måndag 30 november 2009

Produktiva dagar.


Idag har det varit en sån där härligt produktiv dag - en sån där dag när allt rasslar på och den där känslan av att det är så mycket att göra att man inte vet i vilken ände man ska börja i är som bortblåst. En dag som denna är alla ändar bra och man bara kör. Något som slog mig alldeles i detta nu är att såna här dagar så får liksom de runt omkring mig också mer att göra - medan jag checkar av att-göralistan så byggs de andras på. Jag antar att det går åt andra hållet också så klart. Men ändå.

Vad händer då en produktiv dag som denna, undrar ni. Jo. Det skrivs en avsiktsförklaring, ett förslag till institutionsstyrelsen och ett förlåt-brev på engelska till våra stackars internationals som har alla svårigheter i världen med att få till sin studentrabatt på SJ och det enda vi lyckats med är att stamma fram ett "I'm sorry, we just don't know what to do." Ordförandemappen rensas lite och en rad mail skickas också en produktiv dag som denna. Emellanåt diskuteras det lite mottagningspolicy och lite näringslivskontakter och lite flytt till Villan. Det letas efter och fixas med stadgar. Det diskuteras affärsidéer över en kopp te. Det städas, det kokas kaffe och det bråkas och man blir kompisar igen.

Och slutligen har man fått ihop en ny att-göralista. Så att man har något att göra imorgon också.

/C.

söndag 29 november 2009

Första advent.


Första advent är något alldeles extra speciellt för familjen Larsson i Bjärred. Idag är det exempelvis äntligen godkänt för även oss att äta pepparkakor och clementiner och dricka julmust - något alla dödliga gjort i närmare en månad nu. November är på så vis lite kämpigt, men det är ett val vi gjort, vi står för det och jag tror minsann att vi njuter lite mer av den första clementinen än vad alla andra gör.

När vi samlas för första advent är det dock inte bara julmust och clementiner - det är också då vi skriver våra önskelistor. Det kan tyckas löjligt och lite barnsligt. Men när vi sitter där och rafsar ihop årets önskningar så blir det också en liten stund där alla våra jular, alla våra första advent och alla årens önskelistor knyts ihop och liksom samlas för just denna första advent också. Vi skrattar åt de där sakerna som önskas varje år och som man antingen alltid får (golfbollar) eller aldrig får (Pennan) och minns de där önskelistorna som det stod en sak och endast en sak på (soft air gun). Och så äter vi naturligtvis en drös pepparkakor och massor med choklad också.

Säga vad man vill om traditioner men detta är en alldeles extra fin sådan.

/C.


Dubbelgångare.


Undertecknad har tydligen gått och skaffat sig en dubbelgångare. Tänka sig.

/C.

fredag 27 november 2009

Honung och skriverier.


I en vecka har det nu skrivits på ett reflektionspapper som handlar om affärsutveckling och värdeskapande. Mitt handlar om ett företag som forskar på honungsbin. Nu sitter jag här, vanan trogen, med en extremt krystad text som egentligen hade kunnat vara jättebra men är dålig och som ska lämnas in imorgon förmiddag. Uppgiften som sådan - jätteintressant. Mitt valda ämne - ännu mer intressant. Resultatet - undermåligt, minst sagt.

Jag förstår dem som måste åka ut till landet där det inte finns något alls att sysselsätta sig med bara just för att få ro till att skriva om något som de faktiskt är djupt fascinerade av. Jag förstår dem så väl. Men jag längtar ändå efter den dagen då jag hittar Mitt Ämne - det där som gör att jag frivilligt stänger av både facebook, teven och den underbara mobilen, bara för att få skriva om det i lugn och ro.

Asch. Nu får det bära eller brista.

/C.

torsdag 26 november 2009

Vad är väl en logga?


Idag kommer ännu en liten kärlekssång till Kårarbetet.

Det är allra oftast väldigt roligt att vara jag och få syssla med sånt som jag får göra. Men, helt ärligt, alla dagar är inte hundra procent. Idag var jag inte hundra procent - inlämningsuppgiften är inte tillräckligt klar, jag ligger lite efter med kårarbetet och vetskapen om att de där messen som man gått och vant sig vid inte längre kommer att trilla in, av naturliga skäl, gjorde sig påmind. Ingen fara på taket så där inte, men det var liksom lite mindre roligt idag. Hur som haver. När jag smyger in på kårrummet för att hämta mina prylar och gå hem har Informationsutskottet möte och jag får ett "Cesse! Vill du kolla loggan?" Och så har de gjort en ny logga till vårt nya namn!

Jag förstår helt och fullt varför det i era öron låter som att jag gått helt bananas eftersom något som en ny logga fullständigt lyser upp hela min dag, det förstår jag. Men då har man också glömt att vår omorganisation är det som tar upp merparten av mitt liv och min tid. Man har också glömt att kårverksamhet är mycket snack och lite hockey, speciellt på min post. Det är därför det är något alldeles speciellt att få se en logga som hjältarna i Informationsutskottet, som jag träffat kanske tre gånger, knåpat ihop och till detta kommenterar - "Vi tänkte att eftersom Agora betyder mötesplats så låter vi A:na gå ihop".

Det är något alldeles alldeles speciellt med att se visioner verkställas.

/C.

onsdag 25 november 2009

Premiär för Decembernatt.


... Nu sover stad, nu sover land och överallt står snön i brand
i natt kan inget kväva eller kuva

... Nu sover sorg och vredesmod med saknaden och hjältemod
och bitterhet får sova med det djupa

... Nu brinner ljus i mörka rum, nu blundar tvivlet för en stund
och om sanningen ska fram så får den ljuga


Har ni lyssnat på Peter Jöbacks Decembernatt ännu? Gör det. Nu.

/C.

Publicerad. Igen. Typ.


Idag märkte jag att vår uppsats om gatuvåld i Halmstad ligger uppe på kulturvetenskapliga institutionens hemsida.

So sue me, jag tycker att det är lite härligt att se mitt namn i print.

Detta betyder för övrigt också att för att hitta mig lite snabbt och lätt på Google ska man skriva in mitt namn och sedan antingen Alkohol eller Gatuvåld. Intressanta ämnen båda två, så klart, men är det dessa man vill bli främst förknippad med? Kanske. Kanske inte.

/C.

tisdag 24 november 2009

Prestationsinsikt.


Jag får nog helt enkelt inse att jag inte är en doer på det sätt jag naivt inbillar mig. Jag trivs bättre med planering, analysering och strategi, att ha översikt och pilla med pusselbitar för att få ihop en helhet.

Det blir så tydligt när man en kväll som denna sitter och pratar med Emma över msn. Jag är övertygad om att en bild på Emma är vad som borde finnas på sidan i uppslagsverket som tar upp vad det innebär att vara en doer. Medan jag småpluggar och allmänt filosoferar över projekt och kåren och sånt där och lyckas få ner tre rader i mitt pluggblock så hinner den här fröken skriva en hel verksamhetsplan för sitt utskott och fixa ett event och blogga om en gästföreläsning. Saker blir liksom gjort när fröken Jungmark är i närheten.

Jag inser också att det är sådana här personer som jag behöver ha i min närhet, de ger mig energi när jag lyckas trötta ut mig själv av allt analyserande och planerande. Det svåra är att inte känna sig underpresterande utan istället till och med någonstans känna sig nöjd med att vara bra på att analysera. För det är ju faktiskt inte fy skam det heller. Det är bara enormt viktigt att komma ihåg att ha människor som Emma med sig.

/C.

Ett meddelande från Skottland.


Det här damp ner i brevlådan igår.


Det är detta som är det fina med att ha bra tjejkompisar. De lyckas liksom pricka in precis när man behöver tre killar i kilt.

/C.

Irriterande. Men ändå inte.


Man försöker alltid. Kämpar emot. Går mot strömmen. Håller ut ända in i det sista. Till slut måste man dock inse sig vara besegrad. Till slut läser man ändå boken som aaalla andra läser.

Nu är även jag vampyrfrälst.

Irriterande. Men ändå inte.

/C.

söndag 22 november 2009

Söndag 091122.

Behöver man säga mer?

/C.

lördag 21 november 2009

En väderinsikt.


Detta med solljus alltså.

Lägenheten fungerar inte väl i solljus utan trivs bättre när det är mörkt, grått och gärna lite regnigt. Varför? Jo, i solljus blir lägenheten totalt överhettad och måste vädras. Hela tiden. I solljus, i motsats till skenet av levande ljus, ser man dessutom minsta dammkorn dansa runt. Och det är ju bara inte optimalt.

Ge mig novembervädret tillbaka. Detta är ju bara inte hållbart.

/C.

Ekonomi är att välja.


Jag kommer ihåg orden från någon grundläggande föreläsning i ekonomi där i ettan någongång. Ekonomi är att välja. Till orden ser jag ett diagram över smör och kanoner, tänker att det kanske inte hör ihop helt och hållet för att det där med smör och kanoner förstod jag aldrig riktigt.

Idag och nu för tiden när jag är extremt ekonomisk blir det så tydligt hur ekonomi är att välja. Det är ju dessutom inte de stora intäkterna utan de små utgifterna som man blir rik på. Som student utan extraknäck, eller mer korrekt - som student med extraknäck som inte betalar något, har man ju inte heller alltför mycket intäkter att spela på ändå. Alltså handlar det om att välja vilka utgifter man ska ha.

Idag var det fika, exempelvis. Det blev smörgås istället för latte. Till kvällen blev det plugg-godis men det blev också blodpudding till middag (4 kr för en portion, vem behöver oxfilé, klyftpotatis och bearnaisesås då liksom).

Troligtvis kommer jag att bli grym på det här med privatekonomi. Om inte annat så kommer jag blir grym på att tillaga blodpudding, och det är ju inte fy skam det heller.

/C.

onsdag 18 november 2009

En Klagomur.


Man kan prata hur länge som helst om hur mycket man lär sig när man sysslar med kårarbete - ledarskap, ekonomi, organisering, administration, kommunikation. Men det absolut bästa är chansen att få arbeta med människor som både har ett genuint intresse för något och dessutom presterar en massa för att göra en skillnad. Fantastiskt. Idag har vårt utbildningsutskott hållit i en Klagomur. Läs mer här.

/C.

tisdag 17 november 2009

Grekisk pastasallad.


Lite kort om min dag.

Vi har:
- Planerat grekisk pastasallad.
- Handlat ingredienser till grekisk pastasallad.
- Hackat grönsaker och kokat pasta till grekisk pastasallad.
- Serverat grekisk pastasallad till femtio personer.
- Diskat efter femtio personer som ätit grekisk pastasallad.

Jag kommer nog att drömma om grekisk pastasallad inatt.

I övrigt har jag också haft möten, sprungit rätt in i ett par ledarskapsmisstag och presenterat rapporten ännu en gång.

Det var min dag, lite kort.

/C.




måndag 16 november 2009

Tre och ett halvt år.


Närmare tre och ett halvt år har det gått sedan jag flyttade till Helsingborg.

Och så är det först idag som jag ser Henke Larsson. Lite smådåligt. Men jag är nöjd ändå.

/C.

Lax sukiyaki.


Idag har jag nått nya kulinariska höjder. Idag har jag bemästrat Asien. Japan, närmare bestämt. Eller ja, okej. Jag har gjort lax sukiyaki, helt enligt Buffés instruktioner. Men ändå. Väldans gott, men det bästa med rätten är helt klart själva namnet, det är hur roligt som helst att uttala vilket har medfört att alla i min närhet vet att jag skulle göra just lax sukiyaki.

Det har för övrigt strosats inne i världens minsta köksaffär, där det finns världens minsta skålar. Det är en fruktansvärt mysig affär och jag hittade ett nytt litet åtråvärt objekt där idag.

Till önskelistan - ett redskapskrus i självaste Le Creuzet-serien. Inget snack om den saken, ge mig.

/C.

Det gäller att tänka på rätt sätt.


När det på samma gång är mörkt och grått ute och duggregnet ligger i luften, då är det svårt att gå upp ur sängen för att morgonpromenera. Eller rättare sagt, det hade varit svårt att gå upp ur sängen för att morgonpromenera om det inte hade varit för att man har världens bästa morgonpromenadssällskap.

Då blir det liksom inte att man tänker "hu, mörkt och grått", "hu, regn", eller "huuuu, motion" utan man tänker liksom bara "yeay, jag ska promenera med bästa morgonpromenadssällskapet!".

Hur bra som helst.

/C.


söndag 15 november 2009

Första brödet.


Idag har jag bakat mitt första riktiga bröd! Med fil och bakpulver har jag gjort ett par halvdana historier förut. Men idag bakade jag mitt första riktiga, med jäst och allt.


Idag insåg jag också nyttan av en Kitchen Aid. Att "röra en deg kraftigt och utan att knåda den" i femton minuter är lättare sagt än gjort och jag förväntar mig seriös träningsvärk i händerna imorgon. Men det var det värt.

I sann husfruanda har jag också ställt till med brunch - amerikanska pannkakor, äggröra, bacon och allt sånt där.

Dagens lärdom: Med mycket matlagande och bakande blir det också mycket disk.

/C.

lördag 14 november 2009

En bra start.


Idag är det lördag och jag är fullt medveten om att jag var och varannan lördag sjunger Mina Underbara Lördagars lov och förstår att ni kan vara ganska trötta på detta vid detta laget.

Det struntar jag i.

Idag borde man vara något sliten. Men icke. Istället sitter jag här och njuter av att må bättre än förväntat och av att ha två dagstidningar att plöja och av att ha absolut ingenting på dagens agenda utom möjligtvis en promenad.



Blir det bättre? Tror inte det va.

/C.



fredag 13 november 2009

Lite coolt.



Lite coolt är det minsann att ha sitt C på skjortärmen.

Nu ska jag bara lista ut hur sjutton jag lyckats beställa en skjorta som kräver manschettknappar. Alternativt ska jag lista ut hur man använder en manschettknappsskjorta utan manschettknappar. Tips på det, tack.

Nu: Inflyttningsfest!

/C.


torsdag 12 november 2009

En torsdagkväll som vilken annan.



Det är torsdag och det är kväll. Jag är student och jag bor i Helsingborg. Ergo, jag borde just nu vara försenad till en eller annan förfest för att sedan ta en tur på Villan, snacka om att ta sig vidare till Tempel och/eller argumentera mot Cardinal för att i vanlig ordning skippa bådeTempel och Cardinal och istället gå direkt på efterfest/gå hem och sova.

Vad gör jag istället?



Och till råga på allt: Jag sitter och väntar på att Lyxfällan ska börja.

Nej, men detta känns ju bra.

/C.

En gratis skjorta. Typ.


Yeay!

Idag damp en paketavi in. Det är helt klart väldigt bra att köpa skjortor över internet, på kortet och innan man budgeterar sönder sitt liv. På här sättet känns det liksom som att man får en helt gratis skjorta, bara så där. Det är inte dåligt.

/C.

måndag 9 november 2009

Dagens.


Dagens göranden i urval:
* Morgonpromenerat med bästaste Emma.
* Powernapat i två omgångar.
* Bränt en kastrull med bulgur på ett sådant brutalt sätt att det enda man kan göra är att tacka alla högre makter (läs: mig själv) att jag flyttat från Bryggaregatan till en nergången lägenhet utan minsta tillstymmelse till brandvarnare utan där det är mer var man för sig själv, så att säga. (Ja, jag tycker att det är mer obehagligt med brandvarnaren än branden i sig. Ja, jag kommer naturligtvis i och med detta uttalande dö i bulgurrök inom en snar framtid.)
* Läst en hel bok om omvärldsanalys, se nedan inlägg.
* Tillagat en GGG. (Gudomligt God Gryta, för er oinvigda.) Kassler, curry, paprika, purjo-& vitlök, tomatpuré, grädde och creme fraiche.
* Lärt mig allt om hur man i praktiken anställer någon.

Det går ju inte annat än att påstå att detta var en särdeles godkänd måndag.

/C.

Boktips.


Idag leker jag bokrecensent på kårbloggen.

/C.

söndag 8 november 2009

Ett nytt planeringssystem.


Jag har infört ett nytt planeringssystem.

Istället för att varje söndag planera veckan utifrån de möten som redan är inbokade och i och med detta funnit mig själv utan inbokade trevligheter framåt veckoslutet har jag nu infört ett system.

Systemet fungerar på följande vis:
Jag har en mindmap där det i mittenbubblan står, i brist på kreativitet, "Någonslags Helhet". Från denna bubblan går det streck ut till "Människorna i Mitt Liv", till "Framtid" som i sin tur går vidare till "Karriär & Jobb" och "Sparande & Ekonomi". En bubbla heter simpelt nog "Lägenheten"och en annan heter "Hälsa & Fåfänga". Tanken med detta system är att jag inte längre ska planera min vecka utifrån mina måsten utan utifrån det som jag vill att livet ska bestå av. Metoden går i praktiken ut på att filofaxen läggs bredvid denna mindmap och sedan börjar man på en bubbla och går ett varv runt. På det viset ser man till att planera in alla aspekter av livet, så som det bör vara.

Jag tror att det här kan fungera ganska bra.

/C.

En höst i grytans tecken.


Söndag är som sagt göra plan-dag. Idag planerar jag att göra massvis med grytor i höst.
Varför? För att jag har en ny, fin och väldigt flashig Le Creuset-gryta som man får med livstidsgaranti och som man liksom bara måste lova livstidskärlek.

Förra veckan, innan Le Creuset-eran tog sin början, lagade jag bouef bourgignon vilket är fruktansvärt enkelt så fort man kommit över momentet "få-bort-senor-och-annat-mojs-från-väldigt-stor-köttbit". Högrev, bacon, chalotten- och vitlök, en hel del rödvin, tomatpuré, rosmarin, timjan och lagerblad i en gryta (läs pastakastrull denna gång) i ett par timmar. Alldeles lovely med pressad potatis och lingonsylt.

Imorgon tror jag minsann att jag ska inviga grytan med någonslags kasslerhistoria.

/C.



lördag 7 november 2009

Om vänner och balans.


Idag satt satt vi, jag och en härlig ny bekantskap, och talade om ambitioner, balans och det där med vänner. Om hur saker har en tendens att balansera ut sig. Om hur väsentligt det är att ha människor som alltid stöttar och aldrig glirar. Vi talade om hur det ofta blir så där att när saker är riktigt jobbiga och tråkiga så checkar någon av de där människorna, som alltid stöttar och aldrig glirar, in och utan att veta om det, och utan att veta att det är just då det behövs, lyckas de vända hela ens bild av livet som det är just nu.

Idag var det just så där jobbigt och tråkigt. Och just idag gick jag och hämtade ut ett paket som blivit skickat från Skottland. I paketet finner jag en pocket, Twilight, och ett underbart brev. I inledningen, efter grattishälsningen, läser jag följande: "Tänkte att vad du behöver allra mest nu - förutom att hänga med din kära vän Kiks förstås - är att få möjlighet att fly vardagen lite dåråva." (Hur i hela friden visste du det?!). Även om tårarna har runnit varje gång jag läst detta brev så känns det alldeles underbart. Det liksom balanserar ut sig, precis som vi sa innan idag.

Lagerström, jag saknar dig alldeles sjukt mycket.

/C.

torsdag 5 november 2009

Det är ynkligt och oförmöget nu.


Asch då. Den här förbenade hostan har inte bara nästlat sig in och saboterat lungkapaciteten, gjort mig ynklig och oförmögen, den har uppenbarligen även tagit bloggförmågan gisslan.

Typiskt. Vi tar och lånar lite ord istället.

Det är bara strimmor
ett litet kliv ut i världen
vart vi än kom ifrån
vart vi än ska någonstans
håll min hand i vimlet
människor som tror har en chans
människor som tror har en chans

- Lars Winnerbäck. Strimmor.

/C.

Födelsedagen.


Tjugofem.

Oj, vad jag inte ville fylla år i år. Det var inte kul någonstans att bli tjugofem.

Men sedan finns det sådant som gör att allt sånt där bara försvinner.

Jag vaknade av att det ringde på dörren och när jag funnit mig i situationen, och förstått att det varken var mobilen som fått psykbryt eller brandlarmet som gått igång, och öppnar dörren denna okristligt tidiga onsdagsmorgon så är det en sjungande styrelseskara som står där! Detta hämtade jag mig inte ifrån förrän ... ja, typ nu. Helt fantastiskt!

Dagen kantades av grattismeddelanden och jag fick till och med ett samtal från Skottland. Det är såna här dagar som man förstår hur bra man har det.

Under eftermiddagen utsatte jag mig och mitt pyttekök för en och annan utmaning. Det är inte ett kök byggt för matlagning, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det är till hälften en garderob. Tillsammans lyckades vi trots ett par mindre missöden kreera en förrätt i form av toast skagen och en huvudrätt i form av bouef bourgignon. Jag har insett att det inte är jättesvårt att putsa kött, att det är härligt att stå och fibbla med en väldigt stor köttbit och att det inte kan gå fel i matlagningen så länge man använder mycket smör och en flaska rödvin.

För övrigt fick jag helt fantastiska födelsedagspresenter: en Le Creuset-gryta och en dito ugnsform, en kokbok, en riktig chick-lit-bok, handskar som matchar nya kappan perfekt och slutligen Lars Winnerbäcks 112 sånger - en bok med hans fina texter vackert ihopvävda med underbara konsertbilder.




"En elegi för alla vägar
som vi inte vandrat än
för en tid som bara går
och aldrig kommer igen

Vi skulle klara vadsomhelst
vi skulle aldrig säga nej
vad du anförtror åt mig
ska jag anförtro åt dig"


Tack för en perfekt tjugofemårsdag!

/C.




tisdag 3 november 2009

Snart.


Fyrtiofem minuter kvar.

/C.

Offentliggjord.


I somras skrev jag en rapport om alkoholvanorna på Campus Helsingborg. Världens bästa sommarjobb var det och för första gången fick jag skriva något på riktigt och på egen hand. Idag hade vi pressträff för att göra resultatet offentligt. Trots försöken att visa på arbetet som redan görs och som kommer att göras vinklades det naturligtvis som att vi dricker som fiskar och är fulla nästan jämt. Det var väl kanske inte riktigt det som var tanken där. Men okej, vi är nöjda ändå. Nu är rapporten i alla fall offentlig och inte hemlig längre. Det är minsann lite obehagligt att lägga ut sitt arbete på det här viset. Samtidigt är det naturligtvis sanslöst härligt.

Lite media kring det hela hittas här:
Tv4 och Helsingborgs Dagblad och HD igen. Pressmeddelandet hittar du här.

.
.
.

Just ja. Du vill ju säkert läsa rapporten också.

Hybris? Kanske. Men jag tänker att som blivande tjugoj*vlafemåring kan man få lov att gotta sig i att man faktiskt presterat något. Och detta i skrift dessutom.

/C.

Lustig statistik.


Idag hade jag ett skyhögt besökarantal. Fina grejer tänker man, men när man går in och kollar så är det en person som laddat sidan varannan sekund under två minuter imorse.

Tack för den liksom.

/C.

söndag 1 november 2009

Vettigheter och nyttigheter.


Brace yourselves, allt detta vettigt och nyttigt har jag gjort i helgen:

- Ett stycke kostnadsanalys över oktober månad som resulterade i ...
- En budget för november månad (jag fyller uppenbarligen tjugojävlafem och måste således öka budgetposten "sparande" med någon hunka så att jag inte blir både gammal och fattig).
- Investerat pengar, som kunde gå till stundande pension och höftledsreparationer, i kurslitteratur.
- Städat lägenheten.
- Skrivit reflektionspapper om mitt ledarskap, eller snarare om mina kommunikations-issues.
- Skrivit ihop en referens till en i styrelsen (aah, så bra min hybris mår när jag får skriva referenser).


För att inte överdriva skrytet lägger jag av här och ska istället höra av mig hem till Bjärred, det är nämligen inte någon som varken kommenterat här eller gillat något på facebook på hela veckan. Bäst att kolla läget.

/C.