Om ansvar och rättigheter.

Massvis med ansvar och nada rättigheter.

Så skulle man kunna sammanfatta det som blivande chefer bör ta med sig ifrån en kurs som Ledarskap och den hälsosamma arbetsplatsen.

Du som chef får nämligen inte lov att inte anställa ohälsosamma människor - det är diskriminering. Du som chef får inte säga upp personer som inte sköter sin hälsa - du har istället rehabiliteringsskyldighet när personalen blivit sjuk. Du som chef får inte kartlägga hälsan på arbetsplatsen - det kan vara integritetskränkande. Du som chef ska samtidigt vara en ansvarsfull och relationsbyggande ledare - annars mår din personal dåligt och du blir tvungen att rehabilitera den.

Vart ijössenamn har individens ansvar tagit vägen? Det ligger troligen och ruttnar någonstans tillsammans med arbetsgivarens rättigheter. Vad har hänt, vad är det för grymma chefer som regerat under forna dagar som gjort att arbetstagarna forcerat fram detta enorma arbetsgivaransvar? Och hur kan man någonsin tro att man ska kunna öka nyföretagarandan så länge det ser ut på det här viset?

All cred till de som vågar sig på att anställa, säger jag. Och inser att mina egna arbetsgivarregistreringspapper snart är på väg till Skatteverket. Damn. Det är en förbannad tur att min nya projektkoordinator både är smart, duktig och dessutom är en sån där som går på morgonpromenader.

Pest åt LAS. (Och Jimmie Åkesson, men det är en helt annan diskussion.)

/C.