Farlig retorik. Jag trodde väl aldrig att jag skulle använda mig av det begreppet själv. Så arg som jag blev första gången jag blev beskylld för att använda mig av sådan retorik.
Att använda sig av farlig retorik innebär att man talar om något på ett sätt som gör att man alienerar, skjuter bort, eventuella samarbetspartners. Det är nära på ohyggligt att bli slagen på fingrarna för att man använder farlig retorik. Believe you me. Detta troligen för att den farliga retoriken är något man använder när man tror att man befinner sig bland allierade. Och det är alltid mer otrevligt att bli slagen på fingrarna av allierade än av fiender.
Idag var det Helsingborgs studentforum, vilket innebär att alla styrelser för Helsingborgs olika studentorganisationer träffas och talar om olika studentfrågor. Och just nu är läget känsligt på olika håll. Organisationer ska omorganiseras, vissa står inför stora hot, vissa står inför utmaningar, vissa är nya och håller helt enkelt på att organisera sig och vissa har varit med länge. Jag kan känna en oro i luften.
Nuförtiden medverkar jag i många möten som går ut på att lösa problemet som är min organisation. Vi är nämligen lite udda, lite ute på hal is och utöver det är vi väldigt, väldigt, kaxiga. Vi borde ju faktiskt förstå att det smartaste vägen just nu är att bara ge upp, foga in oss i leden, inse läget. Därför går det mesta jag gör just nu ut på att försvara vår existens och vår rätt till den förbaskade kårstatusen. Försvarspositionen är helt enkelt lätt att ta till. Och i en försvarsposition har man inte alltid is i magen direkt. Att folk fortfarande tror att vi på något vis kommer att gå under nästa år gör mig så lätt förbannad. Att folk tror att de är vår räddning. "Kom, gå med oss, låt oss hjälpa."
Förra året lackade jag ur för att jag tog det personligt, för att jag är lite stolt av mig. I år lackar jag för att folk inte förstår hur duktig mitt gäng är, hur mycket tid de lägger och hur fantastiska de är. Att få höra att "om du har en vice kan du få ta med honom eller henne". Om? OM?! (Det är ungefär då man blir barn på nytt och vill skrika "ja, jag har en vice och han hade slagit din vice i vad som helst när som helst, så det så!")
Så, ja. Retorik kan bli farlig. Och den blir det ofta när man menar väl och inte förstår bättre. Det är antagligen det som gör den farlig, för det man menar egentligen tolkas annorlunda än vad det är tänkt. Men jag kan bara inte förstå varför folk bara inte gör sig insatta. Varför tala om sådant man inte kan? Varför göra antaganden?
Nu ska jag slita mig ifrån detta enorma inlägg och istället städa min lägenhet. Ikväll kommer styrelsen över för att göra egen pasta och komma på ett nytt namn till vår organisation. Och kanske möjligtvis dricka litegrann vin.
/C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar