Om att lyssna.

På systers rum hittade jag häromdagen Richard Bransons bok - Business Stripped Bare. Det är mycket självklarheter ("du bör lyssna på dem du arbetar med") men han skriver om dem på ett spännande sätt - tänkte jag till en början.

Idag när jag drog mitt strå till julstädningsstacken (jag strök ett par skjortor) så slog det mig plötsligt - Vi lyssnar inte alls på dem vi arbetar med!

Under en period nu så har vi i styrelsen brottats med bekymret att få alla ombord. Vi har slitit vårt hår i frustrationen som kommer sig av att personer i vår organisation inte delar våra organisationsvärderingar och inte förstår vad det är vi arbetar för. Vår (min allra mest så klart) första reaktion blir att gå i försvarsposition: "Att de inte förstår att det är för dem vi arbetar! Att de inte förstår att vi gör detta utan lön! Att de inte förstår vad det är vi kämpar för!"

För att lösa problemet håller vi möten där vi lägger upp strategier för att få folk att förstå värdet av det vi gör. Vi tror att om vi bara gör upp riktlinjer så kommer allt gå smidigare, då vet alla sina roller och alla vet vad de får göra och inte. Vi skickar in mig på möten för att förklara vad det är vi gör och varför vi är så bra. Vi ritar organisationsscheman. Vi försöker synka våra budskap.

Ack. Och. Ve. Det finns en enda sak vi borde göra egentligen och det är det enda vi inte gör. Vi borde lyssna. Vi borde få alla att känna sig involverade, inte genom att berätta för dem vilken plats de har utan genom att ge dem en chans att ta sig en plats. Genom att få göra skillnad, genom att få säga vad man tycker och bli lyssnad på även om det man tycker är sånt som gör lite ont i oss.

Värderingar är inget att värna om om de inte delas. Har vi en rad personer i organisationen som inte delar dem så är det dags att tänka om. Den första reaktionen är att kapa: "Förstår du inte bättre så kan du gå." Kanske är det snarare värderingarna vi ska tänka om. Kanske är det dags att våga låta organisationen styra oss snarare än att försöka styra en organisation åt ett håll som bara vi vill åt.

Eller för att göra detta konkret: Vill inte personerna i organisationen dra in pengar så ska kanske organisationen inte ska styras mot att ha pengar. Problemet kvarstår dock. Vi vet nämligen inte vad organisationen vill eftersom vi inte lyssnar på den.

Nu tänker jag: Tack Richard Branson, tack för att du pekar ut det självklara. Det var tydligen inte så självklart som man kunde tro.

/C.