Du kan inte vinna dem alla.

Idag hölls vår sista föreläsning och snart är det den fjärde juni och vi ska gå ut och hoppas på att bli mellanchefer med en ingångslön på tjugosex tusen kronor.

Spännande värre.

Som mellanchef är allt svårt så det är mycket vi ska komma ihåg. Vi ska komma ihåg att lyssna, att reflektera, att ha självinsikt, att ibland plocka ur disken ur diskmaskinen men inte för ofta för då kan våra medarbetare ta väldigt illa upp.

Tvi vale.

Ledarskap är inte kul nu. Ledarskap handlar inte om att vara sig själv och det handlar inte om att göra bra saker i och för en bra organisation. Ledarskap verkar handla om något konstigt martyrskap och jag kan bara inte låta bli att se albinomunken i Da Vinci-koden framför mig.

Med den där taggrejen runt låret och piskrappens vinande.

"... Förlåt mig, underbara medarbetare. Förlåt mina synder som er chef. Förlåt för att jag valde att ta ansvar för det här. Förlåt för att jag tycker att det är roligt att leda, styra och utveckla. Förlåt, förlåt, förlåt för att jag tror mig klara av det. Och framförallt - förlåt som f a n för att jag inte är perfekt."

Nä. Du kan inte vinna dem alla. Det är nog vad jag väljer att ta med från denna vår sista föreläsning. Frågan är bara hur länge man ska behöva piska sig för att för man förlorat någon? Hur många rapp för att man inte kan läsa tankar? När är synderna sonade?

/C.