Födelsedagen.

Tjugofem.

Oj, vad jag inte ville fylla år i år. Det var inte kul någonstans att bli tjugofem.

Men sedan finns det sådant som gör att allt sånt där bara försvinner.

Jag vaknade av att det ringde på dörren och när jag funnit mig i situationen, och förstått att det varken var mobilen som fått psykbryt eller brandlarmet som gått igång, och öppnar dörren denna okristligt tidiga onsdagsmorgon så är det en sjungande styrelseskara som står där! Detta hämtade jag mig inte ifrån förrän ... ja, typ nu. Helt fantastiskt!

Dagen kantades av grattismeddelanden och jag fick till och med ett samtal från Skottland. Det är såna här dagar som man förstår hur bra man har det.

Under eftermiddagen utsatte jag mig och mitt pyttekök för en och annan utmaning. Det är inte ett kök byggt för matlagning, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det är till hälften en garderob. Tillsammans lyckades vi trots ett par mindre missöden kreera en förrätt i form av toast skagen och en huvudrätt i form av bouef bourgignon. Jag har insett att det inte är jättesvårt att putsa kött, att det är härligt att stå och fibbla med en väldigt stor köttbit och att det inte kan gå fel i matlagningen så länge man använder mycket smör och en flaska rödvin.

För övrigt fick jag helt fantastiska födelsedagspresenter: en Le Creuset-gryta och en dito ugnsform, en kokbok, en riktig chick-lit-bok, handskar som matchar nya kappan perfekt och slutligen Lars Winnerbäcks 112 sånger - en bok med hans fina texter vackert ihopvävda med underbara konsertbilder.

"En elegi för alla vägar

som vi inte vandrat än

för en tid som bara går

och aldrig kommer igen

Vi skulle klara vadsomhelst

vi skulle aldrig säga nej

vad du anförtror åt mig

ska jag anförtro åt dig"

Tack för en perfekt tjugofemårsdag!

/C.