Nu är den inlämnad, kandidatuppsatsen. Det betyder att vi efter tio veckors läsande och diskuterande och ett par dagars slit till slut kunnat skriva våra namn på den underbara skriften Det kunskapande teamet - Att leda kompetenser. Det innebär att det nu finns en helt ny teori ute om vad som krävs av en ledare för att skapa ett team där kunskap inte bara används utan dessutom utvecklas. Teorin kan sammanfattas i de fem förutsättningarna:
- Social kompetens
- Förståelse för varandras kompetens
- Självständigt arbete
- Förekomsten av kunskapsarenor
- Möjlighet att ifrågasätta
Alla förutsättningarna kan ledaren skapa, bibehålla och utveckla genom att skapa ett teamklimat där dessa förutsättningar finns men framförallt skapas detta klimat genom ledarens agerande - vill inte ledaren själv utveckla kunskap kommer detta inte heller att ske.
Så är det. Och jag är nöjd. Otroligt nöjd. Inte så mycket för att uppsatsen är snygg (den behöver fortfarande puts) och inte heller för att teorin är galet bra (vilken den i och för sig är) utan för att vi har lyckats få ihop en uppsats med minimalt magsår. När andra har sjungit oändliga klagosånger har vi haft roligt. När andra suttit inspärrade i grupprum har vi ätit glass i solen. När andra bråkat har vi litat på varandra och bidragit med vad vi kunnat. Det är detta som gör att jag gärna tar de kompletteringar som möjligtvis dyker upp - för vi har banne mig lyckats komma på något bra och dessutom haft roligt. (Sedan att layouten inte är vår bästa, det får man ta.)
Nu ska här sovas, för ja, det var ett tag sen, minst sagt.
/C.
Ps. Till underbara "Taking home the bacon" - Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar