Kalla morgonminnen.

Nästa gång jag tvekar inför att ge mig ut på morgonpromenad i ett kallt, mörkt och snöigt Helsingborg ska jag minnas den snötäckta Kärnanparken där snöflingorna dansade i skenet av lyktorna i marken under de höga träden. Jag ska minnas Norra hamnen som ligger öde och stilla men där man ändå hör en fiskebåts tuffande i fjärran. Jag ska också minnas lamporna i marken på Henry Dunkers plats som ingenjörerna hoppade i vattnet ifrån i somras men som nu är vitt och där lamporna bildar stjärntecken i snön.

Men framför allt ska jag minnas stunden då man åter är i soffan, då mjukisbyxorna, koftan och de varma strumporna är på och då kaffekokaren puttrar till ljudet av Nyhetsmorgon.

/C.