Igår var det första september och därmed introduktionsföreläsning. Naturligtvis var det problem med schemaläggning och litteraturlistor. Och det är fine, vi är vana nu och jag orkar helt ärligt inte bry mig om småsaker. Läraren ville dock inte inse att hennes misstag ställt till det för oss, att hon misslyckats med sin uppgift. Vidare vägrar hon att ordna upp det varpå jag blir dödligt förbannad. Och förklarar för henne att hon gjort fel och att hon fortsätter att tackla problemet fel. Lösningen blir att jag får ansvaret att kopiera upp boken som hon glömt att kolla upp. Atmosfären var minst sagt ansträngd.
Idag ringde hon och bad mig komma upp. Då hade hon insett att jag företräder studenterna. (Oops, du kanske skulle läst på min kårpiké perhaps?) Det är lite kruxigt att förklara för en lärare att hon har attitydproblem. Hur gör man det utan att det blir personligt? Jag tror att jag till slut lyckades krångla mig förbi alla bortförklaringar som kom flygandes mot mig och jag hoppas att det jag sa gjorde något slags intryck. Men det är ju inget snack om att jag gått och blivit Campus alldeles egna surkärring. Med ett drag av maktfullkomlighet.
Maktfullkomlighet är för övrigt ett härligt ord att uttala men ett högst vidrigt ord att bli förknippad med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar