Nu är det fint.

Gissa vem som sitter på balkongen med ett glas tomatjuice och riktigt gammal jazz och bloggar?

Livet går härligt lugnt nu. Dagen inleddes med en promenad vid ravinen - det har gått och blivit riktigt lummigt där borta nu. På jobbet sitter vi ute på terassen och fikar och när jag promenerar hem slår det mig att jag faktiskt har tid. Massor med tid. Massor med härlig tid. En kvart spenderade jag därför på cykelmakarens trappa och insöp en massa cykelkunskap. Så nu har jag en hel cykel att ta mig till mina många och fruktansvärt viktiga möten på Rådhuset med. Det där var ju dock överdrifter så det stod härliga till. Cykeln är långt ifrån hel, med endast frambroms och ett däck som måste bytas. Och mötet, ja det är ett och bara lagom viktigt. Men lika glad för det är jag!

Nu ska jag tydligen strosa ner till havet med en fröken med trasiga strumpbyxor.

/C.