Om att vidga en eller annan vy.

Det är mycket man inte får göra om man har med kineser att göra. Vi måste akta oss noga för att inte framstå som en organisation som ... Ja, jag vet inte riktigt, men back off ska vi göra så att inte kineserna tror att de måste göra allt vad vi säger. (Attans, maktbegäret får ju uppenbarligen stryka på foten.) Vidare och av samma anledning får vi inte arrangera SFI-kurser tillsammans med Folkuniversitetet. Vi kan vara med, men inte styra på något vis. Det är lite spännande. Hur sjutton ska vi kunna arrangera våra utflykter och allt vi planerat?

Det är jätteroligt att vara kårordförande. Men ibland känner man sig som en flipperboll. Och jag trivs inte med ramarna. Men det är en annan historia. Nu ska här ordnas en kräftskiva/midsommarbuffé. Utan snapsvisor, för det gillar bara svenskar. (Puh. Det är mycket att tänka på.)

/C.

Mötesteknik och respekt.

Under veckans lopp har det blivit en del möten. Somliga spontana, somliga välplanerade och förberedda, somliga improviserade och somliga överraskande och nystartande. Det är väldigt lätt att bli ordförande men en sak har jag insett och det är att det inte är lätt att hålla möten. Och det är faktiskt precis vad du gör som ordförande, mest hela tiden håller du möten. Att bevittna storslagna ordföranden är något av det coolaste som finns. Precisionen, planeringen, retoriken, spelet, kunskapen och makten.

Jag deltog i ett nära på obehagligt möte häromdagen. Till saken hörde säkert att jag sovit dåligt och att jag kände att händerna inte slutade skaka hur mycket kaffe jag än klunkade i mig den dagen. Till större delen handlade det dock om att det inte fanns någon respekt för vår tid. Att dra över ett möte med en och en halv timme är att spotta på min tid och att spotta på det jag gör. När ordförandeklubban lät högre och högre allteftersom mötet blev mer och mer utdraget, som för att visa på någonslags beslutsamhet, visste vi inte om vi skulle skratta eller gråta.

Aldrig mer ska jag hålla dåliga möten. Alltid ska jag ha respekt för mötesdeltagarnas tid.

/C.

Kvällsliga tänkanden om kärlek.

Kan det vara så att det är nästan lika obehagligt att inse att man inte längre har kärleken i sig som det var att inse att kärleken som fanns förut inte var besvarad? Att känslan nästan blivit ett eget litet retfullt objekt att tråna efter? Det är ju isåfall faktiskt bara fantastiskt ologiskt och ett oblygt slöseri med hjärn- och hjärtkapacitet. Well, it ends now.

Nu återstår bara ett tomt blad. Och ett fantastiskt år som bara tagit sin början.

/C.

Kluven.

Bloggar liksom mer här nu.

/C.

I tid och i otid.

En fördel med att ha stressymptomet att vara dålig (inte dålig såklart, men mindre bra) på att sova är att man vaknar både i tid och i otid. I otid är bland annat kl. 1.23, 3.46 och den helvetiska tiden 5.45. Ibland, som idag, vaknar man i tid och i otid samtidigt. Låt mig förklara. Det är lördag och jag vaknade klockan åtta. Det betyder att jag endast skramlade ihop sex timmars sömn. Alltså egentligen i otid. (Lördagar bör ej börja innan 9.45.) Men det var liksom okej ändå. Det kändes till och med lite skönt och min underbara lördag blev någon timme längre. Det är antagligen detta som gjort att jag äntligen fått ändan ur och fått saker gjort: Böckerna till nya kursen är beställda, räkningarna är betalda. Pappersfakturor, onödiga mobiltjänster och hemtelefonen är avbeställda. Efter lunchen ska jag dessutom röja lilla lägenheten så att den är sanitär nog för att kunna släppa in tjejerna ikväll.

Underbara lördagar.

/C.

Måste bara ...

... skryta lite.

/C.

En annan sak man blir riktigt glad av.

Det är väldigt härliga människor som rör sig i de studentaktivas krets i Helsingborg nuförtiden.
Jag fick ett samtal ikväll. Han ringde bara för att berätta att de tycker att jag gör ett bra jobb. Det är svårt att i ord förklara hur mycket ett sådant samtal kan göra, men en sak är säker - det gör otroligt mycket!

/C.

Något man blir riktigt glad av.

På fredag ska jag och syskonen träffas i Lund, äta middag och gå på Inglourious Basterds.

En sådan sak kan lätt väga upp för elva jobbiga grejer.

/C.

Vidare klipptips.

Idag hittade jag ett klipp som med en gång fick mig att tänka på ett annat.

Sådana här luftiga nöjen kan man bara ägna sig åt på söndagar.

/C.

Måste vi verkligen göra jämställdhet till en valfråga?

Nej, nej, NEJ, Mona!

Jag planerar att sitta i många styrelser i framtiden. Jag vill inte sitta i en styrelse där lagen säger att fyrtio procent av ledamöterna skall vara kvinnor. Varför inte diskutera kompetens istället? Varför ställer man inte krav på styrelser att de ska vara till 100 procent moraliska? Eller att de ska ha rätt utbildning? Rätt fokus? Nä, men för allt i världen - tvinga in kvinnor. Då blir nog allt bra. För mig blir en platsen i en styrelse fullständigt värdelös om ledamoten blivit kvoterad in.

Det finns viktigare saker att fokusera på.

/C.

Två beslut.

Två dagar. Två svåra beslut. Igår blev det Ja och idag blev Nej. Igår handlade det om att ansöka om en plats på en kurs som jag verkligen vill gå men som jag egentligen inte har tid till. Idag handlade det om att fortsätta med ett projekt som i alla avseende verkar dödsdömt. Jag tror att det är rätt beslut för jag känner mig både peppad på grund av kursen och lättnad vad gäller det nedlagda projektet.

Men jag kan inte riktigt skaka bort rösten som säger att jag misslyckats.

/C.

Mitt hem är min b... krigszon?

Den var stor som min hand! Min hand, gott folk!

Vi börjar från början. Jag har en liten-liten men charmig-charmig lägenhet med stora fönster som solen lyser genom från arla morgonstund till sena kvällstimme. Detta betyder att jag oftast kilar in med skorna på fötterna raka vägen till balkongdörren fort som bara den för att vädra när jag kommer hem. Balkongdörren står alltså öppen i princip jämt. Till saken hör att duvor trivs bra på mitt balkongräcke och jag har efter detta året lyckats skrapa ihop en ordentlig duvskräck. Det har dock blivit tydligt att de drar sig för att faktiskt flyga in genom dörren. Det är nästan som vi har en liten överenskommelse. Till räcket, men inte längre.

Idag hörde jag dock en lustig liten duns i min balkongdörr och inser att det finns de som inte förstår sig på överenskommelsen och det är sländorna. Den var jättestor och dunsade vidare in i min lägenhet och när jag räckte mig efter Sydsvenskans B-del för att liksom vispa bort den inser jag att det nog inte finns tillräckligt med kulturnyheter i hela världen för att utgöra ett hot mot denna varelse som verkade vara som plockad ur Jurassic Park.

Det känns som att det alltid är något. Är det inte duvan som glor på en när man sover så är det märkena efter kofoten i dörren och är det inte grannarna som slåss eller alkisarna som skriker så är det en förbannat onormalt stor slända som stör mig.

Det värsta är att jag var i sådan panik (jag var banne mig på väg att ringa pappa som bor en halvtimme bort, eeh ja, jag är intelligent egentligen) att jag inte såg när den flög ut. OM den flög ut vill säga ...

/C.

Förmiddagsmöte.

Nu är det slut med lyxliret som inneburit en och en halv vecka med Elton John som sjunger från 05.56 till ungefär 06.56 då han inser att han blivit utmanövrerad av snoozeknappen och "morgonpromenader" som startar 10.00 istället för 06.00. Inte längre kan jag inbilla mig att jag ska vara på skolan/kårrummet klockan 8.00 för att istället dyka upp kring lunch.

För imorgon har jag ett möte. På förmiddagen. Det är nästan lite nervöst. Tänk om jag försover mig igen.

Men, som vi säger i Bjärred - Deblibla. (fonetiskt: De-bli-blA)

/C.

I natt drömde jag att exet var ute efter mig. And not in a good way.

Nu vet jag att saker och ting börjar dra ihop sig. Då sover jag nämligen dåligt och när jag väl sover drömmer jag otrevligheter. Härom natten drömde jag att det landade en farkost på mina föräldrars tak. Ett tiotal män promenerar ut och undrar på franska hur jag ska lösa det här nu då? När jag öppnar munnen för att svara så svarar jag inte på franska utan på riktigt dålig engelska. Det var obehagligt men inte så obehagligt som inatt.

Inatt öppnade jag ett skåp, ett sådant skåp som finns i omklädningsrummen i de amerikanska footballfilmerna, ett sådant skåp med ventilation upptill. Det var genom de springorna jag såg att något konstigt fanns innanför. När jag öppnar är det en person som står där. Där ögonen egentligen ska sitta finns bara två hål och blod har krypit ner för kinden och levrat sig där. Huvudet hänger på ett konstigt vis och jag märker till slut snaran runt halsen och ser att personen inte alls står utan hänger ifrån taket i skåpet. Tårna nuddar golvet. I de två skåpen bredvid upptäcker jag två personer till som gått samma öde till mötes.

Bakom mig hör jag plötsligt en låg, hes och nästan raspig röst.

- Du skulle ju göra det här, Cecilia. Du skulle ju göra det. Du har inte gjort vad du skulle. Nu blev jag tvungen att göra det istället.

Jag försöker stammande och stakande förklara för honom att jag tycker att det hela var en väldigt dålig deal, vi kommer ju att åka fast för det här, det kommer ju aldrig att gå!

Han måste döda mig. Han står böjd över mig med en hand över min hals och jag vaknar när jag ser kniven glimma i ögonvrån.

/C.

Obs. Killen är i verkligheten inte på något vis benägen att begå mord. Och skulle han vara det så hade han genomfört sina onda dåd något mer genomtänkt.

Igår dog jag och hamnade i jeanshimlen.

Det började med ett mindre inferno. Jag som, om man vill uttrycka det snällt, är något av en shoppingnovis har länge hoppats på att de perfekta jeansen bara ska trilla ner från ovan och sitta som en smäck. Det har ännu inte hänt. Därför valde jag istället att besöka en galet duktig jeansconnoisseur som inte är rädd för att säga vad hon tycker. I en evighet stod jag begravd under ett jeansberg, testade par efter par så att svetten lackade och mina lår rodnade efter alla skinny-skinny jeans. Men det gav resultat. Jag är nu ägare till inte mindre än två par ljuvliga jeans som jag idag går och klappar lystet på emellanåt.

/C.

Nattliga tänkande.

Någongång har någon försökt bryta sig in i min lägenhet. Jag vet detta eftersom det är märken kvar på dörren. Det hände emellertid innan det blev min lägenhet. Det är lite obehagligt. Någongång ska jag sätta upp ett sånt där skydd för låset som mina grannar har. Jag tröstar mig med att risken att någon skulle ge sig på min lägenhet igen är ganska liten (peppar peppar, så jäkla mycket peppar).

Under tiden gör jag upp olika in case of-planer och funderar på om jag borde ha en kniv i nattduksbordet, jag har ju ingen chans att ta mig in i köket om någon faktiskt skulle försöka. Undrar om det finns allmänna råd om sådant någonstans? "Så här gör du om nu någon bryter sig in hos dig när du sover."

På CSI igår natt tyckte ett psycho att en tjej flirtade med honom i baren så han följde efter henne hem, våldtog henne (för tjejer brukar säga nej när de egentligen menar ja) och skar av hennes och hennes fem rumskompisars halspulsådrar. När hennes mamma ringde till hennes mobil var det en av kriminalteknikerna som svarade och fick berätta att dottern var död.

Så undrar jag varför jag inte kan somna.

/C.

Nattliga hushållsbestyr.

Jag arbetar starkt efter parollen att om du inte har somnat en kvart efter att du gått och lagt dig så ska du gå upp och göra något annat. Jag har fått mycket städat genom denna paroll.

Diska skall man dock inte göra på natten. Det är lätt hänt att man då förstör två glas i en smäll.

/C.

Mamma, nu måste jag till IKEA.

Antagen.

Den förste september börjar kursen Hälsofrämjande ledarskap och nu så även för mig. Krisen är därmed över.

Pheeuw ...


/C.

Axelmakter och allianser?

Med Ternheim i bakgrunden, med en skål melon vilandes på magen och med solbrillorna på näsan plöjer jag genom Chockdoktrinen - Katastrofkapitalismens genombrott. Det spelar ingen roll om man är för en fri marknad eller ej, detta är underbart fängslande författeri. Än så länge ställer Klein bara Friedman mot Keynes och det kan tyckas hur tråkigt som helst, men hon lyckas koppla ihop elchocker och tortyr och likna det vid chocken efter en katastrof och politikers tendens att utnyttja krisen för att göra om marknaden. Precis som man rensar individens psyke rensar man här samhället och dess historia och passar på att göra om samhället till något annat.

Jag har dock ett problem. De senaste dagarna har jag stött på begreppet axelmakt lite här och där, och nu även i Chockdoktrinen och insåg att jag inte vet vad det är för något. Jag drar mig till minnes ett spel, Axis & Allies, som jag inte heller kan men vad jag förstår handlar om andra världskriget. Axelmakterna under WWII var Tyskland, Italien och Japan (thank you Wikipedia). När George W. Bush i sitt State of the Union 2002 talar om ondskans axelmakter är det Irak, Iran och Nordkorea han talar om.

Nu undrar jag följande: är en axelmakt per definition ond och därmed ett subjektivt begrepp? Under WWII slogs alliansen mot axelmakterna men vad är egentligen skillnaden på allians och axelmakt om det inte är ondskan?

Ska googla vidare.

/C.

Förresten, länken ovan är väldigt bra, där finns alla States of the Union, även Obamas första som Jon Favreau skrivit om jag inte är helt fel på det.

Frukostinsikt.

Jag har kommit på det nu! Den perfekta frukosten är komponerad!
Detta är det förfarande som krävs:
1. Skiva bananen med den vassa kniven.
2. Häll lopp- och linfrö direkt på bananen. Den vassa kniven gör att fröna lägger sig fint på bananen. Alltså - viktigt med den vassa kniven.
3. Fem hackade hasselnötter på det. Är det valnötter är det dock bäst att ta fyra och istället krasa ihop dem i handen.
4. Fyra skivade katrinplommon. (Jag vet att det bara är jag, gamlingar och den korkade björnbusen som äter dem men jag älskar dem, so sue me.)
5. Nu är det dags för de frysta blåbären.
6. Det sista och kanske klurigaste är filen. Den vanliga A-filen hälls på först, den får stå för att det blir lagom blött. Den smaksatta A-filen hälls på lite fint i mitten.

Till detta - grönt te och juice. (Eller som just nu när undertecknad lider av troligen inbillad B2-brist - grönt te och mjölk.)

Tada!

/C.

Måndagsdisciplin.

Cecilia till mor på vägen hem till Helsingborg igår eftermiddag:

- Oj du mamma, detta kommer bli en vecka som kommer att sätta självdisciplinen på prov. Jag har massor jag vill göra och inte en enda av någon annan bestämd tid.

Nu lät det väl snarare ungefär så här:

- Shit mamma, denna veckan kommer bli kämpig, det är skitmycket jag vill göra och jag har inga tider att passa och det är liksom inte någon som kommer kolla mig liksom.

Hur som helst så började det dåligt. Morgonpromenaden blev av först klockan tio, frukosten blev lunch och heldagen på kårrummet blev bara en halvdag. Men - det blev en morgonpromenad, det blev en del kårande och det blev till och med en runda på gymmet och två tvättade tvättar. Lägg till detta en middag ute i trevligt sällskap och du har dig en ganska fin måndag.

Det här med självdisciplin är emellertid uppenbarligen något för mig att fortsätta träna på.

/C.

Ännu en helg i Bjärred.

Det har firats femtioettårsdag i Bjärred i helgen. Det har varit bio, golf för somliga, massvis med läsning i hängmattan för somliga andra och middag på underbar ny restaurang i Lomma. Helgen avslutades med schackturnering.

Jag vann inte. Skyller på kaffe- och datorabstinensen som gjorde hjärnan skakig.

/C.

Utsikt från en hängmatta.

I en hängmatta dyker det ofta upp mängder av idéer att skriva i en röd Moleskin.

Det är också en väldigt bra plats att läsa Madame de Pompadour på.

/C.