Det är ju inte vidare lönt att sticka under stol med att jag emellanåt undrar vad det är jag håller på med. Jag menar, vilken vettig människa springer från ett möte till ett annat med andan i halsen och med en skräck för att inte alla papper är printade och medtagna?
Vilken vettig människa får mindre panikångest för att andra inte packar ihop sin datorväska fort nog? Vilken vettig människa lägger upp sitt liv på ett sådant vis att det emellanåt känns som att man gör ungefär femton miljoner saker halvdant och inget heldant?
Det är sådant som kan snurra i huvudet, speciellt på måndagarna så som de ser ut nu för tiden. Men varje gång kommer insikten: Det är värt det, det är vettigt och det är riktigt roligt. Bara den där härliga känslan som kommer då man märker att det som allt som oftast verkar vara luft ibland faktiskt resulterar i något vettigt.
Om det så bara är ett dokument med lite underskrifter på.
/C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar