På två sekunder kan man bli hur irriterad som helst. Det finns mycket gott med Facebook. Facebook är en bra sak. Men nu börjar det bli lite för mycket. Jag tror att man måste ta lite ansvar för det man skickar ut och det man förmedlar. Människor lägger ut sitt dåliga självförtroende för att få bekräftelse i kommentarsfältet. Människor gnäller över att de sovit dåligt. Över att livet är dåligt. Över att det är kallt utomhus. Över att de inte har något att göra.
Vill jag veta det? Inte någonstans någongång vill jag veta det.
Och det sista jag vill är att behöva tänka på cancer. Jag lovar att jag tänker på cancer så ofta jag kan, behöver och måste tänka på cancer. Men resten av tiden vill jag kunna slippa tänka på cancer. Och precis så är det nog för de allra flesta. För det är bara att inse - alla känner någon som har eller har haft cancer.
Nu tänker jag vara sur en liten stund. Sur på folk, på Facebook och sur på cancer. Och sedan tänker jag gå och ha en fruktansvärt trevlig lördagkväll med några av Helsingborgs bästa tjejer.
/C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar