Något fantastiskt är det med att möta och prata med de nya. Inget fel i de gamla för den sakens skull, underbara är de och jag kan sakna dem något galet mellan varven. Men den där fräschheten, de nya idéerna och den nya kraften ... Taggad blir man och inte lite heller. Jag kan ju inte låta bli att känna mig lite gammal och grå när jag sitter där, ungefär som när det blev förklarat för mig för två eller tre år sedan att jag var "som trädet i Pocahontas" ... Tack grabbar, det finns nog inget så hot som världens äldsta träd. Nej, nu ska vi inte ta det för sanning utan i stället fokusera på de nya och det nya året. Fantastiskt är det.
Idag har jag skrivit på uppdragsbeskrivningen för personen som ska anställas i september. Det hela känns ganska mäktigt faktiskt. Och lite märkligt. Här ska jag som jobbar ideellt trettio timmar i veckan anställa en person vars lön jag ansökt om och som ska arbeta tio timmar i veckan. Men jag är inte bitter. Nej, det är trots allt långt mer mäktigt än märkligt. And I'm loving every bit of it. Jag hoppas bara att jag en dag får göra precis samma saker som idag, men med lön. Lön hade varit fint. Det finns nämligen för mycket krämer på Bodyshop och för många böcker på Akademibokhandeln för att jag ska kunna vara fattig länge till.
Uppenbara problem med att hålla mig på någonslags spår gör att jag ger upp med bloggandet för idag.
Jag som egentligen skulle skriva om min tendens att säga samma sak tre gånger om och om hur dålig mötesteknik det är. Ah well.
/C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar