Om gränsöverskridande ledarskap.

Förr i tiden strosade kunden gata upp och gata ner för att införskaffa det han ville ha, eller ja, en hon var det väl troligtvis. Hon gick alltså gata upp och gata ned, kikade in hos slaktaren och köpte en skinkstek, tittade in hos bagaren och köpte en limpa, gick vidare till konditorn och skaffade sig något sött till kaffet. Så gjorde hon. Mannen var och jobbade så att kvinnan kunde strosa. Sedan utvecklades saker och ting. Industrin utvecklades, männen for i krig, kvinnorna blev tvungna att arbeta för att kunna handla och kvinnorna insåg att det var kul att jobba (och rösta men det är en annan historia) och mindre kul att strosa. Let’s face it, enda fördelen var ju att få flirta lite med bagaren, eller slaktaren för den delen.

Any who. Här är vi idag. Alla arbetar, alla tjänar pengar och alla vill köpa bra saker för sina pengar. Vi ställer krav på våra leverantörer. Vi struntar i att flirta med dem och kräver istället helhetslösningar. Detta ställer till det för verksamheterna. De måste utvecklas i takt och kunna erbjuda allt som kunden vill ha. Detta gör att människor måste börja arbeta tillsammans. Ekonom som plåtslagare, socionom som personalvetare, receptionist som massös. För att tillfredställa kundens behov måste företagen ha många kompetenser som arbetar sida vid sida. Och när människor arbetar över organisatoriska gränser arbetar de gränsöverskridande, tänka sig.

Det största kruxet i detta utsätts chefen för. Stackarn som var ekonom så bra att han blev chef över alla ekonomer måste inte längre bara lära sig att vara chef över ekonomerna, han måste också lära sig att chefa över socionomer, receptionister, massöser och plåtslagare - allt på samma gång. (Vad detta exempelföretag sysslar med vet jag inte men det låter onekligen som en spännande arbetsplats.)

Vad vi ska lära oss här, vi som vill kunna leda och utveckla serviceintensiva företag, är att det finns fem perspektiv att se denna nya problematik utifrån. Det finns det professionella perspektivet givetvis: Hur hanterar du de olika professionernas egenheter? En ekonom tänker ju på sitt vis och plåtslagaren på sitt. Ett annat perspektiv är det personliga: Hur skapar man relationer mellan socionomen och receptionisten till exempel? Ett tredje perspektiv är det kulturella: Massösen har ju sin kultur i vilken det med största sannolikhet är okej att ta på varandra, medan plåtslagaren har sin kultur i vilken man tar mest på … plåt? Det fjärde perspektivet är det strukturella: Hur styr du upp en organisationsstruktur då alla dina medarbetare är vana vid olika? Ansvarsområden och rapporteringssystem är exempel på denna problematik. Det femte och sista är det instrumentella perspektivet: Hur ska du lyckas styra alla dessa i samma skuta med samma mål? Vilka verktyg använder du? Budgetstyrning? Målstyrning?

Ja, det är mycket att ta hänsyn till.

Som tur är finns det tre olika roller som en ledare kan ta för att arbeta med detta. (Personligen tycker jag att detta mest liknar faser, men det orkar jag inte bråka om nu.) Dessa tre roller är hursomhelst:

1. Initera och etablera. Detta är ungefär vad det låter som.

2. Driva och utveckla. Detta är också ungefär vad det låter som.

3. Stödja och underlätta. Märkligt nog så är detta också ungefär vad det låter som.

För att sammanfatta: Att arbeta gränsöverskridande kan vara utmanande men ser du till att vara en bra människa och en bra chef så kommer säkert även detta att gå som en dans på rosor. Skulle du råka vilja veta mer så har Ulrika Westrup och Jan.E Persson (2007) skrivit en hel bok i ämnet. Som av en händelse ska vi tenta av just denna bok på måndag.

/C.