Om könskvotering ännu en gång.

Idag lyssnade vi till kvinnan som har den längsta arbetstiteln jag sett på länge och som blev utnämnd till bråkigaste kvinna 2008. Hon heter Carina Lundberg och hon berättade för oss om hur man bråkar och varför bråk är viktigt i bland annat styrelsearbete. Hon talade också om jämställdhet. Jag är helt och totalt fed up på jämställdhetsdiskussioner. Det finns nämligen inget att diskutera längre. Antingen tror man att kvinnor inte klarar av lika mycket som män och då är man en relik som borde vara död och begraven sedan länge. Eller så tror man på alla människors lika värde, lika ansvar, lika möjligheter och lika skyldigheter. Det förra synsättet finns också att hitta hos sverigedemokrater och andra som tror att man kan kategorisera människor efter av människan opåverkbara faktorer. Dessa reliker är det inte värt att tala med. Den andra gruppen är det bara att hålla med.

Trodde man i vart fall.

Nu vill man från vänsterhållet lagstifta könskvotering. Och detta kommer från de som faktiskt förstår värdet av kvinnors närvaro i näringslivets högre skift. Varför vill man utsätta duktiga kvinnor för något sådant? Att detta är en metod som bryter strukturerna går knappast att argumentera mot. Men det innebär också ett offrande av minst en omgång högst kompetenta kvinnor. Att ta sig in i ett styrelserum som kvinna torde vara utmanande nog. Att göra det som inkvoterad? Tala om att behöva försvara sin närvaro. Dessa kvinnor kommer dessutom att slungas in i, efter kvoteringens principer, de allra värsta gubbrummen. De som allra mest "behöver" kvotering. Vill man in där? Hell yes. Vill man in där på dessa premisser? Tror inte det va.

Det är lätt för kvinnor som inte ämnar hamna i ett styrelserum att hävda könskvoteringens fördelar. Alla är vi överens om att det är för ett värdigt syfte. Men metoden ... Jag kan inte annat än att tro att detta faller väldigt väl in i den svenska kvinnojantens lilla box. "Skyll dig själv du kvinna som vill mer och vill ha mer - vi ordnar in dig så kan du få klara dig bäst du vill. När du stångat dig blodig tänker vi naturligtvis välkomna dig tillbaka in i den kvinnliga tryggheten som en personalchefstjänst innebär."

Det var för övrigt en väldigt bra föreläsning som hölls på MiH:s Frukostklubb på Dunkers imorse. Efteråt fick jag höra att det var väldigt mycket jag, detta med bråkigheten. Och ja, det är väl inte så mycket att argumentera om.

/C.