En promenad med Jossan.

Vid de sällsynta tillfällen då jag och Jossan befinner oss i Bjärred samtidigt brukar vi gå på kvällspromenad. Det händer ungefär två gånger om året. Vi brukar lyckas få in två ytterligare gånger under året då vi ses men det är en historia för en annan dag. Idag handlar det om våra kvällspromenader som vi tar när vi båda är i Bjärred. Vi ses vid samma korsning som vi setts vid alla gånger då vi tagit våra promenader som vi tagit i princip sedan högstadietiden, skulle jag tro. Det är närmare tio år sedan, lite hastigt räknat så där. Tre år på Campus, tre vilseår med ströjobb, tre år på gymnasiet och ett år på högstadiet. Detta är så klart räknat i mina tio år, Jossans år är betydligt mer strukturerade, hon har inga vilseår i bagaget. (Herregud, jag glömde först bort gymnasieåren och fick det till sju år, vilket inte är så mycket men TIO ÅR ... Det är galet många år.)

Hur som helst har vi alltså de senaste tio åren träffats vid samma korsning och gått på promenad. Idag ville Jossan titta på solnedgången så länge som möjligt så vi gick rundan åt andra hållet vilket stundvis blev förvirrande, men vi klarade av det ändå.

Vi går där och pratar om vad vi gör och om vad våra vänner gör. Om sådana vänner vi har kvar och om sådana vänner som vi undrar var de blev av. Om vad vi gör nu och vad vi ska göra senare. Det vilar något rofyllt över de här promenaderna, inser jag nu. Kombinationen av att komma hem till Bjärred, till samma korsning och till samma underbara Jossan ... Det blir inte bättre.

/C.