Attityder.

I den väldigt bitande vinterkylan gick vi och filosoferade lite grann idag.

Det här med attityder. Det är svårt. Det är fruktansvärt svårt. I ärlighetens namn har jag själv inte alltid haft den bästa av attityder. Förra året, hela förra året för att vara exakt, gick jag runt med en attityd som skrek martyr en bra dag och "kom och hjälp mig dö" en dålig dag. Det var mycket då - tungt och slitigt och mycket vatten över huvudet.

Det värsta med attityden är att den ställer om rum och energier och den påverkar andras attityder. Den klistrar sig fast på en som ett par regnblöta jeans och finns inte viljestyrkan så finns det inte någon chans att få bort den. Svårt är det helt enkelt.

Det vi gick och funderade på idag är hur märkligt det är att man har så fantastiskt lite överseende för andras dåliga attityder nu när man lyckats dra av sig sin egen. Det blir en slags stoppa-fingrarna-i-öronen-och-lalla-högt-för-sig-själv-effekt så fort någon gnäller. Man har ju varit där själv och man vet ju hur fasligt jobbigt det är att ta sig ur en attityd, eller ett par blöta jeans för den delen. Ändå så orkar man inte, orkar inte lyssna på smågnäll och negativa inställningar. Inte när det finns så många personer i ens närhet som kämpar på, som håller modet uppe trots att de går igenom ett rent helvete, som sprider glädje och optimism och som hejar på.

Kruxet är att du inte får välja vilka personer du har i din närhet. Kruxet är också att du ofta kommer att vara tvungen att arbeta med några av de där personerna med den kinkiga attityden. Det är det som är kruxet. Hur gör man?

Vi kom inte fram till något bra. Däremot kom vi fram till kärnantrappan där underbara underbara Helsingborg har ljusshow hela och alla dessa kyliga vinterkvällar fram till jul. Underbart, minst sagt.

/C.