Cecilias görande och tänkande.

Fullständigt otrogen.

2010-04-08T20:07:00.004+02:00

Ja, jag har helt fräckt och utan att meddela er, mina sju trogna läsare, att jag börjat blogga på cecilialarsson.nu istället.

Ni är förstås varmt välkomna dit! Det är lite snyggare, lite enklare och mycket bättre.

För sakens skull måste jag meddela att det blev ganska prick ett år och väldigt prick 301 inlägg på världens längsta URL: cecilialarssonsblogg.blogspot.com.

Så det är ju inte utan en gnutta samvetskval och en nypa melankoli som jag nu går vidare i livet.

/C.

And you'll begin to wonder why you came.

2010-03-29T08:36:00.003+02:00

Step one you say we need to talk

He walks you say sit down it's just a talk

He smiles politely back at you

You stare politely right on through

Some sort of window to your right

As he goes left and you stay right

Between the lines of fear and blame

You begin to wonder why you came

Where did I go wrong, I lost a friend

Somewhere along in the bitterness

And I would have stayed up with you all night

Had I known how to save a life

Let him know that you know best

Cause after all you do know best

Try to slip past his defense

Without granting innocence

Lay down a list of what is wrong

The things you've told him all along

And pray to God he hears you

Where did I go wrong, I lost a friend

Somewhere along in the bitterness

And I would have stayed up with you all night

Had I known how to save a life

As he begins to raise his voice

You lower yours and grant him one last choice

Drive until you lose the road

Or break with the ones you've followed

He will do one of two things

He will admit to everything

Or he'll say he's just not the same

And you'll begin to wonder why you came

Where did I go wrong, I lost a friend

Somewhere along in the bitterness

And I would have stayed up with you all night

Had I known how to save a life

The Fray - How to Save a Life

En ansökan.

2010-03-28T21:29:00.004+02:00

Idag har jag ägnat större delen av dagen åt att skriva en ansökan till Skåne Nordvästs Traineeprogram. Att jag vill in i den värld man kallar kommun är ju inte längre något att varken försöka förtränga eller att hymla om.

Så nu vill jag att ni håller tummarna ännu en gång.

/C.

Alumniföreningen: uppföljning.

2010-03-25T23:07:00.002+01:00

Jodå, det gick vägen och jag kommer att vara med i styrelsen det närmsta året.

Och det ska bli så förbaskat roligt!

/C.

Om gränsöverskridande ledarskap.

2010-03-20T18:19:00.004+01:00

Förr i tiden strosade kunden gata upp och gata ner för att införskaffa det han ville ha, eller ja, en hon var det väl troligtvis. Hon gick alltså gata upp och gata ned, kikade in hos slaktaren och köpte en skinkstek, tittade in hos bagaren och köpte en limpa, gick vidare till konditorn och skaffade sig något sött till kaffet. Så gjorde hon. Mannen var och jobbade så att kvinnan kunde strosa. Sedan utvecklades saker och ting. Industrin utvecklades, männen for i krig, kvinnorna blev tvungna att arbeta för att kunna handla och kvinnorna insåg att det var kul att jobba (och rösta men det är en annan historia) och mindre kul att strosa. Let’s face it, enda fördelen var ju att få flirta lite med bagaren, eller slaktaren för den delen.

Any who. Här är vi idag. Alla arbetar, alla tjänar pengar och alla vill köpa bra saker för sina pengar. Vi ställer krav på våra leverantörer. Vi struntar i att flirta med dem och kräver istället helhetslösningar. Detta ställer till det för verksamheterna. De måste utvecklas i takt och kunna erbjuda allt som kunden vill ha. Detta gör att människor måste börja arbeta tillsammans. Ekonom som plåtslagare, socionom som personalvetare, receptionist som massös. För att tillfredställa kundens behov måste företagen ha många kompetenser som arbetar sida vid sida. Och när människor arbetar över organisatoriska gränser arbetar de gränsöverskridande, tänka sig.

Det största kruxet i detta utsätts chefen för. Stackarn som var ekonom så bra att han blev chef över alla ekonomer måste inte längre bara lära sig att vara chef över ekonomerna, han måste också lära sig att chefa över socionomer, receptionister, massöser och plåtslagare - allt på samma gång. (Vad detta exempelföretag sysslar med vet jag inte men det låter onekligen som en spännande arbetsplats.)

Vad vi ska lära oss här, vi som vill kunna leda och utveckla serviceintensiva företag, är att det finns fem perspektiv att se denna nya problematik utifrån. Det finns det professionella perspektivet givetvis: Hur hanterar du de olika professionernas egenheter? En ekonom tänker ju på sitt vis och plåtslagaren på sitt. Ett annat perspektiv är det personliga: Hur skapar man relationer mellan socionomen och receptionisten till exempel? Ett tredje perspektiv är det kulturella: Massösen har ju sin kultur i vilken det med största sannolikhet är okej att ta på varandra, medan plåtslagaren har sin kultur i vilken man tar mest på … plåt? Det fjärde perspektivet är det strukturella: Hur styr du upp en organisationsstruktur då alla dina medarbetare är vana vid olika? Ansvarsområden och rapporteringssystem är exempel på denna problematik. Det femte och sista är det instrumentella perspektivet: Hur ska du lyckas styra alla dessa i samma skuta med samma mål? Vilka verktyg använder du? Budgetstyrning? Målstyrning?

Ja, det är mycket att ta hänsyn till.

Som tur är finns det tre olika roller som en ledare kan ta för att arbeta med detta. (Personligen tycker jag att detta mest liknar faser, men det orkar jag inte bråka om nu.) Dessa tre roller är hursomhelst:

1. Initera och etablera. Detta är ungefär vad det låter som.

2. Driva och utveckla. Detta är också ungefär vad det låter som.

3. Stödja och underlätta. Märkligt nog så är detta också ungefär vad det låter som.

För att sammanfatta: Att arbeta gränsöverskridande kan vara utmanande men ser du till att vara en bra människa och en bra chef så kommer säkert även detta att gå som en dans på rosor. Skulle du råka vilja veta mer så har Ulrika Westrup och Jan.E Persson (2007) skrivit en hel bok i ämnet. Som av en händelse ska vi tenta av just denna bok på måndag.

/C.

Om könskvotering ännu en gång.

2010-03-19T15:04:00.003+01:00

Idag lyssnade vi till kvinnan som har den längsta arbetstiteln jag sett på länge och som blev utnämnd till bråkigaste kvinna 2008. Hon heter Carina Lundberg och hon berättade för oss om hur man bråkar och varför bråk är viktigt i bland annat styrelsearbete. Hon talade också om jämställdhet. Jag är helt och totalt fed up på jämställdhetsdiskussioner. Det finns nämligen inget att diskutera längre. Antingen tror man att kvinnor inte klarar av lika mycket som män och då är man en relik som borde vara död och begraven sedan länge. Eller så tror man på alla människors lika värde, lika ansvar, lika möjligheter och lika skyldigheter. Det förra synsättet finns också att hitta hos sverigedemokrater och andra som tror att man kan kategorisera människor efter av människan opåverkbara faktorer. Dessa reliker är det inte värt att tala med. Den andra gruppen är det bara att hålla med.

Trodde man i vart fall.

Nu vill man från vänsterhållet lagstifta könskvotering. Och detta kommer från de som faktiskt förstår värdet av kvinnors närvaro i näringslivets högre skift. Varför vill man utsätta duktiga kvinnor för något sådant? Att detta är en metod som bryter strukturerna går knappast att argumentera mot. Men det innebär också ett offrande av minst en omgång högst kompetenta kvinnor. Att ta sig in i ett styrelserum som kvinna torde vara utmanande nog. Att göra det som inkvoterad? Tala om att behöva försvara sin närvaro. Dessa kvinnor kommer dessutom att slungas in i, efter kvoteringens principer, de allra värsta gubbrummen. De som allra mest "behöver" kvotering. Vill man in där? Hell yes. Vill man in där på dessa premisser? Tror inte det va.

Det är lätt för kvinnor som inte ämnar hamna i ett styrelserum att hävda könskvoteringens fördelar. Alla är vi överens om att det är för ett värdigt syfte. Men metoden ... Jag kan inte annat än att tro att detta faller väldigt väl in i den svenska kvinnojantens lilla box. "Skyll dig själv du kvinna som vill mer och vill ha mer - vi ordnar in dig så kan du få klara dig bäst du vill. När du stångat dig blodig tänker vi naturligtvis välkomna dig tillbaka in i den kvinnliga tryggheten som en personalchefstjänst innebär."

Det var för övrigt en väldigt bra föreläsning som hölls på MiH:s Frukostklubb på Dunkers imorse. Efteråt fick jag höra att det var väldigt mycket jag, detta med bråkigheten. Och ja, det är väl inte så mycket att argumentera om.

/C.

Som ett misslyckat förhållande.

2010-03-18T20:51:00.003+01:00

Att vara chef är som att vara den dåliga parten i ett misslyckat förhållande. Ni vet den där parten som ständigt hamnar i skamvrån för att den gör fel, pratar fel, prioriterar fel, tänker fel och är fel. Det är samma part som försöker ordna upp förhållandet genom att ändra sig och väga upp för sina många och diverse felsteg. Parten som försöker vara lite snällare, lite vackrare, lite smartare - allt för att kärleken inte ska tröttna på alla fel och gå utan stanna kvar.

Att vara chef är som att vara fast i ett destruktivt förhållande där den ena parten står och faller med den andra partens nycker. Chefen ska ändra sig, lyssna lite mer, vara lite bättre och bli lite mer perfekt - allt för att vara en god ledare som uppskattas av sina medarbetare som i gengäld kanske arbetar lite bättre.

Det spelar ingen som helst roll hur den anställde är eller vad den anställde gör. Den anställde kan gå upp hundra kilo och sjukskriva sig på chefens bekostnad. Den anställde kan lata sig, vara elak och vara en allmänt vedervärdig medarbetare men skulle chefen våga säga något om detta hamnar chefen i skamvrån (läs: i domstolen för brott mot arbetsrättslagen). Skulle den anställde hamna på snedsteg så ligger det istället på chefens ansvar att coacha den anställde in på rätt väg igen.

Jag inbillar mig att man tycker om varandra ganska kravlöst i ett bra förhållande. Man är med varandra för att båda ser den andra som en bra människa som man vill vara med.

Och vi ska komma ihåg att ledarskap handlar om en sak och endast en sak: Att vara en riktigt bra, om inte perfekt, människa. Det finns nämligen inte en enda ledaregenskap som vi inte också tillskriver människor som vi tycker lite extra bra om. Människor som lyssnar på oss, som vi litar på, som vi vill vara med och som vi är lojala mot. Att vara en ledare handlar endast om att vara en bra människa på alla sätt möjliga.

Det verkar emellertid inte finnas några sådana krav på medarbetare. Och jag kan inte låta bli att undra om det verkligen ska vara så.

/C.

Om informella beslut.

2010-03-17T22:47:00.002+01:00

Dagen har i mångt och mycket handlat om kommunikation. Hur arbetar vi med kommunikation? Hur vet vi att informationen tagits emot? Hur sprider vi information? Och så vidare.

Under eftermiddagen träffade vi en grupp studenter som intervjuade oss om vårt sätt att kommunicera. Och nu sitter jag här och funderar på om det inte är ganska lätt att göra lätta saker svåra när man är ny på något. Vi har en tendens att vilja göra allt så bra som möjligt och då är det också lätt att hålla sig till det som man redan kan.

När man sedan blir lite varm i kläderna är det så mycket lättare att börja experimentera med strukturerna. Jag har varit så inriktad på att styrelsearbetet bara ska handla om det stora perspektivet och de långa dragen. Jag har i detta glömt att vi fortfarande är en grupp som har ett ansvar mot varandra även vad gäller detaljerna. Diskussionerna kan egentligen aldrig bli för många. (För långa kan de dock bli.) Hur arbetar vi? Vad förväntar vi oss av varandra? Hur fattas beslut och hur kommer det sig att de informella besluten blir så många?

Börjar man bara gräva i det lite grann blir strukturerna ganska tydliga. Och något jag lärt mig idag är att det inte är så svårt att göra de informella diskussionerna formella. Det är inte så märkligt att lägga upp detaljfrågorna på dagordningen, för är det detaljer som rör organisationen i stort eller samarbetet i styrelsen så finns det inga frågor som är för små. Hur vi arbetar i styrelsen påverkar nämligen resten av verksamheten.

Fram för fler "små" frågor på dagordningen!

/C.

Alumniföreningen.

2010-03-14T17:15:00.002+01:00

Idag fick jag äntligen besked på att jag kommer att bli nominerad till styrelsen för Alumniföreningen för Service Management*. Inte för att ta ut något i förskott eller så ... men oj vad det ska bli roligt! Det kommer att bli spännande att få arbeta utifrån en helt annan slags plattform och utifrån helt andra förutsättningar vad gäller bland annat utrymme, budget, kontaktvägar, möjligheter, begränsningar. Detta kommer helt enkelt att bli en helt fantastiskt rolig utmaning!

Om jag blir invald vill säga. Håll tummarna/rösta på mig den 25:e mars.

/C.

*Fotnot till mamma och andra oinförstådda: Alumn är man när man tagit sin examen. Alumniföreningens syfte är att möjliggöra kontakten mellan alumner, nuvarande studenter, näringslivet och naturligtvis: universitetet.

He got joo-joo eyeball he one holy roller

2010-03-14T14:01:00.002+01:00

Sedan fredagsmorgon och Frukostklubben har jag inte lyckats få Come Together ur mitt stackars huvud. Det värsta är att man inte kan texten.

Jag förstår nu varför det varit så svårt.

Here come old flattop he come grooving up slowly

He got joo-joo eyeball he one holy roller

He got hair down to his knee

Got to be a joker he just do what he please

He wear no shoeshine he got toe-jam football

He got monkey finger he shoot coca-cola

He say "I know you, you know me"

One thing I can tell you is you got to be free

Come together right now over me

He bag production he got walrus gumboot

He got Ono sideboard he one spinal cracker

He got feet down below his knee

Hold you in his armchair you can feel his disease

Come together right now over me

He roller-coaster he got early warning

He got muddy water he one mojo filter

He say "One and one and one is three"

Got to be good-looking 'cause he's so hard to see

Come together right now over me

Tur att man inte behöver bry sig om logiken när det är Beatles.

/C.

Check. Check. Check.

2010-03-13T14:53:00.003+01:00

Jag har en ny app på min telefon. Det är en att göra-app (gTask) som är synkad till både kalendern, mailen och så klart: mobilen. Underbart.

Nu är det ju inte så att detta är min första att göra-lista, långt därifrån. Men att ha den med sig hela tiden, direkt på skärmen bredvid sms-knappen, det gör underverk. Och inte bara för att skuldkänslorna blir övermäktiga ibland utan mycket också för att den där "oj, vad duktig jag är"-känslan infinner sig omedelbart då man uppdaterar listan efter att ha gjort något. Slutligen så är det fantastiskt att veta att då man inte har några röda punkter (overdues) då kan man på riktigt vara helt ledig en stund.

Väldigt bra.

/C.

Kvällar på kårrummet.

2010-03-12T14:03:00.002+01:00

Vissa kvällar väljer vi kårmuppar att dröja oss kvar i kårrummet med varsin laptop, en utkörd pizza från pizzerian som äntligen hittar till Campus, lådvin och en drös med bra idéer. Och kanske lite snack om mest ingenting.

Snygg nästan jämt.

/C.

Kvinnodag och sådant.

2010-03-12T11:58:00.003+01:00

Oj, vad jag är emot kvinnodagen. Precis lika mycket som priset som går till Årets Kvinnliga Chef (eller vad det nu heter). Synd och skam är det i alla fall att vi måste tävla i en egen kategori och inte som individer.

Hur som haver, idag hittade jag en bra blogg. Läs detta inlägg.

/C.

Det går bra nu.

2010-03-02T22:30:00.003+01:00

Jag har en ny dator.

Och imorgon är det AGORA-dagen!

Nä, det kan inte bli mycket bättre nu.

/C.

Söndagsbagels. Med solrosfrön.

2010-02-28T20:03:00.002+01:00

Idag har det blivit bagels.

Det är inte världens vackraste bagels. Det är inte så många bagels för jag förlorade ett par i jästdöd. Men det är mina allra första bagels och jag tänker älska dem ändå.

Nu tänker jag äta en eller par med Philadelphia på och titta på Gordon. Sedan tänker jag faktiskt gå på bio och se Avatar ännu en gång.

/C.

På tal om tant.

2010-02-28T15:26:00.003+01:00

Det är inte längre lönt att räkna vuxenpoäng. Det är lika bra att gå direkt på tantpoängen. Mattidning (köpt, inte ärvd): Tio tantpoäng.

/C.

Vår!

2010-02-28T15:15:00.003+01:00

Idag sken solen genom persiennerna. Idag vaknade vi och hörde fiskmåsarna. Idag doftade det vår när man promenerade till Konsum för att köpa frukost.

Och idag får ni se mitt livs första egenhändigt inhandlade lägenhetsblomster. Jag känner mig som en tant. Men fint, det är det.

/C.

Upp.

2010-02-26T23:36:00.002+01:00

Ikväll såg vi Upp. Och den är alldeles, alldeles underbar. Man snyftar lite och skrattar en hel del. Se den, helt enkelt.

Vi drack också lite te och pratade om den här konstiga känslan som börjar infinna sig nu. Nu när man börjar inse att framtiden på något vis är skrämmande nära och vi. måste. bestämma. oss. Jag tror dock att det där kommer att lösa sig ändå. Vi kommer att hitta oss och vi kommer att få roliga jobb.

Jag är nästan helt övertygad.

/C.

Ett par stövlar och en ny kavaj.

2010-02-24T21:52:00.002+01:00

Ikväll går jag genom blogglistan med ett par stövlar på och med ett glas vin i handen. Varför undrar ni? Varför inte säger jag. Det är en utomordentlig bra dag idag och av okänd anledning och/eller en rad kända anledningar går jag runt som i ett rus just nu.

Det känns bra nu, allting. Och man ska alltid, alltid fira sina segrar. Hur små de än må vara. Och idag firar jag att jag äntligen lyckats köpa mig en kavaj. Jag firar att jag lyckas ha enormt fina vänner. Jag firar att jag har nya stövlar. Jag firar att jag äntligen inte grubblar ihjäl mig för minsta lilla misstag.

Det finns mycket att fira helt enkelt. Och det är vad jag gör i mina nya stövlar. Jag funderar dessutom på att köra en Pippi, så mycket som jag gillar mina nya stövlar. Men det är en annan historia.

/C.

Rationellt.

2010-02-22T18:36:00.005+01:00

Toshiba Satellite. 13 tum. 4 Gb. Windows 7. HDMI. 5490:-.

Jag inser ju att detta är rätt val för mig. Men det är något som stör. Vill ni veta vad jag på fullaste allvar tänker när jag tittar på den här?

"- Okej, men då köper jag en datorväska i någon kul färg."

Rationellt värre hörrudu.

/C.

Måndag 100222.

2010-02-22T17:07:00.004+01:00

En frukostdejt med amerikanska pannkakor, lönnsirap och ishockey. En massiv tvättomgång. En bautabatch med morotssoppa. En hel del pluggande med tjejerna. En väldig massa skratt med tjejerna. Kaffe och kanelbullar med tjejerna. Ett telefonsamtal med galet goda nyheter.

En riktigt fantastisk dag.

Bastubryggan i Ljunghusen en sommardag 2007 då pappa gick Näset runt medan mamma och jag inte gjorde det. På tal om fina dagar.

/C.

Söndagsterapi.

2010-02-21T21:13:00.001+01:00

Amerikanska kanelbullar. Eller Sticky Buns, om man så vill.

/C.

Bästa doften?

2010-02-21T18:46:00.003+01:00

Kan den bästa doften någonsin vara mortlade kardemummakärnor värmda i mjölk?

I think so.

/C.

Nu så!

2010-02-21T11:26:00.002+01:00

Det börjar bli ordning på detta nu hörrni.

Massvis med sömn, lite choklad, lite myshormoner (väldigt bra för stressnivån har vi hört) och massvis med avkryssningar på att göra-listorna ... och vi börjar vara på banan igen minsann!

Nästa move är en bakisbrunch som jag fått tillträde till trots att jag drack varje vatten igår och gick hem innan Konsum ens hade stängt. Efter det siktas det på kanelbullsbak och läsning.

En mycket bra dag med andra ord.

/C.

Du kan inte vinna dem alla.

2010-02-18T22:18:00.002+01:00

Idag hölls vår sista föreläsning och snart är det den fjärde juni och vi ska gå ut och hoppas på att bli mellanchefer med en ingångslön på tjugosex tusen kronor.

Spännande värre.

Som mellanchef är allt svårt så det är mycket vi ska komma ihåg. Vi ska komma ihåg att lyssna, att reflektera, att ha självinsikt, att ibland plocka ur disken ur diskmaskinen men inte för ofta för då kan våra medarbetare ta väldigt illa upp.

Tvi vale.

Ledarskap är inte kul nu. Ledarskap handlar inte om att vara sig själv och det handlar inte om att göra bra saker i och för en bra organisation. Ledarskap verkar handla om något konstigt martyrskap och jag kan bara inte låta bli att se albinomunken i Da Vinci-koden framför mig.

Med den där taggrejen runt låret och piskrappens vinande.

"... Förlåt mig, underbara medarbetare. Förlåt mina synder som er chef. Förlåt för att jag valde att ta ansvar för det här. Förlåt för att jag tycker att det är roligt att leda, styra och utveckla. Förlåt, förlåt, förlåt för att jag tror mig klara av det. Och framförallt - förlåt som f a n för att jag inte är perfekt."

Nä. Du kan inte vinna dem alla. Det är nog vad jag väljer att ta med från denna vår sista föreläsning. Frågan är bara hur länge man ska behöva piska sig för att för man förlorat någon? Hur många rapp för att man inte kan läsa tankar? När är synderna sonade?

/C.

Ett nytt namn.

2010-02-17T22:00:00.004+01:00

Har jag förresten berättat att jag arbetar i världens häftigaste organisation? Jovars, jag har sjungit mina hjältars lov ett par gånger här - men det räcker liksom inte riktigt till för att ens börja på en rättvis bild av dem jag arbetar med varje dag.

Ett exempel är arbetet med vårt namnbyte som skedde med pompa och ståt i måndags. Numer heter vi Studentföreningen Agora och det är ju inte lite saker som ska ordnas och donas med när en organisation byter namn. Att se hur människor sliter för en sådan sak är hur fascinerande som helst. Att se hur pusselbit efter pusselbit läggs på plats efter månader av planering och diskussioner.

Och återigen blir man så där härligt ödmjuk av att se hur coolt det kan bli när duktiga och engagerade människor arbetar tillsammans.

/C.

Om misstag och mentorer.

2010-02-17T21:18:00.004+01:00

Jag har en fruktansvärd tur att ha en väldigt bra mentor.

När livet är kaos blir det där kaffet inte bara en inspirerande stund med någon som har varit med om det mesta, utan det blir också en stund då man får perspektiv på saker och ting. Man inser att man bara är i sin karriärs absoluta begynnelse, att det finns en lång och rolig framtid efter den fjärde juni 2010, att kaoset är en storm i ett vattenglas.

Det gör ont att göra misstag, det svider att vara dålig och det smärtar att vara ensam en kväll som denna. Men (klyschvarning) det är misstagen som gör en bättre och man blir nog bara ett riktigt misslyckande om man inte lever i sitt misstag en stund och lär sig av det. En bra mentor gör den där stunden lite kortare tror jag minsann.

Fast jag får nog erkänna att det hade varit bra skönt just nu att bara ... slippa.

/C.

Alla hjärtans dag.

2010-02-14T16:13:00.004+01:00

Det är söndag ergo har jag dammsugit.

Men det är också alla hjärtans dag vilket i vanlig ordning ska uppmärksammas genom kladdkaka och två skräckfilmer tillsammans med bästa Kristin. Det är fjärde året som vi firar alla hjärtans på detta vis och konceptet är helt oslagbart (tycker jag som helt oberoende bedömare). Vi är för all slags utveckling så i år lägger vi dessutom till elementen kycklingsallad och Helen (inte nödvändigtvis i den ordningen). Jag kommer också att propsa för en godispåse eller två.

På tal om absolut ingenting - förutom möjligtvis alla hjärtans dag och trenden att ge bort saker då - jag har en drös spotifyinvites.

Är det någon som vill ha en?

/C.

Älskling.

2010-02-13T13:55:00.002+01:00

Det är ett underbart intro. Det är en småskrovlig röst. Det är ord som är otroligt vackra i all sin enkelhet. Det är Andreas Grega och det är Älskling.

Kom bara närmre, du ska få mitt hjärta

Du får mina färger, de får dig att skratta

I ljuset av solnedgången nere vid hamnen

Till ljudet av fågelsånger, höll jag dig i handen

/C.

Om min pastamaskin.

2010-02-13T11:17:00.005+01:00

Min pastamaskin är egentligen mina föräldrars pastamaskin. I deras köksskåp har den troget väntat i närmare tjugo år. Nu står den i mitt köksskåp. Fast inte speciellt länge åt gången. Jag älskar min pastamaskin så mycket att märkena den gör i mitt underbara matbord när man skruvar fast den bara gör bordet finare.

Det går inte att vara nere på något vis när man vevar fram pasta. På en födelsedagsmiddag för inte så länge sedan pratade jag och mitt bordssällskap om det fina i att göra sin egen mat. Bordssällskapet i fråga var mitt uppe i en major köksrenovering och det blev mest utemat och bordsherren saknade att få äta hemma, på riktigt. Det ligger en stor charm i att blanda, knåda, kavla och veva och sedan kunna säga att man gjort det helt själv. Det är trevligt att äta ute, det är det. Men igår kväll när vi stod i valet och kvalet - äta inne, äta ute - så längtade jag mest hem till mitt kök och min pastamaskin. Tagliatelle med lax och pesto var vad det blev. (Nästa gång ska jag göra peston själv också, minsann.)

Och leendet som vägrar ge vika när man brottas med en pastamaskin, ja det följde med långt in på Sherlock Holmes också och byttes bara ut mot leendet som kommer av att ens biosällskap snarkar ikapp med både pistolskott och högljudda slagsmålsscener.

/C.

Min tavla.

2010-02-03T20:17:00.003+01:00

Förra helgen var vi fyra vänner som firade våra tjugofemårsdagar med att ställa till med brakfest. Våra eminenta toastmadamer ordnade så att gästerna fick måla tavlor till oss, om oss.

Här är min.

/C.

En blomma.

2010-02-03T19:20:00.002+01:00

Jag ska börja ha blommor i lägenheten alltid. Allt blir lite trevligare då.

/C.

Hållbara framtidsplaner.

2010-02-03T10:00:00.003+01:00

Inatt läste jag i Ebba Lindsös bok Livet, makten och konsten att vara sig själv. Och så slog det mig: Hållbart företagande, det är vad jag vill syssla med!

Det liksom kombinerar alla mina hjärtefrågor - kunskap, hälsa, utveckling och möjligheten att tjäna pengar på det - till ett fint litet sammanvävt koncept.

Detta ska jag helt klart undersöka vidare.

/C.

Oavundsjuk.

2010-02-02T21:16:00.003+01:00

För övrigt är jag inte alls avundsjuk på gänget som just nu är i Bad Gastein och åker skidor och after skiar för glatta livet.

Inte alls.

Inte det allra minsta.

Inte ens lite.

/C.

Mer om grupparbeten.

2010-02-02T21:03:00.003+01:00

Nu om dagarna arbetar jag i en störtskön grupp.

Vi gör företagsbedömningar och just nu är det New Wave Group AB som granskas. Uppgiften är bra men det bästa är helt klart gruppen, det är en skön stämning och skratt blandas med allvar hejvilt.

Det är roligt att gå till Campus igen och det är riktigt skönt.

/C.

Om det där med kårstatus.

2010-02-01T23:21:00.002+01:00

Det allra mesta jag får arbeta med under dagarna är riktigt, riktigt roligt. Och sedan finns det en aspekt av det hela som på något vis dränerar mig på all energi. För att göra en lång historia kort går det att läsa denna artikel.

Varför håller vi på? Vill vi egentligen vara med i detta? Detta är kanske som med allt annat - fokusera på det positiva, eliminera negativa element och gör det som är roligt och så går det riktigt bra till slut.

Kårstatus? Ja, jag vet helt ärligt inte längre.

/C.

Hel igen.

2010-01-27T21:59:00.002+01:00

Idag trillade mitt nya simkort in.

Jag är med mobil igen.

Glädje. Massiv glädje.

/C.

Desperate times.

2010-01-27T00:29:00.002+01:00

Det är, tro't eller ej, lite skönt att vara utan mobil nu när den värsta abstinensen lagt sig. Det smärtar mellan varven helt klart men den där rastlösa känslan i högertummen är borta och jag uppskattar litegrann att inte bli uppringd stup i kvarten.

Ett problem som uppstår är dock bristen på väckarklocka. Nöden är ju emellertid uppfinningens moder och jag delar här med mig ett par av de tricks som jag funderade på att ta till för att komma upp i tid imorgon:

Dricka massor med vatten innan sänggående. (Enligt ett Simpsons-avsnitt var det så indianerna jobbade.)

Ha laptopen igång över natten och få några vänner att vibba i kör på msn tills man vaknar.

Låta en kastull med vatten koka torrt lagom till arla morgonstund och då slå igång brandlarmet.

Som tur är slapp jag ta till något av dessa högst tveksamma tricks. Teven är nämligen finally inställd på att väcka mig imorgon.

Hoppas jag åtminstone.

/C.

Ett knep.

2010-01-26T22:55:00.002+01:00

Ett väldans bra knep för att skaffa sig sovmorgnar är att tappa bort sin mobil och därmed också sin kalender. "Poff" säger det och möten bara försvinner. Nästan magiskt är det.

/C.

Tid och göranden.

2010-01-26T08:33:00.002+01:00

Det hade verkligen varit toppen om det funnits en eller par timmar extra varje dygn.

Jag tror alltid att jag ska kunna trycka in lite mer i en redan fullspäckad kalender och desto mer det börjar vina runt knutarna desto mer ska jag göra. Inbillar jag mig. Och vad händer? Absolut ingenting. Det blir inte mer gjort och det blir verkligen inte bra gjort, det som trots allt görs. Tvärtom halkar andra saker bort ut i periferin. Saker som borde vara viktigt. Saker som privatlivet till exempel. Saker som privatekonomin. Som matlagningen. Som tvätttider. Som Sydsvenskan i soffan på morgonen.

Nu börjar saker och ting se lite ljusare ut igen i alla fall. Igår kväll var det te och scones med fina vänner och idag började dagen med amerikanska pannkakor (och ett brandlarm, men det behöver vi ju inte bry oss om just nu).

Och är det något i privatlivet man verkligen vill ha så är det sådana stunder.

/C.

Insikter om begränsningar.

2010-01-25T19:11:00.001+01:00

Begränsningar är jättetråkiga och att inse sina egna är inte roligt alls.

/C.

Dagens önskan.

2010-01-25T17:01:00.003+01:00

Idag önskar jag mig en manick som man kan slänga in hela sitt röriga, ouppstyrda liv i, trycka på en knapp och sedan få ut livet på andra sidan fast då helt och rent och välplanerat och organiserat och harmoniskt. Gärna förpackat lite fint också. Med en rosett på, eller två.

Om detta av någon anledning inte går att ordna så önskar jag mig en tvättmaskin.

/C.

En bättre dag.

2010-01-23T13:32:00.003+01:00

Idag är minsann precis allt lite bättre. Solen lyser lite mer, tanden gör lite mindre ont, bakandet går lite bättre, musiken är lite bättre och frukosten var lite godare.

Jag tror att det beror på kvällens helt hejdundrande fest - det går bara inte att vara depp när man har något sådant framför sig.

Bakbestyr.

/C.

Varning för ras.

2010-01-22T19:12:00.003+01:00

Idag hade jag gladeligen lagt hela min nyfunna förmögenhet (studiebidraget kom idag) om det hade gjort att jag kunnat åka hem till Bjärred och äta sushi med familjen.

Så vet ni det.

Och om det glädjer någon, kanske en eller annan iPhone-användare, så har mobilen min tydligen gett upp.

Så nu ger jag upp. För idag åtminstone.

Det är varning för ras

Gå så försiktigt du kan

Inga tanklösa, menlösa ord

Ingen felaktig fras

Varning för ras

/C.

Från den ljusa sidan.

2010-01-22T15:21:00.003+01:00

Om jag hade varit en sådan som hade gnällt i min blogg så hade jag gnällt ungefär precis nu. Istället väljer jag att se det så här:

När livet är fullproppat av roliga saker, spännande utmaningar och fascinerande möten så är det inte så konstigt att man inte sover så mycket.

När man har fullt upp och samtidigt är så duktig och ekonomisk att man inte köper mat ute så är det inte så konstigt att det ibland inte blir lunch vid lunchtid utan snarare, ehum, senare på dagen.

Om man har ansvar för så många saker som jag så är det inte konstigt att saker och ting inte alltid blir perfekt utan ibland jättedåligt. Och det är ju faktiskt misstagen man lär sig av.

Och slutligen, om man fattar ett rationellt beslut som är smart på lång sikt men som gör lite ont just nu, ja då har man åtminstone fattat ett rationellt beslut.

Livet från den ljusa sidan helt enkelt!

/C.

Mobilalarmet.

2010-01-21T23:51:00.003+01:00

Mobilen försöker få mig att inse att det kanske blir lite väl lite sömn ibland.

"This alarm is set for 5 hours and 7 minutes from now."

Nä, men tack du kära livlösa tingest och ständiga följeslagare, tack för upplysningen. Hade jag kunnat så hade jag programmerat den så att den istället sa:

"Om 5 timmar och 7 minuter så kommer du att få gå upp till en underbar fredag med frukostklubb och första träffen med din mentor och förresten - du har ju redan strykt din skjorta så jag ger dig fem minuter till och så säger jag till juicemaskinen att ha morotsjuicen pressad lagom tills du duschat klart. Sov gott!"

/C.

Observerad.

2010-01-21T23:10:00.003+01:00

Jag har blivit observerad och det är lite av en speciell upplevelse.

Tvåorna har metodkurs och ett par av kårhjältarna väljer att använda kåren som studeringsobjekt. Det innebär att de tre metodmoment (intervjuer, observationer och enkäter) som de ska lära sig ska genomföras med kåren i fokus.

Och jag har således blivit observerad i min roll som ordförande för sagda kår.

Mer precist innebär detta att när jag höll styrelsemöte igår och frukostmöte imorse så hördes ett "skrafs, skrafs, skrafs" (penna på anteckningsblock) så fort jag sa något, hummade, åt på en kaka, skrattade, lutade mig framåt, kliade mig på näsan, lutade mig bakåt.

Att bli observerad är något som alla bör bli med jämna mellanrum. Det är ett alldeles speciellt sätt att få en bild av hur man arbetar och hur man uppfattas och det är fullständigt ovärderligt för någon som vill bli bättre på det de gör. Jag pendlar uppenbarligen mellan varenda möjlig pose, känsla, röstläge och grimas som finns - på ett enda möte. Är det bra? Är det dåligt? Visar det på närvaro och deltagande eller visar det att jag är obalanserad och rastlös? Det vet jag inte än, men det ska jag ta reda på.

/C.

Om dagar som dessa.

2010-01-20T23:37:00.007+01:00

När man har det så bra som jag och när man arbetar med något som är både roligt, utmanande och utvecklande och när man arbetar med världens duktigaste och mest drivna personer och när man har sina vänner i närheten igen - Då blir dagarna lätt långa men går fort och trillar på snabbt.

Just nu är det sådana dagar, sådana dagar som är långa men går fort och trillar på snabbt. Det är svårt att hänga med ibland och jag upptäcker då och då att jag utan att egentligen märka det räknar mina möten om och om igen, rabblar tider och platser och ämnen.

Och aldrig, aldrig, aldrig är jag någonsin helt rätt på något. Jag är lite för sen, lite för ofokuserad, lite för underklädd (måste skaffa den jädra kavajen innan jag kreverar), har lite för bångstyrigt hår, är lite för ostrukturerad, lite för oflexibel, lyssnar för lite, pratar för lite, pratar för mycket ...

Det är under sådana dagar som ett sms som detta gör så väldigt, väldigt mycket.

"Jag vill bara att du ska veta att du är en stor inspirationskälla,

att jag ser upp till dig och önskar dig all Lycka i världen."

/C.

På ända.

2010-01-18T12:09:00.002+01:00

Oj då.

Nu vart hela måndagen ställd på ända. Och sånt fixar jag inte. Jag är ju starkt beroende av mitt momentum.

Tur att det hände idag säger jag bara, eftersom dagens första och enda möte är först klockan fyra. Gott om tid att komma upp i speed igen med andra ord.

/C.

En lördagsförmiddag.

2010-01-16T14:00:00.003+01:00

Kaffe. Fil och müsli. Ägg. Färskpressad morotsjuice. Melon. En smula av något - troligtvis en smula muffins.

Sydsvenskan, Dagens Industri och DI Weekend.

John Mayer i högtalarna.

/C.

Pepparkaka, kakao och rostad hasselnöt.

2010-01-15T21:26:00.002+01:00

Idag har jag lyckats med något. Idag har jag knåpat ihop kladdkakemuffins med pepparksbotten och hasselnötter. De kan vara det godaste jag ätit i muffinsform någonsin.

Världens godaste muffins?

/C.

Presenterad.

2010-01-14T16:48:00.003+01:00

Idag blev affärsidéplanen presenterad. Den var suverän enligt branschmänniskan vilket så klart var väldigt trevligt att höra.

Nu känns det ännu bättre att lägga den här kursen bakom sig och gå vidare till nästa.

/C.

The odd man out.

2010-01-12T22:22:00.005+01:00

När man varit utanför en stund blir det så tydligt hur viktigt och hur svårt det är att vara riktigt inkluderande och hur mycket det uppskattas att bli just inkluderad.

För att illustrera kvällens mest dominerande känsla. [Bild]

/C.

Om Kristin och lite om brädåkande.

2010-01-11T22:46:00.005+01:00

Idag är Kristin tillbaka i Helsingborg. Kristin bondade jag med på en trottoarkant utanför ett uteställe under nollningen 2006. Kristin har varit i Skottland under höstterminen och idag flyttade vi in henne i hennes lägenhet igen.

Kristin är vännen som ägnade en vecka i Bad Gastein åt i princip endast detta: Åka en bit, titta på när jag föll, peppa, titta på mig när jag kravlade mig upp igen, åka en bit till, titta på när jag föll, peppa och titta på när jag kravlade mig upp igen.

Så höll vi på. Tills sista dagen då jag nästan lärt mig att svänga, men bröt av bindningarna istället och vi fick gå ner för berget.

Standardpose i Bad Gastein 2008.

Vurp-paus i Bad Gastein 2008.

Kristin fick inte åka ett enda vettigt åk under hela veckan. Men en dag, man oh man, vad vi ska åka!

/C.

En bulle.

2010-01-11T22:00:00.004+01:00

Idag kom jag in på kårrummet och satte mig vid datorn. Och vad finner jag?

Tack Mathilda!

/C.

Kokostoppar.

2010-01-10T19:24:00.003+01:00

Idag har jag bakat.

Kokostoppar

/C.

En tredje random bild.

2010-01-10T15:52:00.003+01:00

Kreta 2007.

Tror ni att jag kanske-kanske håller på att gå igenom mina gamla bilder på datorn? Det kan vara så.

/C.

En annan random bild.

2010-01-10T15:42:00.004+01:00

Också Gotland 2006.

/C.

Lyxtvålen.

2010-01-09T16:56:00.003+01:00

Har jag berättat om lyxtvålen?

Här är lyxtvålen.

Det var först idag som tvålen blev redo att installeras i badrummet. Nä, snarare är det så att det var badrummet som först i dag blev redo för en lyxtvål. Kalkfläckar och tandkrämsrester skriker ju inte lyx direkt. Men due to ordentlig pluggprocrastination är nu badrummet tillräckligt rent för en lyxtvål.

Vad det är för en lyxtvål? Why, I'm glad you asked. Det är en havregrynstvål från Lush. Jag ska med andra ord göra bot för att jag inte äter gröt på morgnarna och istället tvätta händerna med det. Ja, jag är särdeles nöjd. Lite extra nu efter att jag hittat den fina tvålkoppen som egentligen är en sån där som man ska ha ett blockljus i.

/C.

Facebook och cancer.

2010-01-09T15:46:00.002+01:00

På två sekunder kan man bli hur irriterad som helst. Det finns mycket gott med Facebook. Facebook är en bra sak. Men nu börjar det bli lite för mycket. Jag tror att man måste ta lite ansvar för det man skickar ut och det man förmedlar. Människor lägger ut sitt dåliga självförtroende för att få bekräftelse i kommentarsfältet. Människor gnäller över att de sovit dåligt. Över att livet är dåligt. Över att det är kallt utomhus. Över att de inte har något att göra.

Vill jag veta det? Inte någonstans någongång vill jag veta det.

Och det sista jag vill är att behöva tänka på cancer. Jag lovar att jag tänker på cancer så ofta jag kan, behöver och måste tänka på cancer. Men resten av tiden vill jag kunna slippa tänka på cancer. Och precis så är det nog för de allra flesta. För det är bara att inse - alla känner någon som har eller har haft cancer.

Nu tänker jag vara sur en liten stund. Sur på folk, på Facebook och sur på cancer. Och sedan tänker jag gå och ha en fruktansvärt trevlig lördagkväll med några av Helsingborgs bästa tjejer.

/C.

Ett fruset vattenfall.

2010-01-09T12:25:00.003+01:00

En av de vackraste scenerna i barndomens Astrid Lindgren-kantade filmvärld är naturligtvis det frusna vattenfallet i Ronja Rövardotter. Här nedan: Ett halvfruset vattenfall i ett snötäckt Helsingborg. Nästan precis lika bra.

/C.

De kallar det utveckling.

2010-01-08T20:54:00.004+01:00

Absoluta favoriten har länge varit lax med ärtor och citron. Fråga mig inte varför, men jag började laga det när jag flyttade hemifrån och har fortsatt med det. Det handlar troligen om att det är enkelt, billigt och allmänt vettig mat (ärtor - järn, lax - omega 3).

Idag tog jag det hela ett steg längre.

Sallad på ärtor med morot, rödlök och kapris. En dijonvinägrette och lax med chili, ingefära och citron.

Notera vänligen att den sliceade citronen endast är för ert höga nöjes skull. Jag brukar ytterst sällan dekorera min mat annars.

/C.

Metoder för ledning och styrning.

2010-01-08T18:02:00.004+01:00

Den nittonde januari börjar vi kursen där allt ska trilla på plats. Idag damp denna bumling till bok ner.

Detta bådar väl.

Inlämnad.

2010-01-08T12:46:00.002+01:00

Nu äntligen.

Nu äntligen är den inlämnad.

Nu äntligen är affärsidéplanen som vi arbetat med i tjugo långa år (nästan) inlämnad.

Bara så ni vet.

/C.

Random bild.

2010-01-07T21:34:00.001+01:00

Gotland 2006.

/C.

Mer om attityder.

2010-01-07T20:57:00.003+01:00

Och så var det där med attityder igen.

Jag skulle vilja kunna vara oberörd av av andras attityder. Det är nog något av en framgångsfaktor. När man låter sig påverkas av andras personligheter som jag låtit mig göra den senaste tiden så syns det direkt på prestationen och resultatet. Jag blir dålig för att jag inte tacklar en attityd som krockar med min.

Jag har funderat en del på varför jag reagerat som jag gjort. Det är nämligen inte snyggt. Jag har inte bara underpresterat. Jag har inte bara gjort avkall på min vanliga roll i grupper. Jag har dessutom tagit det med mig. Det värsta är att jag tagit det med till andra personer, personer som jag respekterar något galet mycket och som varje dag gör tio gånger så mycket som en vanlig dödlig och ändå håller ett humör som är out of this world. Det är de personerna man ska fokusera på.

Jag vill inte bara kunna ruska av mig andras negativitet. Jag vill kunna arbeta med den, jag vill vara bättre än så.

/C.

En vinterbalkong.

2010-01-07T20:39:00.000+01:00

/C.

Jätteglädje.

2010-01-07T11:40:00.003+01:00

Jösses. Just nu är jag verkligen jätteglad. Kristin kommer hem i helgen!

/C.

Om utmaningar.

2010-01-06T20:51:00.002+01:00

Sträckan från utmaningen tills dess att man lär sig något av den kan ibland vara bedrövligt lång och då är det nog bara att hoppas att lärdomen blir desto större.

/C.

Kalla morgonminnen.

2010-01-06T11:16:00.003+01:00

Nästa gång jag tvekar inför att ge mig ut på morgonpromenad i ett kallt, mörkt och snöigt Helsingborg ska jag minnas den snötäckta Kärnanparken där snöflingorna dansade i skenet av lyktorna i marken under de höga träden. Jag ska minnas Norra hamnen som ligger öde och stilla men där man ändå hör en fiskebåts tuffande i fjärran. Jag ska också minnas lamporna i marken på Henry Dunkers plats som ingenjörerna hoppade i vattnet ifrån i somras men som nu är vitt och där lamporna bildar stjärntecken i snön.

Men framför allt ska jag minnas stunden då man åter är i soffan, då mjukisbyxorna, koftan och de varma strumporna är på och då kaffekokaren puttrar till ljudet av Nyhetsmorgon.

/C.

Lyx av högsta rang.

2010-01-06T11:03:00.002+01:00

Ah... En liten tvättmaskin. Tänk så mycket bekymmer man sluppit om man haft en liten tvättmaskin i badrummet. Endast en halvmeter stor på alla håll.

EWC1350 - Jag vill ha dig.

/C.

Blandade insikter.

2010-01-05T20:07:00.004+01:00

En par av dagens insikter:

1. Om man somnar tidigt, typ tjugo efter nio, och vaknar halv fyra av en kombination bestående av mardröm och grannars, vad ska man kalla det... befästande av kärlek? - då ska man inte försöka forcera en omsomning utan gå upp göra något. Annars vaknar man zombiestyle när klockan ringer. Trust me.

2. Om mardrömmen som väcker en handlar om hur ens arbetsgrupp/vänner kör ett öråd på en (går varvet runt och berättar hur dålig man är och sedan röstar bort en från ön/magisteruppsatsen) - då är det troligtvis dags att konsultera en eller annan Mia Thörnblom-bok. Hur mycket det än tar emot.

3. Om man använder Le Creusets ugnsfasta form blir det roligt till och med att tillaga rotfrukter.

4. Om man tar ett rågbröd, brer med kaviar och sedan lägger på hackad rödlök och viker ihop smörgåsen och sedan tar en tugga - då färdas man mentalt och med the speed of light tillbaka till barndomens sommarlov, till havet och till sittbrunnen på Imagine I.

/C.

Oförskämt.

2010-01-04T20:13:00.002+01:00

Idag är jag så där oförskämt nöjd med mig själv igen.

Inte nog med att jag läste ut en bok igårkväll (låter kanske konstigt, men att läsa klart böcker är inte en av mina fortes) utan jag lyckades också masa mig upp då klockan ringde sju. Detta trots att jag fortfarande var klarvaken då klockan slog fyra.

Inte nog med att jag masade mig upp i tid utan jag gjorde även färskpressad morotsjuice till mig själv.

Och inte nog med att jag drack färskpressad morotsjuice utan jag gick även på morgonpromenad och gjorde yoga.

Och inte heller nog (ni börjar märka av systemet här nu?) med juice och träning på morgonkvisten utan det blev också en väldigt produktiv pluggdag. Den där efterhängsna affärsidéplanen börjar minsann likna just en affärsidéplan nu, vilket onekligen bådar väl.

Efter denna produktiva pluggdag togs en runda på stan och vad händer då? Jo, vi trillar på Bodyshops rea och lyckas hitta Bodybutter för halva priset! Det är kanske inte min förtjänst så, men nöjd är jag likväl.

Nu sitter jag här, oförskämt nöjd, och väntar på att klockan ska slå godtagbar gå-och-lägga-sig-tid.

/C.

Mitt i natten-terapi.

2010-01-04T02:06:00.003+01:00

När alla miljoner saker man ska göra snurrar i huvudet och man har svårt att somna då är ett knep att helt enkelt skriva ner det man tänker på.

Sagt och gjort.

/C.

Om att komma av sig.

2010-01-02T21:03:00.003+01:00

Ack. Björn Ranelid, var har du varit hela mitt liv?

Idag på Stjärnorna på slottet (en favorit och ännu en tant-alert) berättade han hur människor dyker upp på hans föreläsningar ibland enkom för att höra honom komma av sig. För mig, som älskar att hålla tal mest för att jag hatar att hålla tal, kommer följande citat att följa med för alltid:

"Att leva är att komma av sig."

Det är även en fantastisk attityd att tackla människors missunnsamhet med.

/C.

Nyårslöfte.

2010-01-01T19:23:00.003+01:00

Det brukar bli en rad små nyårslöften för min del. I år klumpar jag ihop dem till ett:

I år ska jag bli perfekt.

Det ska nog inte vara så svårt att genomföra.

/C.

Årskrönika a la jag.

2010-01-01T18:52:00.004+01:00

Det ska tydligen skrivas årskrönikor nu. Här kommer min.

Våren 09: Ett enda dystert töcken, en tid så färgad av gråt att kroppen inte återhämtat sig utan fortfarande kräver ett par tårar då och då, för vanan skull. (Nu faller de dock alltid till saker som en dagismormor, en tomte som går på renpaus istället för kaffepaus, ett brev från Skottland eller en julklapp av mamma och pappa.) Våren slutade med ett tal som gick bra.

Sommaren 09: Ett sommarjobb som liksom pekade ut vägen för mig och soliga dagar i hängmattan.

Hösten 09: Perioden då mycket föll på plats och blev bra, väldigt bra. En tid präglad av bra människor, bra resultat, en dos stolthet och en rad spännande utmaningar.

2009 är över och 2010 kan bara bli ännu bättre.

/C.

På vinterpromenad i Bjärred.

2009-12-30T13:13:00.007+01:00

/C.

Görande, varande och vardande.

2009-12-29T23:46:00.002+01:00

Om man googlar på görande (och det gör man så klart) så hittar man tydligen ett hälsobegrepp, nämligen görande, varande och vardande. Som hälsostudent blev det här plötsligt intressant.

Vad jag förstår så här långt så handlar det om hälsa på tre nivåer.

Görandenivån är problemnivån - är normativt och beskrivs som att ha hälsa.

Varandenivån omfattar människans behovstillfredställelse -är relativt och beskrivs som att vara hälsa. Vardandenivån berör ett begär till livet - är absolut och beskrivs som upplevelse av enhet och helighet.

Jag vet inte riktigt vad det här betyder. Jag ska ta reda på det. Jag ska också ta reda på om vi har läst om detta första året och jag sedan lyckats glömma det.

/C.

Tantgörande.

2009-12-29T23:38:00.001+01:00

Ett görande som vilket som helst.

/C.

Plötsligt händer det.

2009-12-28T20:41:00.003+01:00

Idag testade världens två sämsta shoppare, jag och min mor, en helt ny taktik. Vi åkte till Nova, tidigt tidigt, av den simpla anledning att någon dag kommer det ju hända. Någon dag kommer kläderna bara komma susande till oss, som en välsittande skänk från ovan - och då är det ju bäst att vi är där, i närheten av dem, för att öka chanserna liksom.

Sagt och gjort, vi åkte till Nova. Och visst hittade vi lite kläder för en gångs skull. Det här med att arbeta förutsättningslöst är tydligen helt vår grej.

Härnäst? Mer affärsidéplanering.

/C.

Två räta och två aviga.

2009-12-27T23:55:00.001+01:00

Idag började jag sticka.

Det börjar bli dags att fara tillbaks till Helsingborg och verkligheten nu.

/C.

Affärsplanering och glögg.

2009-12-26T18:22:00.002+01:00

Idag, i väntan på Den Stora Annandagsmiddagen, filar jag på vår affärsidéplan. Jag får göra precis det jag nästan tycker bäst om, näst att faktiskt göra planerna, nämligen att redigera. Jag klipper och klistrar, kapar och omformulerar. Det är inte bara roligt, det är också härlig terapi när man sitter med en affärsidé som inte är ens egen och som man inte riktigt tror på fullt ut och som man faktiskt aldrig kommer att arbeta med.

Richard Branson hånar mig från nattduksbordet. Men jag har clementinglögg. Så det går bra ändå.

/C.

The Economic Mental Patient.

2009-12-26T00:21:00.005+01:00

Mitt nyutvecklade ekonomiska sinne har slagit över till ett mindre dårskap.

Syskonen och jag fick varsin slant i julklapp. Dessa är ämnade till den där prylen som man helst vill köpa själv, som brors fancy tröja eller systers systemkamera. Min slant är tänkt att gå till den nya datorn som jag går och trånar efter, den där med den omöjliga kombinationen - liten och nätt men kapabel till att bygga hemsidor (gärna på egen hand eftersom jag sure as hell inte har listat ut hur man gör ännu).

Men vad gör undertecknad när hon äntligen får chansen? Rusar till Elgigantens mellandagsrea kanske? Icke. Snabbt som tusan skickar hon över pengarna på sparkontot sen gluttar hon in på datorbanken en gång i halvtimmen. Inte för att hon egentligen tror att den nästintill obefintliga räntan på något vis skulle ha utfört något slags mirakel sedan förra gången utan bara för att det är en sådan mysig känsla att titta på konton som det finns pengar på.

The Economic Man? The Economic Mental Patient.

/C.

Ps. När denna Scrooge-liknande fas är över så är det dock tänkt att datorn ska köpas. Tips mottages hemskt gärna, somliga vet nämligen inte alls i vilken ände hon ska börja leta efter Den Perfekta Laptopen. Ds.

Fördelar.

2009-12-25T19:10:00.003+01:00

Det finns massvis med fördelar med att vara hemma hos föräldrarna över julen. En sådan är att när man sitter och pluggar så kan någon plötsligt komma in med en kopp kaffe.

Det är kärlek det.

/C.

Upprepningar.

2009-12-24T00:41:00.003+01:00

Det är bara ett enda flängande att vara hemma i Bjärred. Av någon anledning ska allting göras flera gånger om, antagligen är det viktigt för oss att inte missa något. Vi tycker exempelvis att det är viktigt att köpa gräslök flera gånger om. Vi tycker också om att fara till Center Syd flera gånger om. Men framför allt så tycker vi om att upprepa sådant som vi redan sagt. Flera. Gånger. Om.

Ni kommer ihåg när man hade musik i skolan? Och man fick träna på något som hette något som innebar att en person började sjunga en stund efter att en annan börjat sjunga? Så är det här, hela tiden. En person börjar prata om något och efter en stund så förstår en annan att mamma och/eller pappa inte förstår och börjar liksom om, efter en ännu en stund förstår pappa eller mamma och börjar förklara för den andra. Och så där håller vi på.

Det blir lite rundgång, det blir det. Men det är lite mysigt också.

/C.

Om att lyssna.

2009-12-21T16:17:00.003+01:00

På systers rum hittade jag häromdagen Richard Bransons bok - Business Stripped Bare. Det är mycket självklarheter ("du bör lyssna på dem du arbetar med") men han skriver om dem på ett spännande sätt - tänkte jag till en början.

Idag när jag drog mitt strå till julstädningsstacken (jag strök ett par skjortor) så slog det mig plötsligt - Vi lyssnar inte alls på dem vi arbetar med!

Under en period nu så har vi i styrelsen brottats med bekymret att få alla ombord. Vi har slitit vårt hår i frustrationen som kommer sig av att personer i vår organisation inte delar våra organisationsvärderingar och inte förstår vad det är vi arbetar för. Vår (min allra mest så klart) första reaktion blir att gå i försvarsposition: "Att de inte förstår att det är för dem vi arbetar! Att de inte förstår att vi gör detta utan lön! Att de inte förstår vad det är vi kämpar för!"

För att lösa problemet håller vi möten där vi lägger upp strategier för att få folk att förstå värdet av det vi gör. Vi tror att om vi bara gör upp riktlinjer så kommer allt gå smidigare, då vet alla sina roller och alla vet vad de får göra och inte. Vi skickar in mig på möten för att förklara vad det är vi gör och varför vi är så bra. Vi ritar organisationsscheman. Vi försöker synka våra budskap.

Ack. Och. Ve. Det finns en enda sak vi borde göra egentligen och det är det enda vi inte gör. Vi borde lyssna. Vi borde få alla att känna sig involverade, inte genom att berätta för dem vilken plats de har utan genom att ge dem en chans att ta sig en plats. Genom att få göra skillnad, genom att få säga vad man tycker och bli lyssnad på även om det man tycker är sånt som gör lite ont i oss.

Värderingar är inget att värna om om de inte delas. Har vi en rad personer i organisationen som inte delar dem så är det dags att tänka om. Den första reaktionen är att kapa: "Förstår du inte bättre så kan du gå." Kanske är det snarare värderingarna vi ska tänka om. Kanske är det dags att våga låta organisationen styra oss snarare än att försöka styra en organisation åt ett håll som bara vi vill åt.

Eller för att göra detta konkret: Vill inte personerna i organisationen dra in pengar så ska kanske organisationen inte ska styras mot att ha pengar. Problemet kvarstår dock. Vi vet nämligen inte vad organisationen vill eftersom vi inte lyssnar på den.

Nu tänker jag: Tack Richard Branson, tack för att du pekar ut det självklara. Det var tydligen inte så självklart som man kunde tro.

/C.

Vinter.

2009-12-21T16:12:00.003+01:00

Det blir bara inte mer vinter än så här.

/C.

Snö. Och mer snö.

2009-12-20T23:28:00.004+01:00

/C.

Jullov i Bjärred.

2009-12-20T00:32:00.005+01:00

Nu har jag hamnat tillbaks i Bjärred. Här snöar det mest hela tiden och här är det alldeles alldeles underbart. Syster, mor och jag har varit och lyssnat till Peter Jöback, något som börjar bli något av en ny jultradition.

Nu sitter jag här, i brorens gamla säng, iklädd pappas raggsockar och systers nattlinne, och känner hur lugnet lägger sig.

Det kommer att bli en mysig jul detta.

I Bjärred hänger vi tomtarna i fönstret.

/C.

It all comes down to one.

2009-12-18T17:38:00.002+01:00

http://www.explodingdog.com/title/itallcomesdowntoone.html

/C.

Om att vara dålig.

2009-12-14T22:03:00.003+01:00

"Cecilia, jag trodde att du skulle vara bra på sånt här, du är ändå ordförande och sånt. Men det är du inte. Du är dålig."

Idag, när jag promenerade hem genom mitt underbara vinter-Helsingborg, slog det mig: Desto bättre du är och desto mer du gör, desto mer kommer folk att tycka att du suger.

Det är ungefär som med kåren. Aldrig förr har vi varit så bra - aldrig förr har vi fått så mycket skit.

Ska fundera vidare på detta.

/C.

Toffeltankar.

2009-12-12T14:17:00.003+01:00

Idag lufsar jag runt och småstädar i mina monstertofflor och tänker mest ingenting. Jo, emellanåt tänker jag på tacksittningen vi höll för våra utskott igårkväll, hur fantastisk styrelsen är och hur otroligt svårt det är att förmedla ett mission eller en vision genom en stor organisation.

Vänster monstertoffel.

/C.

Lite back.

2009-12-10T21:54:00.004+01:00

Nu är det minsann till att ligga lite back.

Två dagordningar, ett tal, en temaklädsel, en del plugg och lite föreläsningsförberedelser back för att vara mer exakt.

Jag tänker emellertid inte göra ett jota åt det just nu. Så det så.

/C.

Apropå attityder.

2009-12-10T19:03:00.002+01:00

"Life is too short to spend your precious time trying to convince a person who wants to live in gloom and doom otherwise. Give lifting that person your best shot, but don't hang around long enough for his or her bad attitude to pull you down. Instead, surround yourself with optimistic people."- Zig Ziglar.

/C.

En sådan där dag.

2009-12-09T23:35:00.002+01:00

Idag har det varit en väldigt bra dag. En väldigt lång och tärande dag men en lyckad sådan.

En intervju som gav en sällsynt mäktig egoboost och i all ärlighets namn, mer hybris än vad jag tror att jag klarar av. Ett möte som tog flera timmar men som inte kunde slutat bättre än vad det gjorde.

Jag är nöjd.

/C.

Plangöranden.

2009-12-08T23:20:00.003+01:00

Jag sitter och växlar mellan två dokument i förträffliga Google docs. Det ena är skoluppgiften - att skriva en affärsidéplan. Det andra är en konkretisering av kårens verksamhetsplan. Det går ganska bra. Det här med att smida planer är helt klart något jag trivs med att göra. Och det är nästan lika roligt att göra det genom Google docs hemma i soffan om det är att göra det över ett par glas vin på kårrummet.

Nästan.

/C.

En liten mening.

2009-12-08T14:19:00.003+01:00

Inatt, efter en helt spontan utekväll som inte slutade förrän det nästan var morgon, har jag tydligen gett mig i kast med skriverier. Jag hittar nämligen en liten notering. En liten mening.

Just nu önskar jag att mina vänner var närmre.

Nu har dimman lättat men den där meningen är fortfarande väldigt sann. Både Sydamerika och Skottland är på tok för långt borta just nu.

/C.

En lite annorlunda resa.

2009-12-06T21:23:00.004+01:00

Jag gillar mina böcker, var och en av dem. I fredags fick jag en ny. Den här boken fick en resa utöver det vanliga då den skulle ta sig hem till tryggheten i bokhyllan.

Var boken började sin resa är lätt att lista ut: Den trycktes 2002 hos WS Bookwell i Finland. Vart den tog vägen efter det är det svårare att veta. Vad vi däremot vet är att på fredagen den fjärde december 2009 hamnar den på en stol i Jacob Hansens Hus i Helsingborg och där finner jag den. Gäster som vi är på denna julfest regisserad av MiH Future får vi varsin bok och jag kände att Retorik idag av Göran Hägg liksom kallade på mig. Boken placerades på det fint smyckade bordet och kvällen tog sin början.

Där, lägligt placerad på granris och i juleljusens sken kunde Retorik idag bevittna hur sin nya ägare fick det märkligaste bordssällskapet någonsin. Från höger inleddes samtalet med en beklagan över mitt civilstånd - fröken hade ju en ring på höger finger. Från vänster ville man gärna gestikulera vilt över min tallrik, ett par gånger höll jag på att hugga sällskapets hand med min gaffel. Allt medan diskussionerna kretsade kring parkeringsmöjligheter och ... nä, det var nog mest parkeringsmöjligheter. Jag insåg fort att jag haft en väldig tur med bordsplaceringar i mitt liv förut. Vinet flödade och var min räddning.

Bordsällskapet till trots - det var en riktigt trevlig julfest vi lämnade senare på kvällen. Med Retorik idag säkert placerad under armen och med tjejerna som sällskap vandrade vi bort mot en mellanfest - ett resultat av seriöst bordsflirtande på andra sidan salen. Där möttes vi av en sådan där fest man liksom aldrig trott att man skulle vara på igen (var jag nu fått det ifrån). En sådan där som grabbar desperat försöker på tjejer att komma till och när de väl dyker upp vet de liksom inte riktigt vad de ska göra. Lite rart, men inte så rart att det hejdade oss från att plocka upp Retorik idag, som bland skorna blivit bundis med en annan Retorik idag och möjligtvis också bondat med En kortfattad historik över nästan allting, och bokstavligen springa därifrån i våra klackar med siktet på Helsing.

På Helsing började Retorik idag bli lite trött och jag kommer ihåg hur jag mer än en gång fick plocka upp stackaren från under bordet. En öl och lite nya bekantskaper senare gick resan vidare mot Tempel där Retorik idag sa tvärnej till allt vad dans och barhäng hette och placerades i tryggt förvar hos snälla DJ:n.

En trevlig promenad genom natt-Helsingborg tog Retorik idag hem och till min bokhylla, lite sliten i kanterna men nöjd och belåten med sin kväll.

/C.

Det där med Facebook och sverigedemokrater.

2009-12-06T20:05:00.003+01:00

När min familj samlas diskuteras alltid Facebook, ibland lite grann och ibland väldigt mycket. Ett ständigt inslag är dock att någon förklarar ett eller annat knep för mamma:

- "Men mamma, du behöver ju inte se varenda upphittad valross, du kan trycka på hideknappen."

-"??"

-"Gömmaknappen."

- "Aha. Kan någon visa mig hur man gör det?"

Facebook kommer man ju helt enkelt inte undan längre. På gott och på ont. Idag märkte jag att en av mina bekanta gått med i en "Jag är inte rasist, men ..."-grupp. Uuuuusch. Fram tills idag var det största irritationsmomentet på Facebook när människor svor, gnällde eller la ut sin hjärtesorg i sin uppdateringar. Oj, vad störigt tänkte jag förut. Nu inser jag att jag nog helt enkelt varit förskonad den idioti och de vidriga åsikter som naturligtvis finns även bland Facebook-användare men som jag sluppit eftersom mina övriga trehundra bekanta helt enkelt väljer att inte lägga ut sina, om de skulle ha dem, äckliga åsikter.

Nu undrar jag, eftersom jag känner ett starkt behov av att ta bort denna person, om det är väldigt oartigt att göra det? Min Facebook känns ju alldeles besudlad.

Usch.

/C.