Om att ha både Jante och Messias efter sig.

Det var inte först och främst arbetsrätt idag, det var tydligen en bok till litteraturseminariet nästa vecka som ska läsas först.

Boken som min grupp valt att läsa heter Det osynliga kontraktet (Ninnie Gernandt 1992). I kort handlar den om överenskommelser som man aldrig kommit överens om. Luddigt? Jovars. Det handlar egentligen om vilka spelregler vi agerar utifrån i olika situationer och beroende av hur tydliga och uttalade eller otydliga outtalade dessa spelregler är skapar vi oss olika sorters relationer. Detta är naturligtvis bra saker att ha kännedom om när det gäller ledarskap.

Det finns en rad bovar i detta drama (Den hänsynslösa hänsynsfullheten och De valda måstena är ett par exempel) och en som jag fastnade för speciellt är Du ska inte tro att du är något - fast ändå. Denna bov är en kombination av Jantelagen (du är inte speciell) och Messias-syndromet (du är inte bättre än någon men gör inte du det som ska göras så görs det inte).

Tanken går direkt till den där känslan man får av sin omgivning när man är ordförande: "Du har ego stort nog att ta ansvar för allt och därför räcker det inte endast med att påpeka när du gjort fel - vi andra måste även spotta och slå, lite då och då, så att du inte får för dig att du är bra eller så." (Nu blev det på rim av någon anledning, deal with it.)

Det vackra i denna kråksång är att människor faktiskt tror att jag besitter någonslags säkerhet och tilltro till mig själv och det är bara alldeles alldeles underbart och så det ska vara.

/C.