torsdag 30 juli 2009

Stressymptom tekopp.

Efter att ha satt igång med min orangea att göra-lista och faktiskt städat skafferiet som jag talat om att göra i två månader nu (ja, jag är verkligen the master of procrastination) fann jag en tekopp. Det är inte vilken tekopp som helst utan det är jättestor tekopp ("which might as well have nipples on it"). Jag har fått den av min bror och jag tycker verkligen om den, så klart, det är en ju en jättestor tekopp, men den är så stor att teet kallnar på noll komma nix. Därför får den oftast nöja sig med att stå och se söt ut. Förutom när somliga är galet stressade. Då får denna tekopp istället vara frukostskål för då har somliga inte diskat på ganska precis minst sex dagar. Det här med att prylar får en speciell innebörd i en människas liv heter något fint på etnologiska som prettojag gärna hade skrytit med, men borta är den fina ordet.
Idag är det dock inte stressat på något vis, tvärtom är det en avslappnad jag som strax ska bege mig bort på bullfika hos Helen.
/C.

Obs. Betjänt-äggkoppen har inget med texten att göra.

Ett stilleben av dagens göranden.



Det regnar ute, what can I say? För den intresserade kan jag berätta att den på gröna lappen finnes en allmän att göra-lista där somliga saker faktiskt är avkryssade (exempelvis "Köpa pärm", "boka möte med ..."). På den något mindre och orangea lappen är en att göra-lista specifikt för lägenhetsgörande (exempelvis "Städa ugn", "Beställa tidning") och på de blå post it-lapparna hittar man konktaktuppgifter till en organisation som vill vara med på vår kickoff i september. Den ligger där mest bara för syns skull, eftersom informationen redan är ordentligt infogad i kårblocket. Vattenglaset är en symbol, if you will, för mitt vettiga inmundigandes av alkohol igårkväll. Visste ni förresten att ett annat ord för stilleben är nature morte? Tack och lov för Wikipedia.

/C.

tisdag 28 juli 2009

Klassikerångest.

"Hitchcock börjar nu, denna är rankad som en av historiens bästa 10 filmer, puss mamma."
- dagens sms från mor. (Tro nu inte att vi messar varandra varje dag, vi jobbar inte så.)
Vad är det med Hitchcockfilmer som gör att man känner sig värdelös om man inte tittar på dem? Kan det vara för att de alltid är rankade på något vis? "En av historiens bästa tio filmer", "Hitchcocks bästa!" och så vidare. Jag känner att jag nu sitter här med Hitchcockångest. Den är snarlik Dostojevskijångesten. Ångest över klassiker jag borde ha sett och läst. Ironiskt blir det för att dessa är tidlösa, människor har efterfrågat verken sedan de fullbordades, ändå tror jag att om jag inte ser eller läser den omedelbart så kommer jag att ha missat min chans. Jag kommer aldrig att vara lika närvarande i the grander scheme of things som utgör klassikersfären. Vad är detta, undrar jag? Varför våndas jag över att inte riktigt vilja se Studie i brott just idag? Är detta ett uttryck för ett allmänbildningsmindervärdeskomplex som följt med i ådrorna genom någon slags larssonsk klassresa? Fruktansvärt löjligt blir det också om man tar med i beräkningen att filmen finns att köpa/låna/hyra/ladda ner och detta när sjutton jag helst behagar. Det kan vara så att jag helt enkelt är en aning pretentiös. Så är det nog.
Oj, nu är det massa böcker i stora mörka bokhyllor. Det kan nog vara värt att se denna i alla fall.
/C.

måndag 27 juli 2009

Något fantastiskt. Och lite om ett träd.

Något fantastiskt är det med att möta och prata med de nya. Inget fel i de gamla för den sakens skull, underbara är de och jag kan sakna dem något galet mellan varven. Men den där fräschheten, de nya idéerna och den nya kraften ... Taggad blir man och inte lite heller. Jag kan ju inte låta bli att känna mig lite gammal och grå när jag sitter där, ungefär som när det blev förklarat för mig för två eller tre år sedan att jag var "som trädet i Pocahontas" ... Tack grabbar, det finns nog inget så hot som världens äldsta träd. Nej, nu ska vi inte ta det för sanning utan i stället fokusera på de nya och det nya året. Fantastiskt är det.
Idag har jag skrivit på uppdragsbeskrivningen för personen som ska anställas i september. Det hela känns ganska mäktigt faktiskt. Och lite märkligt. Här ska jag som jobbar ideellt trettio timmar i veckan anställa en person vars lön jag ansökt om och som ska arbeta tio timmar i veckan. Men jag är inte bitter. Nej, det är trots allt långt mer mäktigt än märkligt. And I'm loving every bit of it. Jag hoppas bara att jag en dag får göra precis samma saker som idag, men med lön. Lön hade varit fint. Det finns nämligen för mycket krämer på Bodyshop och för många böcker på Akademibokhandeln för att jag ska kunna vara fattig länge till.
Uppenbara problem med att hålla mig på någonslags spår gör att jag ger upp med bloggandet för idag.
Jag som egentligen skulle skriva om min tendens att säga samma sak tre gånger om och om hur dålig mötesteknik det är. Ah well.
/C.

Mest bara ett klipp-tips.

Klicka här. Personligen visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Så jag gjorde både och.

/C.

En så mycket bättre dag.

Att man kan må så här bra på en måndagsförmiddag. Det har troligtvis att göra med det tidiga sänggåendet i kombination med insikten att det vidriga söndagstillståndet är över. Utan huvudvärk blir livet så mycket bättre. Att jag ignorerade morgonpromenadsalarmet och istället la mig tillrätta i fotändan av sängen med fötterna på kudden alá Pippi och somnade om med ett leende efter att ha läst bästa Jossans mitt i natten-sms har nog också bidragit till denna fenomenala start på veckan. Nu ska här fixas, det finns ju både en projektanställning och en festival som ska ros i hamn!
/C.

söndag 26 juli 2009

Festinsikt.

Jag inser idag, efter en dag på soffan med molande huvudvärk som gått till attack var gång då jag rest mig upp för att fylla på vattenglaset, att jag helt enkelt inte tål lika mycket alkohol som förut. Det känns bra så klart, eftersom jag förut tålde väldigt mycket. Nu blir jag däremot mer bakfull än vad jag blivit full kvällen innan, oproportionerligt liksom. Idag känner jag mig därför lite gammal och det känns inte helt bra, jag är ju bara tjugofyra och borde ha ett par partypingleår framför mig.

Jag kanske borde erkänna att jag inte helhjärtat följde konceptet som jag promotat på festivalen å Socialförvaltningens vägnar innan gårdagens utgång. Dumt värre, så klart.

Ett dussin chokladmuffins har det åtminstone blivit av idag - blåbärsfil är ett alldeles utmärkt alternativ till mjölk, ska jag be att få tala om. Muffinsen doftar blåbär och smakar choklad, fabulöst på min ära.

/C.

Engelsk tjockislogik?

I Storbrittanien äter folk mycket onyttig mat. Britter blir därmed ofta överviktiga. Oftast tycker folk att detta inte är bra. So far so good. Det som jag sitter och funderar över idag är hur man tänker när man går ut och kampanjar om att sluta dricka fruktsmoothies och var logiken är i att skälla ut modebranschen för att de inte gör snygga stora kläder. Jag har i dagarna trillat in på två teveprogram som fått mig att fundera över hur sjutton man tänker i England.
Igår var det en repris av Gordon Ramsay's The F Word där de tyckte att människor borde sluta dricka smoothies och istället äta frukt. Detta för att det är mycket fruktos i frukt vilket gör att det är mer socker i en smoothie än läsk. Jag tänker som så här: Gör du allting annat helt korrekt, äter, dricker och tränar enligt viktnedgångskonKursivstens alla regler, och ändå väger sex kilo för mycket (som man tydligen går upp på ett år om man dricker en smoothie om dagen) kan du skippa din dagliga smoothie. Men säg för allt i världen inte till britterna och oss andra att det är puckat att dricka smoothies!
Idag är det Stilakuten. De verkar ha förklarat krig mot modebranschen efter att ha dragit på sig fatsuits och försökt att hitta snygga kläder. För att övertyga modebranschen om att de gjort sig skyldiga till att ha skapat ett shoppingobehag för alla tjocka engelska damer sätter de moderepresentanterna på first row på en modevisning from hell. De får titta på hur fula de tjocka engelska damerna ser ut i deras kläder. Varför är det så här, varför säljer ni inte snygga stora kläder? undrar de. Jag håller på att smälla av när de slänger ur sig: Varför tar ni inte ert ansvar? Excuse you?? Varför tar inte de tjocka engelska damerna sitt ansvar?? Var är logiken i att människor äter skräp, blir tjocka och sjuka och sedan kräver av andra människor att de ska ta sitt ansvar för egenframkallat shoppingobehag? Galenskap.



Nej, låt folket dricka sina smoothies och låt de tjocka engelska damerna sy sina egna jäkla kläder.

/C.

torsdag 23 juli 2009

Femtiofem förbannade kronor!

Femtiofem kronor! Femtiofem förbannade kronor kostar mina pappersfakturor varje månad. Jag anar att det sipprar bort ett antal klädesplagg/böcker/utgångar om året genom diverse ekonomiska ogenomtänkligheter. Imorgon ska här ske en sanering i riktig Lyxfällan-anda goddammit!
/C.

Sop- och diskinsikt.

Jag har anat följande insikt under en tid men inte riktigt vågat se det i vitögat. Det är nämligen lite (läs: mycket) knäppt.
Jag vill ha rena sopor och blir lite (läs verkligen: lite) pirrig av ren smutsdisk. Jag blir glad av att skölja ur filpaket innan jag slänger dem. Det är en skön känsla att lägga disk i blöt hemma i Helsingborg och det är underbart att skölja av disk innan man ställer ner den i diskmaskinen i Bjärred. Jag kan bara inte förstå varför de inte gör det själva ... det blir ju så mycket renare i diskmaskinen om det inte är massa skräp i den.
Jag är antingen knäpp eller så har jag helt enkelt börjat ta tillvara på de små lyckoämnena i livet, stannat upp och luktat på disken, typ.
/C.

onsdag 22 juli 2009

Love and soufflé.

Idag lånade jag Sabrina på biblioteket och såg på den medan det regnade ute. I en scen säger the Baron till Sabrina som lyckas dåligt med sin sufflé: A women happily in love, she burns the soufflé. A woman unhappily in love, she forgets to turn on the oven.
Ja, så är det kanske, fint sagt är det iallafall.
/C.

tisdag 21 juli 2009

En promenad med Jossan.

Vid de sällsynta tillfällen då jag och Jossan befinner oss i Bjärred samtidigt brukar vi gå på kvällspromenad. Det händer ungefär två gånger om året. Vi brukar lyckas få in två ytterligare gånger under året då vi ses men det är en historia för en annan dag. Idag handlar det om våra kvällspromenader som vi tar när vi båda är i Bjärred. Vi ses vid samma korsning som vi setts vid alla gånger då vi tagit våra promenader som vi tagit i princip sedan högstadietiden, skulle jag tro. Det är närmare tio år sedan, lite hastigt räknat så där. Tre år på Campus, tre vilseår med ströjobb, tre år på gymnasiet och ett år på högstadiet. Detta är så klart räknat i mina tio år, Jossans år är betydligt mer strukturerade, hon har inga vilseår i bagaget. (Herregud, jag glömde först bort gymnasieåren och fick det till sju år, vilket inte är så mycket men TIO ÅR ... Det är galet många år.)
Hur som helst har vi alltså de senaste tio åren träffats vid samma korsning och gått på promenad. Idag ville Jossan titta på solnedgången så länge som möjligt så vi gick rundan åt andra hållet vilket stundvis blev förvirrande, men vi klarade av det ändå.
Vi går där och pratar om vad vi gör och om vad våra vänner gör. Om sådana vänner vi har kvar och om sådana vänner som vi undrar var de blev av. Om vad vi gör nu och vad vi ska göra senare. Det vilar något rofyllt över de här promenaderna, inser jag nu. Kombinationen av att komma hem till Bjärred, till samma korsning och till samma underbara Jossan ... Det blir inte bättre.
/C.

Mailregel nummer ett.

Man ska inte kolla jobbmailen (=kårmailen) på kvällen, det är ju regel på det. Jag förstår inte varför jag gör det ändå. Det är dumt. Jag ska sluta med det. Bums.

/C.

Jag tänker göra det.

Ja, jag tänker se på film. Mitt på dagen. När solen skiner. Jepp, I'm gonna.

/C.

måndag 20 juli 2009

Semestermåndagsgöranden.

Idag roar jag mig med att sortera bland skolprojekten på datorn. Jag sparar ner de som inte är nersparade från mailen, tar bort dubletter, raderar olika utkast och versioner och sätter ihop de dokument som skall sättas ihop. Tidigare visste vi nämligen inte hur man bar sig åt för att ha hela uppsatsen i ett dokument utan att få sidnummer på allt. Det kan vi idag. Idag kan vi också infoga källförteckningar på noll komma nix. Så mycket tid vi lade på det förut.
Hur som helst så sitter jag här i trädgården, under ett parasoll, med min laptop och ser engelsk ut enligt min mor. Jag tror att det engelska beror på att jag sitter här bredvid just en engelsk ros och knappar, i värsta Agatha Christie/Miss Marple-style. Det är bara gin som fattas. Och ett mord.
Senare idag ska jag googla Jon Favreau, just bara för att bland det coolaste som finns är en riktigt bra talskrivare. Jag ska också läsa in mig på Styrelsekraft för jag kan banne mig inte bestämma mig för om programmet är vettigt eller ej. Klart att vi vill ha fler kvinnliga styrelseproffs men ...
Tillbaks till Röda Korset och reflektionspappret vid namn Hur bör Röda Korset marknadsföra sig för att skapa legitimitet och inge förtroende? (Oj, idag hade vi verkligen inte vågat använda bör, det var tider det.)
/C.

söndag 19 juli 2009

Söndagsbio.

Så bra, så oförblommerat bra.
Strunta i handling, skådespelarinsatser och vilka scener som tagits bort i resan från bok till film och se endast och bara till hur man valt att filma denna film. Jag tänker inte på något vis påsta att jag efter en ynka gymnasiekurs i filmkunskap har någon som helst rätt att yttra mig om filmskapande men ... God damn, vad det är skickligt! Man känner sig inte lika malplacerad i biosalongen fylld av barn i olika åldrar när vissa scener helt plötsligt snarare liknar något ur en riktigt gammal film, som en Hitchcock men med mer färg. Jag tror nästan att denna filmen är vad som skulle vara resultatet om man blandade Hitchcock med en M.Night. Om det vore möjligt.
Sedan är handlingen toppen, skådespelarinsatserna dito och valda scener räckte gott och väl.
Wonderful.
/C.

lördag 18 juli 2009

En president, en Brad Pitt och ett par vampyrer.

Det har blivit tre filmer sedda denna helg så här långt. Imorgon hoppas vi även på Harry Potter. Hoppas gör vi för att biogåendet står och faller med vår mors humör. Vi är nämligen för snåla, jag och systra, för att gå och se den själva.

W. var först ut igår. Lärorik? Jadå. Intressant? Alltid när amerikanska presidenter är med. Bra? Icke. Besvikelse? Yes, indeedio. Det är nog lite orättvist i och för sig, för efter West Wing är gränserna för bra presidentporträtt såklart orimligt höga. Det blev till och med lite sorgligt, som om Vita Huset blivit besudlat.

Burn After Reading följde. Detta är däremot en riktigt bra film. Brad Pitt är guld. Idag blev det Låt den rätte komma in. Oh, how we do love the svenska vampyrerna - men boken är så klart femton gånger bättre. Ska läsa Människohamn, när tid för detta ges.


/C.

Nöjena i Bjärred är små. Men högljudda.

En liten visual av en lördagseftermiddag i Bjärred.
Mina föräldrar har båda passerat femtioårsstrecket. Detta innebär bland annat att de varje det talas om gubbar eller tanter måste förhöra sig om huruvida de själva klassas som gamla eller ej - "det kom in en gubbe på jobbet id..." - "HUR GAMMAL var han??". Vill man retas då säger man "typ femtio", vill man vara ännu värre säger man "usch ja, säkert föööörti var han". Så går det till, varje gång. Om man inte har koll på läget och faktiskt lyckas förolämpa någon så går det alltid att säkra med "men pappa/mamma, att vara gubbe/tant handlar ju inte om åååålder, det handlar om ett sätt att vara." Nu blir det ganska klart att mina föräldrar sällan får höra om vad gubben på jobbet idag faktiskt gjorde eller sa.
Men det var inte detta som det skulle skrivas om idag. Åldern gör sig dock gällande i denna anekdot också. För på ålderns höst blir hörseln sämre. Detta innebär att teveapparaten alltid står på högsta volym. Jag tror att mina föräldrar har vant sig dock. Istället för att sänka volymen på teven när de vill tala med någon om något så försöker de överrösta den. Så här har vi det, och detta ska vara min semester. Idag blev det extra jobbigt när grannen lekte med sin nya cirkelsåg och vi skulle dricka kaffe och titta på ett inspelat Miss Marple. Högljutt indeed. Men eftermiddagens höjdpunkt inträffar när telefonen ringer och jag plötsligt inser att mina föräldrars hörsel kanske inte är så dålig ändå. När vi märker vem det är som ringer sänker vi nämligen för första gången volymen på teven.
*RIIING*
- Larsson.
- ...
- DET VAR LUSTIGT ATT DU RINGDE NU - VI TÄNKTE FAKTISKT RINGA DIG JUST PRECIS ALLDELES NU.
- ...
Efter denna lilla guilttrip och andra trevligheter kastas telefonen över till andra soffan.
- ...
- JA, DU VERKAR SE DET PRECIS SOM VI - VI TAR DET OCKSÅ EN DAG I TAGET. (Fullt medveten om att ena parten talar om antalet dagar i misär kvar till Döden och den andra om dagarna fyllda av skön ledighet tills Jobbet börjar igen.)
- ...
- JA, CECILIA ÄR HEMMA NU.
- ...
- JA, HAN HAR HAFT FÖRSTA VECKAN PÅ SEMESTERN NU. (Bror min.)
- ...
- JA, DET VAR NU I SÖNDAGS. (Frökens M-L:s födelsedag.)
- ...
- JA, DET VAR VÄLDIGT TREVLIGT - VI ÅT PICKNICK OCH SPELADE BRÄNNBOLL.
- ...
- JA, DET VAR VÄLDIGT TREVLIGT - VI ÅT PICKNICK!
- ...
- JA, DET VAR VÄLDIGT TREVLIGT!!
- ...
- DU HADE NOG INTE TYCKT ATT DET VAR ROLIGT I ALLA FALL ...
Jag och systra hade roligt åt det hela i alla fall.
/C.

torsdag 16 juli 2009

Is på påse.

Vem köper is på påse på Ica?
När kan man någonsin behöva köpa is på påse på Ica?
Vad kan man behöva just is på påse till?
Detta har jag funderat lite på idag. Måste handla om någon slags miss i planeringen. Panik-is så att säga.
/C.

onsdag 15 juli 2009

Pride and Prejudice and Zombies.



Två sidor av naziofficerare och spyor hann jag plöja på gräsmattan i solskenet innan föräldrarna bestämde sig för att jag skulle guida dem i Lund. Vi tittade på växterna i Botaniska trädgården, åt lunch och beundrade Domkyrkan. Under dagen har jag dessutom hunnit besöka två bokhandlar. I en av dessa fann jag något alldeles speciellt. Pride and Prejudice and Zombies. Jag lämnade den åt sitt öde eftersom jag faktiskt endast lyckats läsa två hela böcker sedan förra sommaren (Ängelns lek och Nation). Det är bara dåligt. Därför: Inga fler böcker innan mina tre tusen sidor är lästa. Basta. Men den ser ju alldeles lovely ut, det gör den ...


/C.


Ps. Köpte dock en liten röd Moleskin. Vad tänkte jag på när jag skrev att jag ville ha den i A5? Bah.

tisdag 14 juli 2009

Fyrtiosju dagar kvar.

Idag vaknade jag med en träningsvärk som definitivt inte matchades av det jag lade ner på passet igår. Jag tog det ju lugnt. Det var ju bara bicepsen och magen som var lite kämpigt på slutet. Idag gör det ont överallt. Förutom i bicepsen och magen. Tänk om det är dags för dem imorgon? Tvi vale!
Sedan har jag vankat, läst lite i solen och vankat lite till. Jag har växlat lite mellan boken och tanttidningarna i mammas salong. Vardagen bröts något av att bror och tillhörande flickvän dök upp och bjöd bland annat på lite musik. Bror min trotsade den dåligt stämda gitarren och imponerade stort. Det är fruktansvärt häftigt när människor tar tag i utmaningar, lär sig nya saker och gör det ordentligt. I am quite impressed, indeed.
Det är fyrtiosju dagar kvar av min ledighet. Oceaner av tid. All kraft läggs på att fokusera på en sak, att läsa en bok i taget, att ta det lugnt. Det går sisådär.
Nu skall det dock läggas kraft på att titta på Hitchcocks Spellbound och dricka whiskey.
/C.

På den fjärde dagen.

Det har gått fyra dagar nu. Lördag. Söndag. Måndag. Tisdag. Två dagar är okej. En tredje dag spenderad på Kiviks marknad är också okej. Nu är det dag fyra. Boken ligger där, på gräsmattan och väntar. Det är vad jag ska göra, det enda jag ska göra. Att läsa min bok. Det kliar lite i kroppen.

Boken är bra och jag börjar förstå den nu. Men den är vidrig. Eller snarare, historien är vidrig. Boken är underbar. Jag har av någon anledning alltid tänkt att förintelsen skedde i lägren. Av några få elaka och av sin egen barndom ärrade människor som endast drog i gasspaken (eller hur man nu gjorde). Jag tänkte aldrig att det skedde överallt. I människornas hemstäder, i raviner och på helt andra ställen. Jag tänkte heller aldrig att det var så många människor som mådde dåligt av att vara bödlar. Jag har alltid tänkt att de var där av egen fri vilja, av ett eget hat.

Vidrigt.

/C.

söndag 12 juli 2009

Brännbollsinsikt.

Det är riktigt, riktigt roligt att spela brännboll på ett gräsmatta en solig söndag.
Det kunde man inte tänka sig.
/C.

Sextiosex sidor senare.

De välvilliga. Att man läser den frivilligt. (Tro att det är en ordvits som ekat i huvudet sedan boken börjades läsas.)
Just nu känner jag mig lurad. Jag visste när jag köpte den att den skulle vara tuff. Varken andra världskriget, krigshistoria, eller krigspolitik för den delen, är min starka sida. Men jag bestämde mig när den låg där, i pocketformat. Röd, diger och glimmande. Här ska det vidgas litterära vyer! Vad händer? Jo, inledningen är så fruktansvärt bra. Inledningen med bland annat de första orden "Bröder, låt mig berätta vad som hände" tog mig med storm. Och stormtagen begav jag mig raskt vidare in i boken med tanken "asch, detta var ju inte svårt". Men ack så bedragen man kan bli. En sida innehåller både dussinet olika efternamn och tillika dussinet olika militära tjänstegrader. Lägg till kollektivt hat, politiska omvägar och målande beskrivningar av våldsgärningar och du har dig en text som gör dig illamående och dessutom genuint orolig för att bli indragen. Detta hände för längesedan men människan skriver på ett sätt som gör att man som läsare är rädd för att det bli övertalad till en åsikt som man aldrig någonsin egentligen skulle ställa sig bakom. Det är bra författarskap. Äckligt och obehagligt är det ... men bra.
Detta ska nog gå vägen. Om jag bara lyckas hitta tillbaka till någon slags läsro.
/C.

lördag 11 juli 2009

En bok gör ingen sommar.


De välvilliga - Jonathan Littell
Madame de Pompadour - Herman Lindqvist
Mina drömmars stad - Per Anders Fogelström
Chockdoktrinen. Katastrofkapitalismens genombrott - Naomi Klein
Anna Karenina - Leo Tolstoj

3000 sidor. 51 dagar.

C'est possible?

/C.

torsdag 9 juli 2009

Stressymptom idioti.

Dagarna innan den femtonde april 2009 måste undertecknad varit särdeles förvirrad, stissig och full av högmod. Densamma övervägde nämligen inte alls möjligheten att hon inte skulle få en plats på den önskade kursen och fyllde således inte i några alternativ. "Den ska vi ha!" -tänkte hon, tryckte på knappen och fortsatte in i dimman som av andra helt enkelt benämns som vårterminen -09.

Föga förvånade är det därför att då kursen blev full och undertecknad inte fått en plats står hon nu helt enkelt oantagen till hösten. Platslös.

That's just stupid.

/C.

onsdag 8 juli 2009

Segt kakbakeri.

Chocolate Chip Cookies är det som bakas idag. Det går emellertid fruktansvärt långsamt. Kroppen fick sig nämligen lite av en chock då den idag, efter nästan en veckas lättja, fick både morgonpromenad och en dos av gymmet.

Det är sista dagen på jobbet imorgon (varför det bakas kakor) och sedan är det i princip ledighet fram till sista augusti. Galet.

/C.

tisdag 7 juli 2009

När jag kommer hem.






Jobbet blev förlängt i två dagar till så nu är det först torsdag eller fredag som det blir Bjärred igen. Jag längtar efter att få gå morgonpromenaderna i såna här omgivningar ..
/C.

Svordomsinsikt.

Efter mycket, väldigt mycket, bloggläsande har jag insett följande: Trots att jag själv ofta svär som en borstbindare avskyr jag att läsa svordomar. Dubbelmoral? Indeed.
/C.
Förresten. Det går att både supa och svära som en borstbindare. Aldrig röka som en. Basta.

I väntan på paj.

I väntan på att pajen skall bli klar drömmer jag om sådant jag önskar att jag hade.
... En brödkavel. Som inte är en vin- eller vodkaflaska.
... En glassmaskin. Och tillhörande plats.
... En kassabok. Som inte ser ut som en kassabok. Som ser ut som en vanlig skrivbok. I A5 så klart.
... En Moleskin. Med linjer. Och med band runtom. I A5 så klart.
... En handbroms till bakhjulet. Så att jag slipper dö på en cykel. Vill verkligen inte dö på en cykel.
... En ny kamera. Och en förmåga att ta fina fotografier.
... Något att skriva om.
/C.

måndag 6 juli 2009

I tried to do handstands for you.


Ibland är somliga låtar bara så underbara, bara så nya och bara så rätt just där och då i livet.


/C.

söndag 5 juli 2009

Sorterad.

Sommarens första arkiveringsrunda är avslutad. Nu är lägenheten så gott som tom på pärmlösa och vilsna papper. Nästa gång är det kontoret som står på tur - då snackar vi inte så mycket pluggpapper och räkningar som protokoll och diverse möteshandlingar. Men det tar vi vid ett senare tillfälle.
Det är fruktansvärt vad mycket som samlas på hög, varför inte slänga omedelbart? Jag ska börja slänga omedelbart.
/C.

Pappersprojekt,



Dagens projekt - Att ordna ett år av diverse pluggpapper och ett par månaders oarkiverade räkningar. Organisering är alltid trevligt men med Lipstick Jungle-maraton i bakgrunden blir det än mer så.

/C.

lördag 4 juli 2009

Rosinsikter.

Det finns väldigt många olika sorters rosor. Rosenmuffins och rosensaft kan vara något av det godaste jag smakat på länge. Kort sagt, den här dagen kan nog vara den bästa dagen jag haft på länge. Som om det inte vore nog med en hel dags flanerande med mor min och massa fina rosor att titta på så är min balkong nu också utrustad med min helt egna engelska ros! En Heritage också, på min ära, precis en sådan som jag visade en bild på sist.
Det blev minst sagt en hel del promenerande för fru och fröken Larsson, då somliga hade lite svårt att hitta i sin egen hemstad. Jag vet inte hur det står till med mammas stackars fötter, men mina har gått tillbaks till normal storlek efter ett fot-isbad på balkongen. Kallt, kallt men skönt, skönt. Med Anna Karenina i knäet på Helsingborgs mest välmöblerade balkong och med fötterna i isbad var denna lördag fruktansvärt fulländad.
Att se Ps. I Love You var dock överkurs.
/C.

Boksug.

Jag har länge nu längtat efter Herman Lindqvist senaste - Madame de Pompadour. Jag har till och med varit beredd att köpa den då jag vandrat på Åhléns, men deras enda exemplar är slitet i kanterna. Och det går bara inte för sig. (Eftersom jag inte har pengar så har jag aktat mig för att promenera in på de riktiga bokhandlarna.) Råkade trilla in på den nya favoriten Bokhora häromdagen och hittade ett nytt "ack-om-jag-bara-hade-pengar"-objekt. Den hemliga historien (Donna Tartt) heter den och ska tydligen handla om grabb som börjar läsa vid ett universitet och hamnar i ett hemligt sällskap och ja ... det låter underbart helt enkelt.
/C.

fredag 3 juli 2009

Hobbyinsikt.

Jag har alltid trott att folk som har hobbies samtidigt har tråkiga och utmaningslösa arbeten. Köttbullskontrollanttanten samlar frimärken när hon är ledig och sopåkaren meckar med bilen på fritiden. Därför klingar ordet "hobby" med en negativ klang för mig - varför inte skaffa dig ett bra och roligt jobb istället? Det hör, så klart, ihop med inställningen att allt som inte är eller kan bli arbete är värdelöst.

Men det verkar ju faktiskt vara något speciellt med att göra saker som inte rör någon annan, något som inte mäts och jämförs. Något som görs med händerna så att huvudet får vila i från det vanliga lunket - skriva, tänka, diskutera, skriva, tänka, diskutera ... Det kanske inte är så galet att stå och baka i värmen helt utan att det behövs, eller att finkamma nätet efter bloggar om cupcakes, eller att längta efter att få hem pianot så att man får öva på något man vet att man aldrig kommer bli jätteduktig på.

Kanske är det så.

/C.

torsdag 2 juli 2009

Skrivkramp.


Idag har det stått still i huvudet. Så istället för fundera ut briljanta kopplingar, snygga kapitelövergångar och en intresseväckande inledning har det lekts med rubriker, fotnoter och referenser.

Men jag kan inte sluta tänka på hur det hade varit om ens dag såg likadant ut när man pluggar. Åtta till fem, eget kontor och gratis kaffe i massor (ja, jag har bestämt mig att fortsätta låta kaffet vara min bästa vän). Tempot när jag skriver den här rapporten är fyra gånger snabbare än när det ska skrivas plugguppgifter. Och den blir fyra gånger bättre. Det kan ju i och för sig också ha att göra med att det bara just är den rapporten som ska göras just nu. Det är inte tio möten om tio olika saker på samma dag, telefonen ringer inte jämt och mailen är inte överfull. Klart att det blir lite effektivare när man har ro att fokusera.
/C.

onsdag 1 juli 2009

Träningsläget så långt.

Juni har kommit och gått. Första veckan var första slutspurten på kandidatuppsatsen, andra veckan var andra slutspurten på kandidatuppsatsen. Träning? Not so much. Tredje veckan satte det igång - både morgonpromenader och sommarjobb. Förra veckan började det nästan bli ordning på saker och ting, tre morgonpromenader och lika många svettiga turer på gymmet. Denna veckan är det sämre med morgonpromenaderna... Imorse drog jag till och med på mig träningskläderna innan jag somnade om och vaknade lagom till att det var dags att göra sig iordning för jobbet. Ah well, två vändor på gymmet har det i alla fall blivit än så länge.
Det fina med att vara lite fel på det (träna på sommaren inför hösten istället för att träna inför sommaren) är att det är fruktansvärt öde på gymmet. Det är bara jag, svetten och iPoden.
/C.

Isté och scones på balkongen.

Dagens nya kunskaper innefattar bland annat att isté görs på samma sätt som punsch, skippa arraken och vodkan bara. Se där. Vänner, scones, sylt och isté på balkongen gjorde onsdagkvällen till en exceptionellt trevlig sådan. Undertecknad blev något mobbad för otyget att baka mitt i värmeböljan och för att suget att gå på rosfest i helgen är större än
att gå ut och parta. What can I say? Jag gillar tempot. Och till er, kära mobbare, en engelsk ros!
/C.