Observerad.

Jag har blivit observerad och det är lite av en speciell upplevelse.

Tvåorna har metodkurs och ett par av kårhjältarna väljer att använda kåren som studeringsobjekt. Det innebär att de tre metodmoment (intervjuer, observationer och enkäter) som de ska lära sig ska genomföras med kåren i fokus.

Och jag har således blivit observerad i min roll som ordförande för sagda kår.

Mer precist innebär detta att när jag höll styrelsemöte igår och frukostmöte imorse så hördes ett "skrafs, skrafs, skrafs" (penna på anteckningsblock) så fort jag sa något, hummade, åt på en kaka, skrattade, lutade mig framåt, kliade mig på näsan, lutade mig bakåt.

Att bli observerad är något som alla bör bli med jämna mellanrum. Det är ett alldeles speciellt sätt att få en bild av hur man arbetar och hur man uppfattas och det är fullständigt ovärderligt för någon som vill bli bättre på det de gör. Jag pendlar uppenbarligen mellan varenda möjlig pose, känsla, röstläge och grimas som finns - på ett enda möte. Är det bra? Är det dåligt? Visar det på närvaro och deltagande eller visar det att jag är obalanserad och rastlös? Det vet jag inte än, men det ska jag ta reda på.

/C.