Lite om hur det blivit så här.

Förstår ni att det att detta är min styrelse? Jag har tydligen svårt att förstå, så jag blir lite handlingsförlamad. Detta resulterar i att jag diskar en massa, plockar undan och försöker vara übertrevlig mot alla nya studenter som tror att de blir utkastade om de inte betalar kåravgiften omedelbart. Jag hinner smida planer och jag hinner fråga de andra om hur det går. Värdefullt, fruktansvärt värdefullt.

Ikväll pratade jag med en som var med i styrelsen förra året. Vi funderade över hur det kan vara en så påtaglig skillnad. Vi var ju ett fantastiskt gäng även då. Men det var mycket problem. Vi var förvirrade. Och jag var ofta arg under höstterminen. Väldigt arg, väldigt ofta. Frustrerad är väl nyckelordet. Och jag blev myterist. Istället för att gjuta olja på vågorna valde jag att bli en riktig pain in the ass.

Till vårterminen började vi bli varma i kläderna och saker gick bättre, men nu i efterhand förstår jag ju att jag hela tiden simmat och simmat men aldrig kunnat få huvudet över vattenytan. Lite efter, hela tiden.

Det är kanske inte så konstigt att jag har svårt att vänja mig vid detta nya.

/C.