Om misstag och mentorer.

Jag har en fruktansvärd tur att ha en väldigt bra mentor.

När livet är kaos blir det där kaffet inte bara en inspirerande stund med någon som har varit med om det mesta, utan det blir också en stund då man får perspektiv på saker och ting. Man inser att man bara är i sin karriärs absoluta begynnelse, att det finns en lång och rolig framtid efter den fjärde juni 2010, att kaoset är en storm i ett vattenglas.

Det gör ont att göra misstag, det svider att vara dålig och det smärtar att vara ensam en kväll som denna. Men (klyschvarning) det är misstagen som gör en bättre och man blir nog bara ett riktigt misslyckande om man inte lever i sitt misstag en stund och lär sig av det. En bra mentor gör den där stunden lite kortare tror jag minsann.

Fast jag får nog erkänna att det hade varit bra skönt just nu att bara ... slippa.

/C.