Misslyckande.

Jag har gjort dåligt ifrån mig och jag är inte nöjd. Jag har låtit egna processer stå i vägen för det stora syftet, jag har misslyckats med att ta bort min person från min roll. Det är en sådan grej som är knepigt med att vara, ja, jag vet inte ens vad jag ska kalla det... Ledare är det inte, för det går inte att vara en dålig ledare, det är ungefär lika motsägelsefullt som att benämna en fyrkant som rund. Antingen är man det eller så är man inte. När man gör fel då är man helt enkelt bara ordförande, en ordförande som gör fel, en ordförande som inte tar itu med organisatoriska bekymmer innan det blir organisatoriska fel.

Man ska inte plocka in sin person i sådana här sammanhang. Irritation är personligt. Stresskonen är personlig. Det ligger helt på eget ansvar att sådant inte går ut över organisationen som man har ansvar för. Där har jag misslyckats.

"Man är inte mer än människa", sägs det. Ibland önskar jag att jag vore åtminstone människa, säger jag. "Det är ensamt på toppen", säger man till mig. Är det då värt att vara på toppen, undrar jag?

Ja, det är en sådan dag idag. Dock slutade den med lite Grey's, lite vin och lite vän - så läget är långt ifrån så illa som det låter.

/C.