Hel igen.

Idag trillade mitt nya simkort in.

Jag är med mobil igen.

Glädje. Massiv glädje.

/C.

Desperate times.

Det är, tro't eller ej, lite skönt att vara utan mobil nu när den värsta abstinensen lagt sig. Det smärtar mellan varven helt klart men den där rastlösa känslan i högertummen är borta och jag uppskattar litegrann att inte bli uppringd stup i kvarten.

Ett problem som uppstår är dock bristen på väckarklocka. Nöden är ju emellertid uppfinningens moder och jag delar här med mig ett par av de tricks som jag funderade på att ta till för att komma upp i tid imorgon:

• Dricka massor med vatten innan sänggående. (Enligt ett Simpsons-avsnitt var det så indianerna jobbade.)

• Ha laptopen igång över natten och få några vänner att vibba i kör på msn tills man vaknar.

• Låta en kastull med vatten koka torrt lagom till arla morgonstund och då slå igång brandlarmet.

Som tur är slapp jag ta till något av dessa högst tveksamma tricks. Teven är nämligen finally inställd på att väcka mig imorgon.

Hoppas jag åtminstone.

/C.

Ett knep.

Ett väldans bra knep för att skaffa sig sovmorgnar är att tappa bort sin mobil och därmed också sin kalender. "Poff" säger det och möten bara försvinner. Nästan magiskt är det.

/C.

Tid och göranden.

Det hade verkligen varit toppen om det funnits en eller par timmar extra varje dygn.

Jag tror alltid att jag ska kunna trycka in lite mer i en redan fullspäckad kalender och desto mer det börjar vina runt knutarna desto mer ska jag göra. Inbillar jag mig. Och vad händer? Absolut ingenting. Det blir inte mer gjort och det blir verkligen inte bra gjort, det som trots allt görs. Tvärtom halkar andra saker bort ut i periferin. Saker som borde vara viktigt. Saker som privatlivet till exempel. Saker som privatekonomin. Som matlagningen. Som tvätttider. Som Sydsvenskan i soffan på morgonen.

Nu börjar saker och ting se lite ljusare ut igen i alla fall. Igår kväll var det te och scones med fina vänner och idag började dagen med amerikanska pannkakor (och ett brandlarm, men det behöver vi ju inte bry oss om just nu).

Och är det något i privatlivet man verkligen vill ha så är det sådana stunder.

/C.

Insikter om begränsningar.

Begränsningar är jättetråkiga och att inse sina egna är inte roligt alls.

/C.

Dagens önskan.

Idag önskar jag mig en manick som man kan slänga in hela sitt röriga, ouppstyrda liv i, trycka på en knapp och sedan få ut livet på andra sidan fast då helt och rent och välplanerat och organiserat och harmoniskt. Gärna förpackat lite fint också. Med en rosett på, eller två.

Om detta av någon anledning inte går att ordna så önskar jag mig en tvättmaskin.

/C.

En bättre dag.

Idag är minsann precis allt lite bättre. Solen lyser lite mer, tanden gör lite mindre ont, bakandet går lite bättre, musiken är lite bättre och frukosten var lite godare.

Jag tror att det beror på kvällens helt hejdundrande fest - det går bara inte att vara depp när man har något sådant framför sig.

Bakbestyr.

/C.

Varning för ras.

Idag hade jag gladeligen lagt hela min nyfunna förmögenhet (studiebidraget kom idag) om det hade gjort att jag kunnat åka hem till Bjärred och äta sushi med familjen.

Så vet ni det.

Och om det glädjer någon, kanske en eller annan iPhone-användare, så har mobilen min tydligen gett upp.

Så nu ger jag upp. För idag åtminstone.

Det är varning för ras

Gå så försiktigt du kan

Inga tanklösa, menlösa ord

Ingen felaktig fras

Varning för ras

/C.

Från den ljusa sidan.

Om jag hade varit en sådan som hade gnällt i min blogg så hade jag gnällt ungefär precis nu. Istället väljer jag att se det så här:

När livet är fullproppat av roliga saker, spännande utmaningar och fascinerande möten så är det inte så konstigt att man inte sover så mycket.

När man har fullt upp och samtidigt är så duktig och ekonomisk att man inte köper mat ute så är det inte så konstigt att det ibland inte blir lunch vid lunchtid utan snarare, ehum, senare på dagen.

Om man har ansvar för så många saker som jag så är det inte konstigt att saker och ting inte alltid blir perfekt utan ibland jättedåligt. Och det är ju faktiskt misstagen man lär sig av.

Och slutligen, om man fattar ett rationellt beslut som är smart på lång sikt men som gör lite ont just nu, ja då har man åtminstone fattat ett rationellt beslut.

Livet från den ljusa sidan helt enkelt!

/C.

Mobilalarmet.

Mobilen försöker få mig att inse att det kanske blir lite väl lite sömn ibland.

"This alarm is set for 5 hours and 7 minutes from now."

Nä, men tack du kära livlösa tingest och ständiga följeslagare, tack för upplysningen. Hade jag kunnat så hade jag programmerat den så att den istället sa:

"Om 5 timmar och 7 minuter så kommer du att få gå upp till en underbar fredag med frukostklubb och första träffen med din mentor och förresten - du har ju redan strykt din skjorta så jag ger dig fem minuter till och så säger jag till juicemaskinen att ha morotsjuicen pressad lagom tills du duschat klart. Sov gott!"

/C.

Observerad.

Jag har blivit observerad och det är lite av en speciell upplevelse.

Tvåorna har metodkurs och ett par av kårhjältarna väljer att använda kåren som studeringsobjekt. Det innebär att de tre metodmoment (intervjuer, observationer och enkäter) som de ska lära sig ska genomföras med kåren i fokus.

Och jag har således blivit observerad i min roll som ordförande för sagda kår.

Mer precist innebär detta att när jag höll styrelsemöte igår och frukostmöte imorse så hördes ett "skrafs, skrafs, skrafs" (penna på anteckningsblock) så fort jag sa något, hummade, åt på en kaka, skrattade, lutade mig framåt, kliade mig på näsan, lutade mig bakåt.

Att bli observerad är något som alla bör bli med jämna mellanrum. Det är ett alldeles speciellt sätt att få en bild av hur man arbetar och hur man uppfattas och det är fullständigt ovärderligt för någon som vill bli bättre på det de gör. Jag pendlar uppenbarligen mellan varenda möjlig pose, känsla, röstläge och grimas som finns - på ett enda möte. Är det bra? Är det dåligt? Visar det på närvaro och deltagande eller visar det att jag är obalanserad och rastlös? Det vet jag inte än, men det ska jag ta reda på.

/C.

Om dagar som dessa.

När man har det så bra som jag och när man arbetar med något som är både roligt, utmanande och utvecklande och när man arbetar med världens duktigaste och mest drivna personer och när man har sina vänner i närheten igen - Då blir dagarna lätt långa men går fort och trillar på snabbt.

Just nu är det sådana dagar, sådana dagar som är långa men går fort och trillar på snabbt. Det är svårt att hänga med ibland och jag upptäcker då och då att jag utan att egentligen märka det räknar mina möten om och om igen, rabblar tider och platser och ämnen.

Och aldrig, aldrig, aldrig är jag någonsin helt rätt på något. Jag är lite för sen, lite för ofokuserad, lite för underklädd (måste skaffa den jädra kavajen innan jag kreverar), har lite för bångstyrigt hår, är lite för ostrukturerad, lite för oflexibel, lyssnar för lite, pratar för lite, pratar för mycket ...

Det är under sådana dagar som ett sms som detta gör så väldigt, väldigt mycket.

"Jag vill bara att du ska veta att du är en stor inspirationskälla,

att jag ser upp till dig och önskar dig all Lycka i världen."

/C.

På ända.

Oj då.

Nu vart hela måndagen ställd på ända. Och sånt fixar jag inte. Jag är ju starkt beroende av mitt momentum.

Tur att det hände idag säger jag bara, eftersom dagens första och enda möte är först klockan fyra. Gott om tid att komma upp i speed igen med andra ord.

/C.

En lördagsförmiddag.

Kaffe. Fil och müsli. Ägg. Färskpressad morotsjuice. Melon. En smula av något - troligtvis en smula muffins.

Sydsvenskan, Dagens Industri och DI Weekend.

John Mayer i högtalarna.

/C.

Pepparkaka, kakao och rostad hasselnöt.

Idag har jag lyckats med något. Idag har jag knåpat ihop kladdkakemuffins med pepparksbotten och hasselnötter. De kan vara det godaste jag ätit i muffinsform någonsin.

Världens godaste muffins?

/C.

Presenterad.

Idag blev affärsidéplanen presenterad. Den var suverän enligt branschmänniskan vilket så klart var väldigt trevligt att höra.

Nu känns det ännu bättre att lägga den här kursen bakom sig och gå vidare till nästa.

/C.

The odd man out.

När man varit utanför en stund blir det så tydligt hur viktigt och hur svårt det är att vara riktigt inkluderande och hur mycket det uppskattas att bli just inkluderad.

För att illustrera kvällens mest dominerande känsla. [Bild]

/C.

Om Kristin och lite om brädåkande.

Idag är Kristin tillbaka i Helsingborg. Kristin bondade jag med på en trottoarkant utanför ett uteställe under nollningen 2006. Kristin har varit i Skottland under höstterminen och idag flyttade vi in henne i hennes lägenhet igen.

Kristin är vännen som ägnade en vecka i Bad Gastein åt i princip endast detta: Åka en bit, titta på när jag föll, peppa, titta på mig när jag kravlade mig upp igen, åka en bit till, titta på när jag föll, peppa och titta på när jag kravlade mig upp igen.

Så höll vi på. Tills sista dagen då jag nästan lärt mig att svänga, men bröt av bindningarna istället och vi fick gå ner för berget.

Standardpose i Bad Gastein 2008.

Vurp-paus i Bad Gastein 2008.

Kristin fick inte åka ett enda vettigt åk under hela veckan. Men en dag, man oh man, vad vi ska åka!

/C.

En bulle.

Idag kom jag in på kårrummet och satte mig vid datorn. Och vad finner jag?

Tack Mathilda!

/C.

Kokostoppar.

Idag har jag bakat.

Kokostoppar

/C.

En tredje random bild.

Kreta 2007.

Tror ni att jag kanske-kanske håller på att gå igenom mina gamla bilder på datorn? Det kan vara så.

/C.

En annan random bild.

Också Gotland 2006.

/C.

Lyxtvålen.

Har jag berättat om lyxtvålen?

Här är lyxtvålen.

Det var först idag som tvålen blev redo att installeras i badrummet. Nä, snarare är det så att det var badrummet som först i dag blev redo för en lyxtvål. Kalkfläckar och tandkrämsrester skriker ju inte lyx direkt. Men due to ordentlig pluggprocrastination är nu badrummet tillräckligt rent för en lyxtvål.

Vad det är för en lyxtvål? Why, I'm glad you asked. Det är en havregrynstvål från Lush. Jag ska med andra ord göra bot för att jag inte äter gröt på morgnarna och istället tvätta händerna med det. Ja, jag är särdeles nöjd. Lite extra nu efter att jag hittat den fina tvålkoppen som egentligen är en sån där som man ska ha ett blockljus i.

/C.

Facebook och cancer.

På två sekunder kan man bli hur irriterad som helst. Det finns mycket gott med Facebook. Facebook är en bra sak. Men nu börjar det bli lite för mycket. Jag tror att man måste ta lite ansvar för det man skickar ut och det man förmedlar. Människor lägger ut sitt dåliga självförtroende för att få bekräftelse i kommentarsfältet. Människor gnäller över att de sovit dåligt. Över att livet är dåligt. Över att det är kallt utomhus. Över att de inte har något att göra.

Vill jag veta det? Inte någonstans någongång vill jag veta det.

Och det sista jag vill är att behöva tänka på cancer. Jag lovar att jag tänker på cancer så ofta jag kan, behöver och måste tänka på cancer. Men resten av tiden vill jag kunna slippa tänka på cancer. Och precis så är det nog för de allra flesta. För det är bara att inse - alla känner någon som har eller har haft cancer.

Nu tänker jag vara sur en liten stund. Sur på folk, på Facebook och sur på cancer. Och sedan tänker jag gå och ha en fruktansvärt trevlig lördagkväll med några av Helsingborgs bästa tjejer.

/C.

Ett fruset vattenfall.

En av de vackraste scenerna i barndomens Astrid Lindgren-kantade filmvärld är naturligtvis det frusna vattenfallet i Ronja Rövardotter. Här nedan: Ett halvfruset vattenfall i ett snötäckt Helsingborg. Nästan precis lika bra.

/C.

De kallar det utveckling.

Absoluta favoriten har länge varit lax med ärtor och citron. Fråga mig inte varför, men jag började laga det när jag flyttade hemifrån och har fortsatt med det. Det handlar troligen om att det är enkelt, billigt och allmänt vettig mat (ärtor - järn, lax - omega 3).

Idag tog jag det hela ett steg längre.

Sallad på ärtor med morot, rödlök och kapris. En dijonvinägrette och lax med chili, ingefära och citron.

Notera vänligen att den sliceade citronen endast är för ert höga nöjes skull. Jag brukar ytterst sällan dekorera min mat annars.

/C.

Metoder för ledning och styrning.

Den nittonde januari börjar vi kursen där allt ska trilla på plats. Idag damp denna bumling till bok ner.

Detta bådar väl.

/C

Inlämnad.

Nu äntligen.

Nu äntligen är den inlämnad.

Nu äntligen är affärsidéplanen som vi arbetat med i tjugo långa år (nästan) inlämnad.

Bara så ni vet.

/C.

Random bild.

Gotland 2006.

/C.

Mer om attityder.

Och så var det där med attityder igen.

Jag skulle vilja kunna vara oberörd av av andras attityder. Det är nog något av en framgångsfaktor. När man låter sig påverkas av andras personligheter som jag låtit mig göra den senaste tiden så syns det direkt på prestationen och resultatet. Jag blir dålig för att jag inte tacklar en attityd som krockar med min.

Jag har funderat en del på varför jag reagerat som jag gjort. Det är nämligen inte snyggt. Jag har inte bara underpresterat. Jag har inte bara gjort avkall på min vanliga roll i grupper. Jag har dessutom tagit det med mig. Det värsta är att jag tagit det med till andra personer, personer som jag respekterar något galet mycket och som varje dag gör tio gånger så mycket som en vanlig dödlig och ändå håller ett humör som är out of this world. Det är de personerna man ska fokusera på.

Jag vill inte bara kunna ruska av mig andras negativitet. Jag vill kunna arbeta med den, jag vill vara bättre än så.

/C.

En vinterbalkong.

/C.

Jätteglädje.

Jösses. Just nu är jag verkligen jätteglad. Kristin kommer hem i helgen!

/C.

Om utmaningar.

Sträckan från utmaningen tills dess att man lär sig något av den kan ibland vara bedrövligt lång och då är det nog bara att hoppas att lärdomen blir desto större.

/C.

Kalla morgonminnen.

Nästa gång jag tvekar inför att ge mig ut på morgonpromenad i ett kallt, mörkt och snöigt Helsingborg ska jag minnas den snötäckta Kärnanparken där snöflingorna dansade i skenet av lyktorna i marken under de höga träden. Jag ska minnas Norra hamnen som ligger öde och stilla men där man ändå hör en fiskebåts tuffande i fjärran. Jag ska också minnas lamporna i marken på Henry Dunkers plats som ingenjörerna hoppade i vattnet ifrån i somras men som nu är vitt och där lamporna bildar stjärntecken i snön.

Men framför allt ska jag minnas stunden då man åter är i soffan, då mjukisbyxorna, koftan och de varma strumporna är på och då kaffekokaren puttrar till ljudet av Nyhetsmorgon.

/C.

Lyx av högsta rang.

Ah... En liten tvättmaskin. Tänk så mycket bekymmer man sluppit om man haft en liten tvättmaskin i badrummet. Endast en halvmeter stor på alla håll.

EWC1350 - Jag vill ha dig.

/C.

Blandade insikter.

En par av dagens insikter:

1. Om man somnar tidigt, typ tjugo efter nio, och vaknar halv fyra av en kombination bestående av mardröm och grannars, vad ska man kalla det... befästande av kärlek? - då ska man inte försöka forcera en omsomning utan gå upp göra något. Annars vaknar man zombiestyle när klockan ringer. Trust me.

2. Om mardrömmen som väcker en handlar om hur ens arbetsgrupp/vänner kör ett öråd på en (går varvet runt och berättar hur dålig man är och sedan röstar bort en från ön/magisteruppsatsen) - då är det troligtvis dags att konsultera en eller annan Mia Thörnblom-bok. Hur mycket det än tar emot.

3. Om man använder Le Creusets ugnsfasta form blir det roligt till och med att tillaga rotfrukter.

4. Om man tar ett rågbröd, brer med kaviar och sedan lägger på hackad rödlök och viker ihop smörgåsen och sedan tar en tugga - då färdas man mentalt och med the speed of light tillbaka till barndomens sommarlov, till havet och till sittbrunnen på Imagine I.

/C.

Oförskämt.

Idag är jag så där oförskämt nöjd med mig själv igen.

Inte nog med att jag läste ut en bok igårkväll (låter kanske konstigt, men att läsa klart böcker är inte en av mina fortes) utan jag lyckades också masa mig upp då klockan ringde sju. Detta trots att jag fortfarande var klarvaken då klockan slog fyra.

Inte nog med att jag masade mig upp i tid utan jag gjorde även färskpressad morotsjuice till mig själv.

Och inte nog med att jag drack färskpressad morotsjuice utan jag gick även på morgonpromenad och gjorde yoga.

Och inte heller nog (ni börjar märka av systemet här nu?) med juice och träning på morgonkvisten utan det blev också en väldigt produktiv pluggdag. Den där efterhängsna affärsidéplanen börjar minsann likna just en affärsidéplan nu, vilket onekligen bådar väl.

Efter denna produktiva pluggdag togs en runda på stan och vad händer då? Jo, vi trillar på Bodyshops rea och lyckas hitta Bodybutter för halva priset! Det är kanske inte min förtjänst så, men nöjd är jag likväl.

Nu sitter jag här, oförskämt nöjd, och väntar på att klockan ska slå godtagbar gå-och-lägga-sig-tid.

/C.

Mitt i natten-terapi.

När alla miljoner saker man ska göra snurrar i huvudet och man har svårt att somna då är ett knep att helt enkelt skriva ner det man tänker på.

Sagt och gjort.

/C.

Om att komma av sig.

Ack. Björn Ranelid, var har du varit hela mitt liv?

Idag på Stjärnorna på slottet (en favorit och ännu en tant-alert) berättade han hur människor dyker upp på hans föreläsningar ibland enkom för att höra honom komma av sig. För mig, som älskar att hålla tal mest för att jag hatar att hålla tal, kommer följande citat att följa med för alltid:

"Att leva är att komma av sig."

Det är även en fantastisk attityd att tackla människors missunnsamhet med.

/C.

Nyårslöfte.

Det brukar bli en rad små nyårslöften för min del. I år klumpar jag ihop dem till ett:

I år ska jag bli perfekt.

Det ska nog inte vara så svårt att genomföra.

/C.

Årskrönika a la jag.

Det ska tydligen skrivas årskrönikor nu. Här kommer min.

Våren 09: Ett enda dystert töcken, en tid så färgad av gråt att kroppen inte återhämtat sig utan fortfarande kräver ett par tårar då och då, för vanan skull. (Nu faller de dock alltid till saker som en dagismormor, en tomte som går på renpaus istället för kaffepaus, ett brev från Skottland eller en julklapp av mamma och pappa.) Våren slutade med ett tal som gick bra.

Sommaren 09: Ett sommarjobb som liksom pekade ut vägen för mig och soliga dagar i hängmattan.

Hösten 09: Perioden då mycket föll på plats och blev bra, väldigt bra. En tid präglad av bra människor, bra resultat, en dos stolthet och en rad spännande utmaningar.

2009 är över och 2010 kan bara bli ännu bättre.

/C.