natt-Helsingborg tog Retorik idag hem och till min bokhylla, lite sliten i kanterna men nöjd och belåten med sin kväll.

/C.

Det där med Facebook och sverigedemokrater.

När min familj samlas diskuteras alltid Facebook, ibland lite grann och ibland väldigt mycket. Ett ständigt inslag är dock att någon förklarar ett eller annat knep för mamma:

- "Men mamma, du behöver ju inte se varenda upphittad valross, du kan trycka på hideknappen."

-"??"

-"Gömmaknappen."

- "Aha. Kan någon visa mig hur man gör det?"

Facebook kommer man ju helt enkelt inte undan längre. På gott och på ont. Idag märkte jag att en av mina bekanta gått med i en "Jag är inte rasist, men ..."-grupp. Uuuuusch. Fram tills idag var det största irritationsmomentet på Facebook när människor svor, gnällde eller la ut sin hjärtesorg i sin uppdateringar. Oj, vad störigt tänkte jag förut. Nu inser jag att jag nog helt enkelt varit förskonad den idioti och de vidriga åsikter som naturligtvis finns även bland Facebook-användare men som jag sluppit eftersom mina övriga trehundra bekanta helt enkelt väljer att inte lägga ut sina, om de skulle ha dem, äckliga åsikter.

Nu undrar jag, eftersom jag känner ett starkt behov av att ta bort denna person, om det är väldigt oartigt att göra det? Min Facebook känns ju alldeles besudlad.

Usch.

/C.

Adventsmysförberedelser.

Jag har fått äran att ordna med årets andra adventsfirande. Det är nästan lite nervöst. Efter att ha kirrat Daim till syster tror jag dock att det hela ska gå som en dans.

Innan det är dags för glögg ska vi bruncha på Dunkers och se En julsaga. Sämre söndagsplaner finns det helt klart.

/C.

En ny klänning.

Det var en gång, typ igår, en lång lista på kläder som jag verkligen borde köpa. Det var koftor och skjortor och linnen och jeans, allt sånt där som jag verkligen behöver. Idag bestämde jag mig för att gå på stan, det är ju trots allt MiH Futures julfest ikväll. Strunta i den där listan tänker reptilhjärnan -köp klänningen. Sagt och gjort.

Mamma, detta är till dig. Så att du inte behöver fråga femton gånger hur den ser ut. Mörkblå är den. Dyr. Och alldeles alldeles underbar.

/C.

Dåliga räkenskaper.

Nu har jag tänkt, finurlat och vänt och vridit lite grann. Inte för mycket dock, för jag har inte vågat ta tag i "men hur tänkte du med ..." - frågorna ännu. En sak är dock säker: Har du utgifter på närmare två miljoner men bara kommer dra in två hundra tusen - då kommer idén inte vara speciellt långvarig.

Ska nog räkna lite till på det här.

/C.

Idag hände det igen.

Den här dagen började med ett frukostmöte, som sig bör en torsdagsmorgon. Det var ett relativt lugnt och ostressat möte. Förmiddagen förflöt. Klockan ett började ett sådant där styrelsemöte som jag trivs väldigt bra med och ser framemot. Precis som vanligt så sköttes det galant och ledamöterna med sina olika kompetenser, discipliner och agendor sköt in sina åsikter om än det ena och än det andra. Efter mötet gick det någon timme, lite hålla-sig-underrättad-och-informerad-surf så där på eftermiddagen. Och rätt vad det är så händer det.

Hjärtat slår en volt i bröstet. "Nu har du hittat det du letat efter", viskar hjärnan och kommenderar resten av ens varelse att lägga ner allt utom livsväsentliga aktiviteter. Känslan är underbar och även om man vet att det här nya kanske inte räcker speciellt långt, det kanske till och med tar slut redan ikväll, så är det ändå en liten lycka. Att veta att det går att hitta det, om så bara för en stund.

Eureka - jag har en idé.

/C.

Attityder.

I den väldigt bitande vinterkylan gick vi och filosoferade lite grann idag.

Det här med attityder. Det är svårt. Det är fruktansvärt svårt. I ärlighetens namn har jag själv inte alltid haft den bästa av attityder. Förra året, hela förra året för att vara exakt, gick jag runt med en attityd som skrek martyr en bra dag och "kom och hjälp mig dö" en dålig dag. Det var mycket då - tungt och slitigt och mycket vatten över huvudet.

Det värsta med attityden är att den ställer om rum och energier och den påverkar andras attityder. Den klistrar sig fast på en som ett par regnblöta jeans och finns inte viljestyrkan så finns det inte någon chans att få bort den. Svårt är det helt enkelt.

Det vi gick och funderade på idag är hur märkligt det är att man har så fantastiskt lite överseende för andras dåliga attityder nu när man lyckats dra av sig sin egen. Det blir en slags stoppa-fingrarna-i-öronen-och-lalla-högt-för-sig-själv-effekt så fort någon gnäller. Man har ju varit där själv och man vet ju hur fasligt jobbigt det är att ta sig ur en attityd, eller ett par blöta jeans för den delen. Ändå så orkar man inte, orkar inte lyssna på smågnäll och negativa inställningar. Inte när det finns så många personer i ens närhet som kämpar på, som håller modet uppe trots att de går igenom ett rent helvete, som sprider glädje och optimism och som hejar på.

Kruxet är att du inte får välja vilka personer du har i din närhet. Kruxet är också att du ofta kommer att vara tvungen att arbeta med några av de där personerna med den kinkiga attityden. Det är det som är kruxet. Hur gör man?

Vi kom inte fram till något bra. Däremot kom vi fram till kärnantrappan där underbara underbara Helsingborg har ljusshow hela och alla dessa kyliga vinterkvällar fram till jul. Underbart, minst sagt.

/C.

Spot on.

Jag är lite bloggberoende, det är jag. Det finns bloggar i min lista som är helt otippade och som jag knappt vågar erkänna att jag läser. Men idag måste jag dela med mig, för det är liksom väldigt spot on. Läs detta och så tror jag att du får en ganska bra bild av hur både min syster och brorens flickvän ser på mig.

Om du är intresserad av det, vill säga.

/C.

Sovmorgnar.

Jag börjar tro att sovmorgnar mitt i veckan är den allra bästa typen av sovmorgon.

/C.