Idag satt satt vi, jag och en härlig ny bekantskap, och talade om ambitioner, balans och det där med vänner. Om hur saker har en tendens att balansera ut sig. Om hur väsentligt det är att ha människor som alltid stöttar och aldrig glirar. Vi talade om hur det ofta blir så där att när saker är riktigt jobbiga och tråkiga så checkar någon av de där människorna, som alltid stöttar och aldrig glirar, in och utan att veta om det, och utan att veta att det är just då det behövs, lyckas de vända hela ens bild av livet som det är just nu.
Idag var det just så där jobbigt och tråkigt. Och just idag gick jag och hämtade ut ett paket som blivit skickat från Skottland. I paketet finner jag en pocket, Twilight, och ett underbart brev. I inledningen, efter grattishälsningen, läser jag följande: "Tänkte att vad du behöver allra mest nu - förutom att hänga med din kära vän Kiks förstås - är att få möjlighet att fly vardagen lite dåråva." (Hur i hela friden visste du det?!). Även om tårarna har runnit varje gång jag läst detta brev så känns det alldeles underbart. Det liksom balanserar ut sig, precis som vi sa innan idag.
Lagerström, jag saknar dig alldeles sjukt mycket.
/C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar